Göteborgsbrudar 2008 del 2
Hej alla!
NU ÄR JAG FRU!!!
Bröllopsdagen var helt fantastisk, det finns inte ord som kan beskriva alla uppplevelser! Jag är fortfarande helt omtöcknad efter den känslostorm som varade från klockan 7.30 på lördagsmorgonen till klockan 5.30 på söndagsmorgonen. Så obeskrivligt stark upplevelse. Jag klarade inte av att säga mina löften utan fick stå och andas en lång stund för att komma till sans. Hela min kropp skakade av stundens allvar och alla gästerna stortjöt och det var helt underbart. Middagen fortsatte i samma anda, det var som att alla spärrar bara släppte när jag grät mej igenom löftena. Talen var helt makalösa, det ena mer tårdrypande än det andra. så mycket sånger, sketcher, framträdanden... jag kommer inte att hämta mej på ett bra tag känns det som. Och så mycket av det där som vi lade så stor vikt vid och planerade så noga kändes fullständigt överflödigt i sammanhanget. vem bryr sej om vilken ton det är på strumpbyxorna eller om vi har tillräckligt många limefrukter till drinkarna när hela själen brister i den stund du tittar in i din makes ögon... det går inte att beskriva...
jag önskar er alla att era bröllopsdagar ska bli lika fantastiska som vår. lägg inte för mycket energi på sånt som egentligen inte spelar någon roll. det viktiga är du och din blivande make. Jag har fyra tips, som kanske någon kan ha nytta av. Låt någon dokumentera allt som händer. (kanske inte absolut allt, men ni förstår vad jag menar...) filma, ta kort, samla in manus... det är så många tal och sånger som jag inte alls minns. jag minns känslan men skulle gärna höra orden igen i lite mer balanserat sinnestillstånd. Välj vigselförrättare med omsorg. en av våra vänner är präst så det var han som vigde oss, och herregud vilken vigsel! ett helt fantastiskt vigseltal och han satte precis fingret på vilka vi är och vad vi kan behöva jobba med i vår relation, det var kusligt... Var också noga med vem ni väljer som toastmastrar. våra var underbara, lade ner så mycket jobb på att ringa runt till alla gäster och fixa planscher på oss och dessutom sätta tonen på middagen så att alla kände sej bekväma och närvarande i ögonblicket. sist men inte minst, ta in allt som händer. försök inte avskärma dej eller stänga av känslorna för att på så sätt rädda sminket eller nåt sånt. Jag försökte i början men insåg snart att det var lönlöst. Låt tårarna rinna, det lättar på trycket och jag fick så många kommentarer om hur skönt gästerna tyckte det var. många sa att det var så befriande att få uppleva de där tunga och svåra känlsorna som det faktiskt handlar om. det är ju faktiskt på allvar.
Lycka till alla och glöm inte bort vad det handlar om!