OT: pappa (långt)

Stackare

Kan du inte, med hänvisning till farmor, be honom om att gå till en privat kardiolog? Om du visar hur ledsen du är kanske han gör det för att göra dig glad. Du kan ju underlätta genom att kolla upp olika alternativ.

Jag har själv bättre erfarenheter av privata kliniker än av vårdcentralen.

Jag kan inte prata med honom utan att vi blir osams om det här... Idag blev det fyra minuter, sen slängde jag på luren. På de minuterna hann han berätta att han varit på vårdcentralen och vad de sa där. han vill inte lyssna. Försökte få honom att lyssna när jag var hemma för några dagar sen, och det resulterade i att jag blev förbannad för att han inte vill fatta hur orolig jag är, och att han åkte till vårdcentralen.
Nu har de ju sagt att det inte är nåt fel på honom, och det kommer han att tro på tills nåt allvarligt händer. Sån är han...

Min pappa hade liknande problem förr. Han fick en hjärtinfarkt, var sjukskriven x antal år och ibland kunde hjärtat "skena". Det gick alltså inte att räkna slagen. Sjukt. O på kontroller såg allt bra ut. Min uppfattning är att man ska stå på sig, utav bara h-e och vara så jobbig och bestämd att de till slut skickar en till en specialist. Förutsatt att man har besvär, förstås, vilket din pappa tydligen har.

Hur du ska få honom att förstå din oro är svårt att svara på. Det sätt du har framför det på hittills verkar inte ha gett resultat. Kanske du kan säga det på annat sätt?

Är jätteglad att ni orkar lyssna och bry er. :) tack!

Grejen med pappa är att... jag vill inte fatta hur allvarligt det är. jag är väldigt lik honom när det gäller mig själv. blundar man för problem så finns de inte... Väldigt dålig ovana! Inget jag är stolt över.

När man försöker prata med honom (tro mig, har försökt länge, med tanke på att han blir så andfådd), så viftar han bort det och flinar. "det är ingen fara! jag har inte tänkt dö!".

Skulle vilja få iväg honom till en specialist, men just att han fått klartecken från vårdcentralen gör att han tycker det är onödigt. Han ringde till Akademiska i Uppsala, och de hänvisade honom till vårdcentralen. Vilket han påpekade när jag tyckte han skulle kräva att de kollade upp honom ordentligt... *suck* Jag vet hur hopplös jag själv vore i samma läge, vilket gör att jag blir ännu mer trött på hans tjurskallighet. Vad man än säger så vrider han på det och vägrar ta till sig.

Det är nog en generationsgrej det där, tror jag. Man kan inte gå till doktorn, för DÅ är man sjuk. Låter man bli så är allt tip top. Min pappa är likadan. Har blivit lite bättre. Då när han fick sin infarkt förbjöd han mig att ringa efter ambulans....Du kan ju tänka dig hur arg han va när jag berättade att jag inte hade lydigt...=/ Han är nog glad för det idag. Stå på dig o ge inte upp. Hur tjurskalliga envisa gubbar ens pappor än är måste de nån gång fatta att man vill deras bästa. Förhoppningsvis, iaf...

Kanske kan du själva kontakta någon kardiolog och diskutera med denne? Då kan du antingen bli lugnad (hoppas!) eller få mer kött på benen till nästa snack med fadren.

Ja tror oxså att de handlar om generationen för känner de sig inte "jättedåliga" så e de inte sjuka!! Sen säger LÄKAREN e de inte ngt fel på dem....så e de så för de har LÄKAREN sagt!!
Läkaren frågar oxså.... hur står de till ida...jotack kände mig
lite anfådd innan ida men de ingen fara nu..
De vill liksom inte besvära för att ta upp deras tid!!
Kanske därför inte bli kollat ordentligt... Vet inte men de kan vara så!! Hoppas de löser sig!!!
Min papppa e lika dan...har jätteont i ryggen ja säger ta de lugnt vila nu istället för att lyfta vi kan ta de sen .... jaja nä de ordnar sig o så lyfter han ändå!!!! Fast han får lätt ryggskott!! KANSKE INTE SAMMA SAK MEN SKULLE BARA SÄGA ATT ENVISHETEN FINNS HOS DEM ALLA I DEM GENERATIONEN ELLER HOS PAPPORNA... Att man kan inta ta råd av sina barn ....de e ju de som ska ge råd till oss!! Kram på dig!

Min pappa har inte haft någon infarkt eller nåt sån men han är dödligt allergisk mot paranötter. Han har fått medicin som han alltid ska ha med sig. Problemet är att min pappa tro att han är odödlig. Så han tog inte med sig medicinerna när han gick hemifrån, sen fick han ett till anfall och var som tur var i närheten av ett apotek som genom att ringa hem (min syster svarade) kunde ge honom rätt medicin. Hade inte min syster varit hemma så hade han antagligen inte klarat sig. Men även efter denna gång tyckte han att det var onödigt att "släpa" med sig medicinerna. Det här var precis innan jag skulle åka till USA ett år, men jag talade om för honom att jag inte tänkte åka för att jag inte litade på att han skulle ta ansvar för sig själv. Han blev jätte arg för att han var ju vuxen och jag skulle inte lägga mig i.

Då la jag och mina systrar upp en ny strategi.
Vi bad honom ta med sig medicinen för våran skull, så att vi inte skulle behöva vara oroliga och det har funkat. Han förstod att vi var oroliga så nu bär han med sig den jämt.

Testa att förklara för din pappa att du är rädd och orolig och att du inte kan slappna av. Be honom göra ett arbets ekg för din skull, så att du slipper oroa dig och ni slipper bråka.

- jag vet att du inte tänker dö, men jag är rädd, kan du inte göra det här för att jag ska slippa vara rädd???

Hoppas att det reder ut sig för din pappa och dig.

Har din pappa fått göra ett belastnings ekg? Kontakta en kardiolog, få hur det fungerar förklarat för dig och se till att du blir väl påläst om vad din pappa behöver göra. Presentera fakta för honom, att han troligen behöver en undersökning med ett belastnings ekg och att vårdcentralen har brustit genom att inte se till att han fått det. Presentera fakta genom att tala om vad kardiolgen säger (vilket troligen är att han måste undersökas på annat håll än en vårdcentral). Och sedan tycker jag att du gör som höstbrud, förklarar vad det här gör med dig. Hur orolig du är, hur ledsen och arg det hela gör dig.

Det är inte lätt för dig. Men han kanske är rädd själv fast han inte vill visa för familjen. Jag hoppas att det löser sig.

usch då vilken jobbig sits fy sjutton för tjuriga gamla gubbar! min pappa är likadan. det är inte omöjligt att han själv är så orolig att han inte törs kolla ordentligt för att han är rädd för svaret..dumt men så funkar många människor i sådana här situationer.

det du kan göra att att prata med din pappa igen och tala om hur orolig du är och även om det är svårt hålla dig lugn och sansad.prata med en hjärltläakre och förklara situationen så att du kan få veta mer som du kan vidaebefodra till honom eller försök helt enkelt beställa en tid åt honom och tvinga honom dit..jag tvingade in min pappa till akuten när han fick en tia attck för enligt honom var det ju inget fel...

har du barn? fult trick kanske men använd barnen som argument att han inte orkar göra nåt med dom,fråga om domska behöva väx aupp utan morfar.

min pappa fick en hjärtinfarkt två dagar före jul och det sannerligen ingen rolig jul att ha honom liggande på sjukhus även om det gick bra.

hoppas det ordnar upp sig

kram

Thalia 82. Belastnings ekg eller cyckeltestet ska han (du) kräva att han ska göra. Jag önskar bara att min pokväns pappa lyssnat till sin kropp tidigare. Han dog för 4 år sedan i en hjärtinfark. Det visade sig att han var tjärlsjuk. Skulle han kollat upp sina symtomer istället för att ignorera dem skulle han levt idag. Blir så förbannad när jag tänker på det. Kontakta något privatsjukhus istället. Var bor du? Jag kan kolla upp var som är närmast er.
De har oftast ingen väntetid. Ring annars och bara hör med dem. De hjälper dig bättre är någon annat sjukhus. Jag var på akuten för 5 veckor sedan med en bruten arm. Fick sitta och vänta i 13h innan jag blev gipsad.

Hej!

Ibland kan andfåddhet vid ansträngning vara ett symtom på kärlkramp - även om man inte får några direkta bröstsmärtor. Som skrivits ovan bör man utreda detta med ett arbets-EKG (cykelprov) och visar det sig att hjärtat inte syresätter sig tillräckligt bra då bör man överväga kranskärlsröntgen, om patienten är i skick för detta. Vid den undersökningen kan man också åtgärda förträngningar i kärlen.

Andfåddheten kan också vara ett tecken på hjärtsvikt, som man kan få efter infarkt. Det bör isf utredas med ultraljud, och därefter optimerar man medicineringen.

Dessutom kan andfåddheten bero på förmaksflimmer, dvs att rytmen slår snabbt och oregelbundet, vilket leder till sekundär hjärtsvikt då hjärtat inte pumpar lika effektivt. Risken vid obehandlat förmaksflimmer är att små blodproppar bildas som sedan går upp i hjärnans kärl och ger stroke. Det är därför man behandlas med blodförtunnande medicin vid förmaksflimmer (även då man bara har det i attacker).

Efter en hjärtinfarkt brukar man ha planerade återbesök på hjärtmottagning - antingen till hjärtsjuksköterska eller till kardiolog - har inte din far det? Det är ett bra tillfälle att ta upp just sådana bekymmer. Annars bör ni kräva remiss till hjärtmottagningen från distrikt. Följ med din pappa till vårdcentralen om det går. Man vinner på att stå på sig och bevaka sina egna intressen när man söker sjukvård!

/Dr Apansson