• thalia82

    OT: pappa (långt)

    Jag måste skriva av mig, hoppas att det finns någon där ute som orkar läsa... Vet att det inte har nånting med bröllop att göra, men... Äh, orkar inte bry mig...

    Det gäller min pappa. för ett år sen fick han en mindre infarkt, låg inne för observation nån vecka och så. sen dess har han blivit anfådd väldigt lätt. Inte så lämpligt när han har ett jordbruk och jobbar en del utanför jordbruket med att röja buskar längs kraftledningsgator och sånt. Lite mer fyskiskt ansträngande jobb av olika slag. Han har ju alltid varit väldigt aktiv och gått massor, så bara det är ju rätt oroande.
    En period fick han Waran, men sen togs det bort helt för de misstänkte att det var medicinen som gjorde honom andfådd, utan att någon egentligen kollade upp blodvärden och sånt sen han slutat. Och det har inte påverkat andningen nåt i positivv riktning...

    För ett par veckor sen skulle han hjälpa min faster att flytta, med efter bara en vända i trapporna blev han väldigt andfådd och fick ta stöd mot lastbilsflaket. en annan av flytthjälpsfolket kände på hans puls. väldigt oregelbunden, så pappa förbjöds att bära mer saker i trapporna. Enligt denna sjukvårdskunniga som hjälpte till vid flytten var det helt klart flimmer, och det måste kollas upp. En vacker dag får han en infarkt igen, och den gången kan det vara betydligt värre än första.
    Vi har försökt få pappa att åka och kolla upp det. jag är sjukt orolig. Har ju tänkt en hel del på det, men det blir liksom mer påtagligt när man får det så där svart på vitt.
    Nu pratade jag med pappa för nån timme sen, och han hade faktiskt ringt till avdelningen där han låg inne och pratat med dem. Och de tyckte att han skulle åka till närmaste vårdcentral och kolla upp det. Det hade han faktiskt gjort, och EKG hade inte visat nåt, syresättningen var det inget fel på, och allt såg bra ut. men det är ju när han anstränger sig som han får problem! Nu hade han ju tagit det lugnt hela dagen innan.
    Han som tog pulsen vid flyttet tyckte det var jättekostigt att inte pappa fått göra ett arbets-ekg överhuvudtaget.

    Visst, pappa har kollat upp det nu, och testerna visade inget. MEN som jag skrev, symptomen kommer ju när han anstränger sig. De kan FAN inte säga att han är helt frisk! Nåt är ju fel, det förstår vem som helst som sett honom när han gått 100 på platt mark! det beror inte på dålig kondition att han blir ansträngd.
    Och min tillit till den där vårdcentralen är icke existerande. Jag har själv blivit feldiagnostiserad där flera gånger (åkte bl a in tre gånger när jag hade körtelfeber. en läkare skrev ut stark antibiotika eftersom hon bestämt att jag hade halsfluss, trots att alla tester pekade på att jag inte hade det...) Min farmor har åkt skytteltrafik dit i två år, och fått höra att hon mått bra. För att sen helt plötsligt ha långt framskriden cancer i galla och lever, som inte är någon idé att operera... Läkarna gav henne mellan två veckor och några månader att leva. (det beskedet fick vi två dagar före min bröllopsdag!) Nu hoppas vi att hon ska få en någorlunda pigg jul och sen få somna in utan för mycket smärta.
    Hur fan kan pappa tro att jag blir lugn av att höra att läkare på den vårdcentralen säger att han mår bra?
    Vet inte vad jag ska göra. Så fort jag pratar med pappa börjar vi bara bråka. han fattar inte hur orolig jag är. Det är skitjobbigt! Han kan få en infarkt när som helst, i bilen på väg hem från ett jobb, i skogen när han går med motorsågen... Han jobbar så mycket ensam oxå, han skulle inte ha en chans!
    Jag hatar honom för att han inte verkar vilja förstå hur illa hans familj far av det här. Jag hatar hur han vägrar lyssna eller ta problemet på allvar. jag fattar inte hur han kan lita på folk som inte sett hans mammas tumör, trots otaliga tester. De är de som är skyldiga till att hon inte kan räddas. ska de bli skyldiga till att min pappa dör oxå? jag pallar inte det! jag klarar det inte... Orkar inte med det här...
    vet inte vad jag ska ställa in mig på. kommer det inte att hända nåt med honom? läkarna sa ju att han mår bra. inte för att jag tror dem, men ska jag intala mig att de har rätt? Skulle vara så jävla skönt att slippa vara orolig.
    Kommer han att kollapsa vilken dag som helst? ska jag vara beredd på att telefonen ringer och någon säger att han är död eller ligger på intensiven?

    just att han kollat upp det och fått höra att han är ok gör mig bara mer orolig. för nåt fel är det ju! önskar bara att han kunde inse de och kräva att få göra arbets-ekg och en orentlig koll... Men han är så jävla tjurskallig och godtrogen. han väljer ju vem han ska lyssna på oxå... Det alternativ som låter bäst tror han på...

  • Svar på tråden OT: pappa (långt)
  • tattar-Emma

    Stackare

    Kan du inte, med hänvisning till farmor, be honom om att gå till en privat kardiolog? Om du visar hur ledsen du är kanske han gör det för att göra dig glad. Du kan ju underlätta genom att kolla upp olika alternativ.

    Jag har själv bättre erfarenheter av privata kliniker än av vårdcentralen.

  • thalia82

    Jag kan inte prata med honom utan att vi blir osams om det här... Idag blev det fyra minuter, sen slängde jag på luren. På de minuterna hann han berätta att han varit på vårdcentralen och vad de sa där. han vill inte lyssna. Försökte få honom att lyssna när jag var hemma för några dagar sen, och det resulterade i att jag blev förbannad för att han inte vill fatta hur orolig jag är, och att han åkte till vårdcentralen.
    Nu har de ju sagt att det inte är nåt fel på honom, och det kommer han att tro på tills nåt allvarligt händer. Sån är han...

  • Nymåne

    Min pappa hade liknande problem förr. Han fick en hjärtinfarkt, var sjukskriven x antal år och ibland kunde hjärtat "skena". Det gick alltså inte att räkna slagen. Sjukt. O på kontroller såg allt bra ut. Min uppfattning är att man ska stå på sig, utav bara h-e och vara så jobbig och bestämd att de till slut skickar en till en specialist. Förutsatt att man har besvär, förstås, vilket din pappa tydligen har.

    Hur du ska få honom att förstå din oro är svårt att svara på. Det sätt du har framför det på hittills verkar inte ha gett resultat. Kanske du kan säga det på annat sätt?

  • thalia82

    Är jätteglad att ni orkar lyssna och bry er. :) tack!

    Grejen med pappa är att... jag vill inte fatta hur allvarligt det är. jag är väldigt lik honom när det gäller mig själv. blundar man för problem så finns de inte... Väldigt dålig ovana! Inget jag är stolt över.

    När man försöker prata med honom (tro mig, har försökt länge, med tanke på att han blir så andfådd), så viftar han bort det och flinar. "det är ingen fara! jag har inte tänkt dö!".

    Skulle vilja få iväg honom till en specialist, men just att han fått klartecken från vårdcentralen gör att han tycker det är onödigt. Han ringde till Akademiska i Uppsala, och de hänvisade honom till vårdcentralen. Vilket han påpekade när jag tyckte han skulle kräva att de kollade upp honom ordentligt... *suck* Jag vet hur hopplös jag själv vore i samma läge, vilket gör att jag blir ännu mer trött på hans tjurskallighet. Vad man än säger så vrider han på det och vägrar ta till sig.

  • Nymåne

    Det är nog en generationsgrej det där, tror jag. Man kan inte gå till doktorn, för DÅ är man sjuk. Låter man bli så är allt tip top. Min pappa är likadan. Har blivit lite bättre. Då när han fick sin infarkt förbjöd han mig att ringa efter ambulans....Du kan ju tänka dig hur arg han va när jag berättade att jag inte hade lydigt...=/ Han är nog glad för det idag. Stå på dig o ge inte upp. Hur tjurskalliga envisa gubbar ens pappor än är måste de nån gång fatta att man vill deras bästa. Förhoppningsvis, iaf...

  • tattar-Emma

    Kanske kan du själva kontakta någon kardiolog och diskutera med denne? Då kan du antingen bli lugnad (hoppas!) eller få mer kött på benen till nästa snack med fadren.

  • Bäste vän

    Ja tror oxså att de handlar om generationen för känner de sig inte "jättedåliga" så e de inte sjuka!! Sen säger LÄKAREN e de inte ngt fel på dem....så e de så för de har LÄKAREN sagt!!
    Läkaren frågar oxså.... hur står de till ida...jotack kände mig
    lite anfådd innan ida men de ingen fara nu..
    De vill liksom inte besvära för att ta upp deras tid!!
    Kanske därför inte bli kollat ordentligt... Vet inte men de kan vara så!! Hoppas de löser sig!!!
    Min papppa e lika dan...har jätteont i ryggen ja säger ta de lugnt vila nu istället för att lyfta vi kan ta de sen .... jaja nä de ordnar sig o så lyfter han ändå!!!! Fast han får lätt ryggskott!! KANSKE INTE SAMMA SAK MEN SKULLE BARA SÄGA ATT ENVISHETEN FINNS HOS DEM ALLA I DEM GENERATIONEN ELLER HOS PAPPORNA... Att man kan inta ta råd av sina barn ....de e ju de som ska ge råd till oss!! Kram på dig!

  • höstbrud 08 fd07

    Min pappa har inte haft någon infarkt eller nåt sån men han är dödligt allergisk mot paranötter. Han har fått medicin som han alltid ska ha med sig. Problemet är att min pappa tro att han är odödlig. Så han tog inte med sig medicinerna när han gick hemifrån, sen fick han ett till anfall och var som tur var i närheten av ett apotek som genom att ringa hem (min syster svarade) kunde ge honom rätt medicin. Hade inte min syster varit hemma så hade han antagligen inte klarat sig. Men även efter denna gång tyckte han att det var onödigt att "släpa" med sig medicinerna. Det här var precis innan jag skulle åka till USA ett år, men jag talade om för honom att jag inte tänkte åka för att jag inte litade på att han skulle ta ansvar för sig själv. Han blev jätte arg för att han var ju vuxen och jag skulle inte lägga mig i.

    Då la jag och mina systrar upp en ny strategi.
    Vi bad honom ta med sig medicinen för våran skull, så att vi inte skulle behöva vara oroliga och det har funkat. Han förstod att vi var oroliga så nu bär han med sig den jämt.

    Testa att förklara för din pappa att du är rädd och orolig och att du inte kan slappna av. Be honom göra ett arbets ekg för din skull, så att du slipper oroa dig och ni slipper bråka.

    - jag vet att du inte tänker dö, men jag är rädd, kan du inte göra det här för att jag ska slippa vara rädd???

    Hoppas att det reder ut sig för din pappa och dig.

  • PennyJenny

    Har din pappa fått göra ett belastnings ekg? Kontakta en kardiolog, få hur det fungerar förklarat för dig och se till att du blir väl påläst om vad din pappa behöver göra. Presentera fakta för honom, att han troligen behöver en undersökning med ett belastnings ekg och att vårdcentralen har brustit genom att inte se till att han fått det. Presentera fakta genom att tala om vad kardiolgen säger (vilket troligen är att han måste undersökas på annat håll än en vårdcentral). Och sedan tycker jag att du gör som höstbrud, förklarar vad det här gör med dig. Hur orolig du är, hur ledsen och arg det hela gör dig.

  • Didaa

    Det är inte lätt för dig. Men han kanske är rädd själv fast han inte vill visa för familjen. Jag hoppas att det löser sig.

  • grabbarna

    usch då vilken jobbig sits fy sjutton för tjuriga gamla gubbar! min pappa är likadan. det är inte omöjligt att han själv är så orolig att han inte törs kolla ordentligt för att han är rädd för svaret..dumt men så funkar många människor i sådana här situationer.

    det du kan göra att att prata med din pappa igen och tala om hur orolig du är och även om det är svårt hålla dig lugn och sansad.prata med en hjärltläakre och förklara situationen så att du kan få veta mer som du kan vidaebefodra till honom eller försök helt enkelt beställa en tid åt honom och tvinga honom dit..jag tvingade in min pappa till akuten när han fick en tia attck för enligt honom var det ju inget fel...

    har du barn? fult trick kanske men använd barnen som argument att han inte orkar göra nåt med dom,fråga om domska behöva väx aupp utan morfar.

    min pappa fick en hjärtinfarkt två dagar före jul och det sannerligen ingen rolig jul att ha honom liggande på sjukhus även om det gick bra.

    hoppas det ordnar upp sig

    kram

  • jimbolina

    Thalia 82. Belastnings ekg eller cyckeltestet ska han (du) kräva att han ska göra. Jag önskar bara att min pokväns pappa lyssnat till sin kropp tidigare. Han dog för 4 år sedan i en hjärtinfark. Det visade sig att han var tjärlsjuk. Skulle han kollat upp sina symtomer istället för att ignorera dem skulle han levt idag. Blir så förbannad när jag tänker på det. Kontakta något privatsjukhus istället. Var bor du? Jag kan kolla upp var som är närmast er.
    De har oftast ingen väntetid. Ring annars och bara hör med dem. De hjälper dig bättre är någon annat sjukhus. Jag var på akuten för 5 veckor sedan med en bruten arm. Fick sitta och vänta i 13h innan jag blev gipsad.

  • Apan Apansson

    Hej!

    Ibland kan andfåddhet vid ansträngning vara ett symtom på kärlkramp - även om man inte får några direkta bröstsmärtor. Som skrivits ovan bör man utreda detta med ett arbets-EKG (cykelprov) och visar det sig att hjärtat inte syresätter sig tillräckligt bra då bör man överväga kranskärlsröntgen, om patienten är i skick för detta. Vid den undersökningen kan man också åtgärda förträngningar i kärlen.

    Andfåddheten kan också vara ett tecken på hjärtsvikt, som man kan få efter infarkt. Det bör isf utredas med ultraljud, och därefter optimerar man medicineringen.

    Dessutom kan andfåddheten bero på förmaksflimmer, dvs att rytmen slår snabbt och oregelbundet, vilket leder till sekundär hjärtsvikt då hjärtat inte pumpar lika effektivt. Risken vid obehandlat förmaksflimmer är att små blodproppar bildas som sedan går upp i hjärnans kärl och ger stroke. Det är därför man behandlas med blodförtunnande medicin vid förmaksflimmer (även då man bara har det i attacker).

    Efter en hjärtinfarkt brukar man ha planerade återbesök på hjärtmottagning - antingen till hjärtsjuksköterska eller till kardiolog - har inte din far det? Det är ett bra tillfälle att ta upp just sådana bekymmer. Annars bör ni kräva remiss till hjärtmottagningen från distrikt. Följ med din pappa till vårdcentralen om det går. Man vinner på att stå på sig och bevaka sina egna intressen när man söker sjukvård!

    /Dr Apansson

Svar på tråden OT: pappa (långt)