• Drömmer om en annan

    Tis 1 apr 2003 07:41 Läst 3207 gånger Totalt 35 svar
    Tis 1 apr 2003 07:41

    Hej

    Jag sitter här med en klump i magen. Jag är gift med min älskling vi har varit tilsammans i 9 år och ALDRIG har jag varit otrogen. Jag har inte ens tänkt tanken. Men för drygt ett år sedan bytte jag jobb, och nu är det som så att en av de anställda i företaget får mig alldeles varm!
    Jag drömmer om honom, och kommer vi in i samma rum så är det som om luften står stilla, det blir en "tryckt"stämmning, dvs luften står stilla och vi kan inte vara naturliga mot varandra , ni vet vilket fint väder det är, eller, har du hört att.... Jag har ingen aning om känlorna mina är besvarade av honom, men det vore märkligt om inte han märkte av det där tumultet som sker i kroppen så for vi stötter på varandra.

    Jag behöver hjälp, ska jag försöka ta reda på vad han känner eller går det på något sätt att tvinga dessa känslor ut ur kroppen så jag slipper sitta och tråna efter någan annan än min man.

  • Tis 1 apr 2003 10:21 #0

    Jag har exakt samma dilemma. Jag visade, omedvetet tror jag, mannen på jobbet vad jag kände och han visade sig vara väldigt intresserad av mig också. Vi har båda förhållanden, så vi har aldrig haft någon intim kontakt. Men vi drömmer om varandra och det har ju onekligen en negativ effekt på våra respektive förhållanden :(
    Värmen du skriver om är så påtaglig att vi inte förstår att inte hela kontoret märkt vad som hänt/händer

    Jag ångrar att vi tog upp våra känslor i ljuset, jag tror att vi båda hade mått bättre av att få vara det där lilla extra på jobbet. Nu är allt komplicerat och det känns som vi måste ta ett beslut. Är vi beredda att offra det vi har hemma för att utforska vad vi kanske kan få tillsammans...? Kan man efter det här återgå till att vara vänner, när vi vet att det ligger så mycket mer under ytan?

    Även om vi inte varit "otrogna" så känns det så. Jag är ju mentalt otrogen, för jag drömmer ju om att vara med en annan.

    Så mitt råd... Tänk efter vad du verkligen vill innan du gör något. Svårt, jag vet.
    Lycka till!
    Kram

  • Tis 1 apr 2003 11:37 #0

    Det känns gätte jobbigt. Jag menar även om jag inte kommer att tala med honom om vad jag känner. Så tär detta på mitt humör.

    Detta med att hela kontoret borde märka vad som är i görningen gäller även för mig. Känner dom inte att syret tar slut,(när han och jag befinner oss i samma rum) svimningskänslor kommer det susar i öronen och bara banala saker blir sagda....

    Jag vill veta om mina känslor är bekräftede därefetr får man ta ett beslut om vad som ska hända i fortsättningen.

    Anonym 10:21, har han ett förhållande med någon annan. har ni paratat så pass mycket att ni vet vad som är i görningen. Så här starka känslor för en annan människa har jag inte haft sedan jag träffade min man....

    Detta vart kanaske långt och upprepningar förekomer säker.. men jag känner att jag måste få tala av mig.

  • Tis 1 apr 2003 12:10 #0

    Ja, vi pratar väldigt ofta och länge. Han är helt underbar att tala med. Allt från banala saker till viktiga saker som barnuppfostran och ekonomi...
    Vi brukar tala om "den andra världen". Det är där inga OM bor, utan där vi två lever ihop. Jag ser honom som min absolut bästa vän. Jag är livrädd att förlora honom. Blir det vi och det inte funkar har jag ju inte bara chansat och förlorat, utan också mist min bäste vän.
    Han har ett jobbigt särbo förhållande, som han länge försökt ta sig ur. Min situation är svårare, jag hade planerat att gifta mig nästa vår och jag har ett barn att ta hänsyn till.
    Det är svårt det här. En gång älskade jag min sambo enormt mycket, kanske kan jag hitta tillbaka dit igen. Kanske inte. Hur vet man?

  • Tis 1 apr 2003 12:49 #0

    Jag är tveksam till det där med att man är "mentalt otrogen" när man drömmer om nån. Jag drömmer om att jag plockar på mig grejer eller "hittar" saker, men jag känner mig inte som en mental tjuv. Jag tycker inte man kan ta moralisk ansvar för alla tankar och drömmar man har. Det räcker med dem man agerar på.

    Det kanske inte är så strategiskt, däremot...

    Lycka till, båda två.

  • Tis 1 apr 2003 20:17 #0

    Detta har varit uppe många gånger på BT, det verkar inte så ovanligt. Vissa säger att det går över, andra har varit modiga nog att prata med sin partner om det och det har fått känslorna för den andra att svalna och stärkt förhållandet (om det inte tar slut förstås.) Jag vet inte, jag är ingen psykolog. Däremot tycker jag att det är fräckt att hålla på så här i längden. Er partner märker ju att något är fel och kommer att känna sig fruktansvärt osäker om det enda svar du har på frågan om något är fel är "Nej, det är inget." Ni vinner på ärlighet i längden!

  • Mån 12 maj 2003 16:56 #0

    hej tjejer,jag dömmer ej er på något sätt.
    Men vänd på det.
    Tänk om era män har samma dilemma!
    Inget kul va?

  • Mån 12 maj 2003 17:53 #0

    Det gör de.

    Tror jag.

    En förflugen tanke eller en liten flirt eller en kortvarig förälskelse tänker jag inte offra kärleken för, (förutsatt att han fortfarande behandlar mig som nummer ett).

  • Saga 2003
    Visa endast
    Mån 12 maj 2003 20:36 #0

    Jag tycker inte att det är så farligt. Jag resonerar så här: Om jag kan bli glad av att vara arbetskamrat med en man som är vacker att se på, så spelar väl inte det nån roll. Om vi helt oskyldigt flirtar, dvs skojar, pratar, med varandra tycker jag också är helt ok. Jag vet att jag aldrig skulle låta det gå längre än så. Jag älskar min m2b väldigt högt och det är bara honom jag vill dela mitt liv med. Och hur snygga och spännande andra killar än är så skulle det ju iaf bli vardag med dem också till slut. Och vardagen, och den djupa kärleken, vill jag bara ha med min m2b.
    Jag tycker inte att det är så farligt!

  • Mån 12 maj 2003 21:02 #0

    Jag dömmer absolut ingen, MEN mental-otrohet och fysisk-otrohet är just OTROHET, det kvittar i vilken "form".
    Och det är något som jag absolut INTE kan förstå och ens acceptera.

    Som ni kanske förstår så ser jag otrohet som ett STORT svek mot den man är tillsammans med, brist på respekt och även som ett bevis på att man inte älskar den man är tillsammans med, tyvärr.
    (Detta är bara mina åskiter)

    Som tur som är så har jag aldrig varit utsatt för det eller själv varit otrogen.
    Jag är även av den åsikten att kan man inte hålla sig till en så bör man inte ha ett förhållande heller.

    Jema

  • Tis 13 maj 2003 09:09 #0

    "Mental otrohet" tycker jag är flum.

    För det första är det jäkligt svårt att bevisa, jag menar var går gränsen?

    För det andra, varför inte ha sex i så fall, rakt av, bli av med nyfikenheten och frustrationen, man har ju ändå redan varit otrogen redan då man kände sig lockad?

    För det tredje, vill man verkligen ha en partner som har så lågt sexuellt intresse så att han på ett helt liv aldrig får en sexuell tanke av nån annan än sin partner?
    Hur många sexuella tankar får han då av sin partner?

    Nej, ärligt talat, trohet är inte att man aldrig har råkat hamna i frestelse, trohet är ett val man gör, att inte falla för frestelsen.

    Jag håller med om att det är bättre om den första flyktiga stimulansen inte får blomma ut till en förälskelse. Men jag skulle absolut inte definiera det som otrohet.

    Om nån säger "han var otrogen mot henne" tänker jag absolut inte på nån som flirtar lite på kontoret. Tänk er:
    - Vad var skälet till skilsmässan?
    - Han skrattade åt kollegans dåliga skämt.
    Eller:
    -Han sa att skulle ha velat ha sex med Courtney Cox.

    Jag tror att de haft sex, grovhångel med petting åtminstone, eller snuskiga telefonsamtal eller mail.

Logga in
Bli medlem
Svara i tråden...

Innehåll