Varfor, varfor varfor????

jag lider med dig.
har ungefar samma problem, vi bor i en stad utan vanner. Skulle egentligen flyttat till varen till min m2b hemstad, men kan inte fa med oss alla anstallda (vi har eget foretag), sa nu har vi fatt flytta fram planerna minst tva ar... Det ar sa himla tungt.
Skickar stora *trostkramar* till dig

Tack! Tva ar ar ju faktiskt lite varre an mina futtiga manader. Forutom att jag redan vantat flera ar pa att fa komma harifran. Det hanger forvisso mycket pa hur man trivs i sig sjalv ocksa, men nu nar vi var sa himla nara att fa allt fixat och vi har bade lagenhet och det sag ut som att han skulle fa jobb sa blir man sa helt dranerad pa energi. Har redan haft det sa himla jobbigt med min mamma som forst var sjuk och sen dog och sa var syrran sjuk och alkisen stallde till med sa jakla mycket problem att bade jag och syrrorna var beredda till mord.

Sen sa har det kants lite jobbigt att vara 27 och utan foraldrar, pappa dog nar jag var 12. Det finns liksom ingen att fraga om rad riktigt, och inget hem att komma till. Har jag forvisso inte haft sen jag var tolv tack vare hemsituationen.

Fy vad jag gnaller, om mamma hade levt sa hade hon bara sagt at mig att ta mig i kragen och inte vara sa negativ. Det ar darfor jag gar har med skamkanslor for att jag mar sa daligt. Jag gick tillbaka direkt till mitt nya jobb nar hon dog, akte hem en onsdag, hon dog pa torsdag, flog hem pa fredagen och pa mandagen var jag tillbaka pa jobbet och har sen jobbat hacken av mig hela aret. Ar sa energilos och deppig.

Usch sa hemskt.
Jag forstar att du mar daligt, du maste nog lata dig sjalv fa vara ledsen och sorja. Det later som att du inte har tagit dig tid till det.
Jag vet hur det kanns nar man ser ljuset i tunneln och sen mitt framfor ogonen sa slacks det.
Familje problem ar alltid dom varsta, framforallt nar man inte kan gora nagonting at det (som din mammas sambo), det kanns som om ingen forstar en (det ar nog svart i och for sig).
Jag fick precis reda pa en fruktansvard "hemlighet" i min familj nu i veckan, sa jag kanner mig ocksa ledsen och fortvivlad men framforallt maktlos..

Vi far ta nytta av BT och skriva av oss, det brukar kannas lite battre efterat (for mig i alla fall).

Ja, jag skulle hellre vilja använda BT för att planera mitt bröllop, men det står tyvärr väldigt still just nu. Jag har inte alls kunnat sörja, har haft helsike på jobbet detta år, jag får alltid så mycket ansvar för att mina chefer tycker jag jobbar så bra. Och jag vet att jag gör det, men det är bara bra för företaget, inte mig själv.

Relationen till mamma var så kompilcerad också, när jag äntligen kom därifrån när jag var 19 så sa jag att jag aldrig skulle komma hem till henne mer om hon valde att stanna hos honom vilket ju hon förstås gjorde. Och jag höll vad jag lovade, så vi såga bara tre gånger de senaste sju åren, alltid nån annanstans.

När jag kom hem till Sverige låg hon i koma och det var två år sen sist jag hade sett henne. Det var ruggigt, hon hade massa vatten i kroppen. Jag ångrar verkligen att jag såg henne när hon var död, det var för chockartat. Men jag stoppade undan det nånstans och bara levde vidare som vanligt, bara med massa problem med begravning, advokater och fyllon att ta tag i. Men nu när sambon har en massa problem med jobb så känner jag verkligen hur tom jag är inuti. Jag trodde liksom att jag hade haft mina problem det här året och resten skulle gå ganska enkelt.

Hej vannen.
Forlat jag inte varit inne pa ett tag, men det har varit fullt upp har.
Hur gar det for dig?
Jag har tankt mycket pa dig och undrar hur det gar for dig och hur du mar.
Manga *styrkekramar* till dig

Hej Gizmo,

Tack! Vad gullig du ar som tänker på mig. Saker och ting är fortfarande svårt, sambon har inte fått nåt jobb i Köpenhamn och har känt mig totalt villrådig och vill ge upp både hemflytten och honom. Problemet är att han är så himla envis och bara sagt de jobb som han tycker skulle se bra ut, dvs nåt som han kan skryta med. Han har så dåligt självförtroende. Så problemet ligger inte hos jobben i sig, utan hos honom, att han sökt fel. Sen så har han bara sökt fem jobb också och det är ju inte mycket jämfört med hur mycket som finns.

Han har i alla fall gått med på att säga upp sig så att vi kommer hem. Jag tror inte risken att han inte ska få jobb alls finns där egentligen, tror snarare den är större om han inte säger upp sig för han har tre månaders uppsägningstid och det är lite svårt att locka nån arbetsgivare när de måste vänta så länge. Hittills har alla jobb han sökt varit intresserade ändå.

Jag är skräckslagen, att vi ska stå där nästan ända framme, men snubbla på mållinjen. Vi har en underbar lägenhet som väntar och ett helt annat liv, det fattas bara det där jäkla jobbet. Vilket gör att det blir för mycket press också. Det är så jobbigt att göra saker man inte vågar. Ångrar att vi flyttade utomlands alls ibland. Det tär verkligen på vårt förhållande, men det är alltid bara jag som tvekar, för jag har så svårt att orka.

Jag har dock beslutat mig för att resa medan jag väntar på att hans uppsägningstid ska gå ut (och förhoppningsvis får han jobb under tiden), men det känns läskigt det också. Ska åka på volontärbete i en och en halv månad och det kommer bli så svårt att åka iväg ensam, men har alltid drömt om det och vill inte svårigheterna ska stå i vägen för drömmarna. Men jag håller på att bli helt vansinnig på att allt tar så lång tid, och att jag redan haft ett helt förjävligt år. Orkar bara inte mer, jag vill få komma hem!!!

Nu blev det här väldigt långt.....

Jag forstar att det kanns jobbigt, men ni har ju kommit ett steg i ratt riktning att han har gatt med pa att saga upp sig fran nuvarande jobbet. Det maste ju i alla fall kannas skont?
Han kommer sakert kanna pressen pa sig nar det borjar narma sig de tre manaderna, sa oroa dig inte for mycket om det. Och det finns ju jobb dar ute...

Jag tycker du gor helt ratt i att aka bort ett tag. Forsok att se framemot och glad dig for det, och framforallt om det ar nagot du alltid velat gora! Det ar ju en jatte chans!! Super roligt!!
Jag forstar att allt du vill ar att fa komma hem och att allt ska ordna upp sig, men det kommer inte ga fortare eller battre av att du inte uppfyller dina drommar.
Daremot tror jag det kan vara bra for er att ni ar ifran varann ett tag. Han far en chans att ta tag i allt han behover med flytt och jobb...
Du maste forsoka att se det positivt annars kommer du bli alldeles fast i hur ni har det nu.

Jag hoppas att allt loser sig for er snart och att du kommmer ivag pa din resa!

Klart att ni inte kommer snubbla pa mallinjen, du/ni har ju valdigt klart for er hur ni kan fixa problemen och det ar val det svaraste steget, nu maste ni "bara" gora det ocksa!! Det kommer ga jatte bra!!

Jattekramar pa dig!!

Tack,

Jo, det ar ratt det du sager. Det kanns alltid sa mycket battre nar man ar hemma. Jag var hemma i Sverige i helgen och da forsvinner all stress med jobb och hemflytt och man tanker pa ett helt annat satt. Jag har bokat volontararbete i Sydamerika nu, sex veckor. Det kanns valdigt bra. Jobbigt att vara ifran varandra sa lange, men det kommer vara valdigt bra for oss tror jag.

Tack for allt stod, det betyder sa mycket trots att det ar fran manniskor man inte kanner! Jag hoppas det gar bra for dig ocksa och "familjehemligheten".

Kram

Hej Minsaga,

Du later som nan jag larde kanna lite snabbt en gang, eller sa har du haft ett valdigt likt livsode.

Jattebra att du aker ivag och far lite perspektiv pa allt, det ar sa latt att nastla in sig i sin nuvarande situation och inte se nagon vag ut. Jag tror att det kommer att hjalpa dig, och er, jattemycket. Och jag tror att du kommer att ma mycket battre av att komma ifran London ett tag.

Kram!

va spannande!! Nar aker du? Till vilket land ska du?
Visst kommer det vara jobbigt att vara ifran varann sa lange, men jag tror det ar bra for er samtidigt, precis som Bride in England sager, sa att ni far lite perspektiv pa allt.

Det har varit tungt ett tag har nu, farmor gick bort for tre veckor sen... tre dagar innan jag kom hem till Sverige sa jag hann inte saga "farval" till henne personligen bara pa tel...
Det "andra" borjar ordna upp sig nagot sa nar i alla fall.

Jag forsoker att tanka postitivt och ser framemot och planera for varat brollop i sommar aven om det inte ar sa latt alltid.

Jag haller alla tummar for dig!!
Och visst ar det skont att fa skriva av sig ibland och veta att det finns faktiskt manniskor dar ute som bryr sig.

Stor kram

Hej,

Jag ska aka till Argentina. Har velat aka dit lange, vet inte riktigt varfor dock : )

Trakigt med din farmor. Min farmor betydde oerhort mycket for mig, mer an mina foraldrar faktiskt. Men smartan lindras efter ett tag och byts ut mot tankar pa alla fina minnen man har.

Kram pa dig!

Ah sa harligt!! Jag har ocksa alltid velat aka dit!! jag har en nara van som bor utanfor Buenos Aires. Sa hander det nat hor av dig sa hjalper hon dig garna!! =)

Ja farmor stod mig valdigt nar ocksa. Det blir sa tomt.. Jag vet inte hur manga ganger jag tagit upp telefonen och slagit hennes nummer...
Men som du sa man far leva for alla fina minnen!

kramar

Tack!! Ja, lite nervost ar det. Jag har rest ganska mycket sjalv, men helt sjalv bara till Krakow och Barcelona, andra ganger har det atminstone varit en gruppresa. Men det kommer ju nan och moter mig dar, sa det blir nog bra.

Ta hand om dig, jag har forlorat en hel del nara och kara och den forsta tiden sorjar man, men tre, fyra manader efterat sa brukar atminstone jag borja kanna mig hangig och sjuk och fruktansvart trott. Sa da ar det extra viktigt att gora bra saker for sig sjalv. Det ar sa latt att tanka att det borde vara over da, men det ar forst da kroppen reagerar pa riktigt. Sa unna dig langa bad och annat som far dig att ma bra!

Kram

Tack snalla du... Jag tror inte att jag riktigt forstatt det an. Sa det stammer sakert det du sager.

Kram