Behöver råd!

Oj, det låter jobbigt, stackars ni! Svårt att ge direkta råd när man inte vet varför han har fått ångest. Det kanske egentligen inte har med ert bröllop att göra. Jag tycker nog att du kan låta inbjudningarna ligga till sig ett tag. Det viktigaste är nu att fokusera på er två och ert liv ihop. Vi här är ju inga proffs, ni borde nog prata med varandra och ev någon kurator eller liknande.
Man har ju hört om folk som har fått kalla fötter när det närmar sig bröllop, och att skicka inbjudningar är ju ett stort steg mot bröllopet. Då blir det på nåt sätt definitivt, går liksom inte att backa ur då.
Det finns väl inget att skämmas för, varför gör du det?
Koppla bort bröllopet ett litet tag, prata med varandra om vad ni vill. Om det visar sig att han inte vet vad han vill med er två just nu så kan man ju förstå att han får ångest av ert bröllop. Men det troliga är nog att han känner att det är en milstolpe i hans liv och att marken gungar lite under hans fötter. Stötta honom i detta så ska du se att det ljusnar snart. Att gifta sig är stort, man kan få tunnelseende för mindre:) Kram

Men du, du säger att han vill att ni fortsätter era planer på att gifta er..Men så säger du också att om ni ställer in så är det som att han ratar dig. Om du själv tar initiativ till att skjuta på bröllopet, ratar du honom då?
Det är ju av både kärlek och omtänksamhet du tar det beslutet i så fall!
Jag kan lätt förstå att du känner dig helt utmattad av hans depression och ångest. Man ger o ger men får inget tillbaka. Du är inte ensam om att ha det så. Och tyvärr är det nog så att du får bestämma dig för att antingen köpa det läget och aldrig veta riktigt säkert hur han vill ha det. Eller lämna honom.

Sen om alla andra runt omkring er kommer att reagera och tycka både det ena o det andra, det ska ni bara försöka strunta i.
Ni är i så fall långt ifrån de första att skjuta på ett bröllop.
Om ni tar beslut att satsa så tänk inte "bröllop" då.
Han säger att ni ska fortsätta planera och "hoppas att allt blir bra tills dess". Då har man inga höga tankar. Det är ju bara att skjuta ett problem framför sig.
Att gifta sig och inte lyckas hålla ihop det kan säkert kännas som ett misslyckande kan jag tänka mig. Men att förhindra en ev framtida skilsmässa är inget misslyckande.
Om du inte lyckas övertala honom att gå i terapi så lär det inte ske någon förbättring. Vill han inte så vill han inte...då är det upp till dig om du vill vara med eller ej. Nu låter jag minst lika kallsinnig som du.

Men vänta nu.. Klänning, ringar med gravyr...allt sånt är ju världsliga saker, går att sälja o köpa nya.
Ska man fullfölja planer på ett äktenskap på grund av såna saker?? Och på grund av att man tycker det är skämmigt i andras ögon?? Hjälp!!

På dig Förvirrad07 låter det som att det finns två alternativ, 2 dåliga: Antingen gifter ni er enligt planerna och lever med hans ångest och osäkerhet som kanske leder till skilsmässa så småningom. Eller så lägger ni planerna på is och du kommer att anklaga honom och skämmas... Moment 22.

MEN det finns ju ett till alternativ, och det är att skrinlägga planerna JUST NU, och ta tag i det som är ni. Skit i vad alla andra säger, eller är det viktigast för dig? Gifta er kan ni göra en annan gång.

Vet du vad? Du låter faktiskt ganska självisk i det du skriver. Jag skulle aldrig i livet vilja gifta mig med en som är det minsta tveksam på vad han vill.

Du kan tänka dig att gifta dig med en som inte vill gifta sig...Hör du inte hur du låter?

Du kan inte leva med att inte gifta dig?! Över huvud taget? Eller just med honom? Nej, först tyckte jag lite synd om dig men nu blir jag bara trött..

Förvirrad07, du får stöd här. Men du kan inte räkna med att BARA få stöd utan även lite mothugg. Ingen är ju fullkomlig som du väl vet? Inte du o inte jag! Och inte din sambo heller.
Men när du raddar upp allt du är o gör för honom så undrar jag ju om du inte pratar emot dig själv när du innan dess skriver att du känner dig besviken på honom, du kommer alltid att anklaga honom för svek... Det rimmar dåligt med det stöd du påstår att du är för honom. Du lägger ingen "press" på honom....nähä..vad är det du gör då?
Ett riktigt bra och ärligt stöd för honom hade varit att du visar att det är honom du vill leva med, gift eller ogift, för den han är och med allt det innebär.
Jag tror säkert att du är en bra tjej men du målar upp din egen betydelse rätt mycket. Jag hoppas verkligen att allt kommer att bli bra för dig o honom. Var för sig eller tillsammans.

Den enda som gnäller här är faktiskt du själv, och om du trodde att det är lätt att förstå sig på dig så trodde du fel.

Läs ditt eget svar till "felines" som du skrev 11:26 idag.

Du tål inte att bli emotsagd, kanske är det därför du upplever att du inte har någon att prata med dom ditt "dilemma".

Jag lovar att du ska slippa mina ärliga meningar, önskar dig lycka till och hoppas Du får det som Du vill ha det.