Självkänsla och svartsjuka

Fokusera på de bra och goda sidor du har. Det som väldigt många gör (inklusive mig själv ibland) är att se de dåliga sidorna, alla små fel och väldigt ofta är det en hel del av de felen som andra inte ens är medvetna om.
Vad är du bra på? Vilka egenskaper hos dig själv gillar du? Kanske du kan framhäva dem...Om du skriver ner det kanske det blir tydligare för dig.
Samma sak med ditt utseende om du känner dig osäker på det.

Alla är en blandning av bra och dåligt. Din pojkvän gillar KOMBINATIONEN av dessa bra och dåliga egenskaper som du har. Ingen är perfekt, du måste inte vara perfekt. Han gillar dig ju för den du är.

Varför valde han dig? Varför vill han gifta sig med just dig? Varför är du så speciell?

Tänk igenom och svara ärligt och positivt på dem så får du genast bättre lite bättre självförtroende

och läs det som pallasathena skrivit.

Jag har varit svartsjuk och mått så psykiskt dåligt att jag till slut sa stopp. Antingen lämnar han mig för att han inte tycker om mig eller så stannar han kvar och stannar han kvar då har han ju valt mig och än så länge är han kvar och pappa till min son och min m2b

Tack för era svar! Jag fick just en idé: jag ska be min pojkvän skriva ner varför han är med mig - alltså vilka av mina egenskaper som gör att han har valt mig och som får honom att älska mig. Det om något borde vara en bra affirmation! Faktiskt känns det genast mycket bättre!

Jag tror att det även är viktigt att du frågar dig själv vad du gillar med dig själv. Om du ska ändra din självbild, hur du ser dig själv, så kan det absolut hjälpa att höra hur andra ser dig. Men du kan också försöka själv, utan att hänga upp det på någon annan så du inte blir för beroende av andras bekräftelse utan även lär dig att bekräfta dig själv.

Precis, jag tror att båda delarna är nyttiga....

Köp Mia Törnbloms bok "Självkänsla nu" och gör övningarna, kanske hjälper det lite.

Har ni varit tillsammans länge? De första åren var jag GRÄSLIGT svartsjuk, men har nu lärt mig att det faktiskt inte finns någon anledning till att vara det. Av någon anledning gick det helt enkelt över när jag insåg att jag kunde känna mig säker på honom! Lycka till!

20070929 skrev 2007-10-15 15:43:05 följande:

Min man hade massor med kvinnliga vänner och det var såå mycket kramar och omfamningar och så gulligt och trevligt hela tiden så jag undrade ofta hur det stod till??? Kunde känna sting av svartsjuka. Nu har vi varit ett stabilt par i några årtionden, kvinnliga vännerna finns kvar i vår bekantskap och han har aldrig någonsin gett mig orsak att tvivla. Tvärtom, vi anses av alla vara det mest förälskade (eller hur man nu ska beskriva det) par de någonsin träffat. Dessutom har de aldrig träffat några i vår ålder som varit tillsammans så länge. (Vi började tidigt). Visst har mycket med den egna självkänslan att göra, men till viss del även hur ens partner uppför sig!! Min är väldigt omtänksam, mot både mig och alla andra.

Jag har heller aldrig haft någon anldning att tvivla på min man, men känner igne precis i ditt inlägg.. Men under tiden jag och min man varit ihop nu (sex år) så har mitt självförtroende växt samtidigt som svartsjukan har försvunnit (nja, men minskat en sådär 8000000ggr)... Det är helt och hållet min mans förtjänst, det tog ett par år men till slut började jag väl lyssna på alla bra och fina saker han säger till mig, och kan även hålla med förmig själv också.. För det mesta..

Swing, det är intressant det du skriver. Vi har varit tillsammans i knappt ett år och jag tror också precis som 20070929 skrev att det blir bättre med åren, att man blir säkrare ju längre tid man är tillsammans.

Men jag känner igen Swings beskrivning eftersom att även min pojkvän har massvis av kvinnliga vänner och både han och de är väldigt fysiska och allt är så fantastiskt och mysigt och det kramas hit och dit. Eftersom att jag inte är van vid att ha manliga vänner på samma sätt så kan det få mig att fundera över deras relationer ibland, och eftersom jag också har usel självkänsla kan jag ofta undra varför min pojkvän inte väljer någon av dessa fantastiska tjejer i stället för mig som är så lynnig och jobbig och har så många issues... ja ni hör själva..!

Jag höll på att få ett "återfall" när min man började nytt jobb för ett halvår sedan och helt plötsligt började fixa iordning sig innan han gick till jobbet. Så hade han minsann inte gjort innan... Men precis innan det gröna monstret tittade fram insåg jag att hmmm, kan det möjligen bero på att han nu jobbar på kontor och tidigare servade massa skitiga maskiner...

Självklart behöver man få bekräftelse från sin partner, det är ju jätte viktigt i en relation. Självkänsla handlar dock om ens egen bild av sig själv och kan inte byggas upp av någon annan. Om man har en dålig självkänsla så måste man bygga upp den själv och jag tror att du kan vara lite fel ute när du ger upp övningarna där du ser på dig själv och ska bekräfta dig själv och istället får idén att din partner ska skriva ned vad han tycker är bra med dig.

Fortsätt med konkreta övningar där du bekräftar dig själv, där du fokuserar på allt som är bra med dig. Ändra din inre dialog. Hitta motionsformer som du gillar, för det hjälper faktiskt också till med den positiva energin och styrkan rent psykiskt.

Sådant kommer inte alls naturligt från en början (precis som du själv beskriver) och det måste man inse. Ge inte upp utan fortsätt, tills det kommer naturligt.

Usch så mycket jag känner igen mig på nästan allt vad alla skriver, men ändå har min pojk gått ner på ett knä och frågat den stora frågan. Vi har snart varit tillsammans i sex år och i början var jag enormt svartsjuk, inte för att han hade många kvinnliga vänner, han hade knappt till en början ens varit intresserad av tjejer och hade gett upp sitt eget hopp på att hitta någon som han skulle kunna vara tillsammans med. Nu är det ju så att jag har en enormt intresse för olika plattforms baserade TV spel och det var där det klickade för oss, men detta hade lett till att inte heller jag hade nått direkt självförtroende för vem gillar en tjej som ibland var mer som en kille än killarna själva? Men helt kravlöst älskade han mig igenom allt som jag kunde få för mig, svartsjuka, dåligt självförtroende - you name it.

Och jag började fundera, vad är det den här människan ser hos mig som gör att han inte lämnar mig? Fastän jag ser ut som ett jehu utan smink och med ett par kilon för mycket på både det ena och andra stället. Så jag pratade med honom, jag sa att jag inte förstår vad han ser hos mig som inte jag ser själv, jag sa som det var - att jag var livrädd att han skulle se 'mitt riktiga jag' som jag uttryckte mig och att han skulle lämna mig. Men vid någon punkt så sa han 'men fattar du inte? det är ju den rikiga du jag har sett och när du inte tänker på det så är du henne och det är det jag älskar hos dig.' Jaha ja, tänkte jag vad gör jag av det där då? Men nånstans började ett litet frö gro och jag började se mig själv i spegeln, sträckte på halsen och gjorde fåniga poser, gjorde fula grimarser åt mig själv i spegeln, sa både i mitt eget huvud och högt för mig själv att jag minsan kan, att jag är visst oxå lika vacker som någon annan kvinna i världen. Även om jag kände mig urbota fånig och många gånger började skratta åt mig själv för att jag var så töntig så har jag nånstans ändå börjat tycka bättre om mig själv. Vet inte om detta kanske kan hjälpa dig någonting, men var inte rädd för att titta på dig själv, ingen ber dig att säja att du är vackrast i världen och tro på det men även om stegen är små i början så är det dom väldigt bra att ta. Även om vi trillar påvägen mot att acceptera att våra män faktiskt älskar oss för en person som vi inte än ser så kommer vi dit en dag, en dag kommer vi oxå se den där personen som finns där inom oss.

Jag har också haft problem med både svartsjuka och självkänsla.

Så här hanterar jag min svartsjuka:

Jag tänker att han är med mig, alltså är allting bra. Det finns inget mittemellan. Om han är otrogen så lämnar jag honom direkt, då förlorar han mig. Det är en jäkla stor förlust!!! (detta påminner jag mig själv om ofta) Jag har alltid mig själv. Och han har alltid mig, så länge han beter sig som han ska. Annars är det slut. Alltså inget att älta över för OM det händer nåt (det är ju det man går o oroar sig över när man är svartsjuk) så finns det inget att ta ställning till i mitt fall. Jag går bara. Slut! Men jag tänker njuta av vår kärlek nu som om det aldrig kommer hända. För jag tror inte det kommer hända. Men OM det händer vet jag hur jag ska hantera det...

Självkänslan:

I mitt fall behöver jag gå ner i vikt. Nu har jag gjort det och mår mkt bättre, känner mig snyggare och är piggare. Jag behöver också underhålla både sociala livet och intellektet. Jag behöver mkt sömn för att må bra. Jag ser till att mitt liv ger näring till de saker som får mig att må bra. Jag förverkligar också mig själv vad gäller utbildning, jobb, framtid, hobbys osv. Och jag påminner mig själv om att jag är bra. Och sen har jag turen att ha en underbar mamma o pappa som påminner mig om det och även syster. Och m2b också!

En till grej ang svartsjukan: låt den inte förstöra den glädje ni har idag... Låt den inte ta över. MEN! Inse att det också är naturligt att vara svartsjuk. Vadå, du nämde ex och att din kille dansar med andra tjejer... Det är helt naturliga situationer att bli svartsjuk i!! Så ge dig själv inte för mkt skit för din svartsjuka, det är naturligt (till en viss grad).

Och jag har varit i relationer där det inte funnits NÅN svartsjuka alls från nån sida och de blev bara tråkiga och vi tog varan för givna. Så lite svartsjuka kanske passar i erat förhållande? Det kanske är en del av er? Till den där magiska gränsen när svartsjukan tar över för mkt och bara förpestar: då måste du lära dig att släppa den. Ignorera den. Och tänk i extrema termer: "jag tänker inte oroa mig för OM han är otrogen lämnar jag honom bara. Så enkelt är det. Vad finns det att oroa sig över???"

Vad du än gör ... så gör något! För svartsjukan kommer annars, förr eller senare, att driva iväg din partner.
Min man var svartsjuk i början av vårt förhållande, och kan än idag visa tendenser .. och det finns inget som är så jobbigt som när det gröna monstret kommer fram. Idag räcker det med att jag gör honom uppmärksam på att monstret tittat fram .. så inser han vad han håller på med och vi kan le åt situationen ..
Han vet att han inte har någon orsak att vara svartsjuk .. men när känslorna styr, så tänker man nog inte så rationellt ...
Så mitt tips är att tala om för din partner hur du känner, men tala också om att du försöker komma över din svartsjuka .. men behöver hans hjälp. Försök identifiera när det gröna monstret är framme ... och tala förstånd med dig själv. Han har inte varit otrogen, eller spanat in andra tjejer ...

Jag är exakt likadan.. =(

Läste ngnstans, att man ska tänka, i den stunden man blir svartsjuk, ska man försöka lugna ner sig, och tänka: har jag verkligen anledning att bli svartsjuk? detta brukar hjälpa mig att få bort "de gröna monstret" .. för oftast finns de ingen anledning att vara svartsjuk, utan bara ens egna osäkerhet som tittar fram, det måste man jobba på!

Oftast så ångrar man sig efteråt, efter hur man ev. kan ha betett sej, lr oroat sig över, så stoppa det innan de går så långt.. ;)

Jag hade oxå pronöem med svartsjuka i början. Var på väg att göra slut faktiskt, men sen kom jag på mig själv att han har faktiskt valt att vara tillsammans med mig. Vi satt och grät båda två när jag var påväg att göra slut. Klassiker tror jag. Sen så ångrade jag mig och det har i princip inte hänt igen. En liten gång bara då han började på nytt jobb och fick en kvinnlig fadder. Som tyckte så mycket om honom. Hon överdrev fadderskapet en aning. Han pratade mycket om henne och sa att hon inte vara hans smak. Sen träffade jag henne och visst var hon snygg och singel.
Men jag kom över det oxå.
I slutändan så blir det ju ändå så att både han och jag mår dåligt. Och vad vinner på det?
Nu står vi här 2 ½ år senare och ska gifta oss om mindre än 4 månader. Och det känns fantastiskt roligt. För min del var det att rannsaka mig själv, släppa all osäkerhet kring mig själv. Man måste fråga sig om det finns anledning till att vara osäker på sin man. Jag är i stort behov av bekräftelse. Varje morgon vaknar jag till att M2B säger att han älskar mig och det kan jag leva på länge.
Lycka till

jennysnartfru:

vad fint formulerat det där var. Och grattis till att ni tog er ur det där... oj, min m2b har också haft sina omgångar med snygga kollegor på jobbet som han jobbat nära med. och shiiiiit vad jobbigt det har varit många gånger. nu har jag slutat fråga om "nån är snygg på jobbet" för jag orkar inte förpesta min tillvaro med en sån vetskap. och jag har bett honom inte ta upp det, om det nu kommer nya snygga kollegor (det roteras mkt och ofta där o det finns många unga snygga o smarta kvinnor!!)

sen har jag samma förmån som du, vaknar varje morgon till att m2b säger att han älskar mig och säger att jag är vacker och att han aldrig varit så lycklig som nu.

TS, ett tröst till dig: NÄR du väl lärt dig hantera svartsjukan kommer du känna som en tyngd släpps från dina axlar. Med mental övning och massor av disciplin och viljestyrka KAN du komma över den. Jag lovar!! Jag är drottningen av svartsjuka men har långsamt börjat komma över den. Jag var på väg till psykolog för att behandla det här men som tur var kunde mamma och syster hjälpa och många bra o nära vänner som orkade lyssna. Idag mår jag bra! Jag njuter av det vi har. Snygga kvinnor är inget som måste göra mitt liv ett helvete... det är väl bara bra att det finns vackra människor. Jag unnar andra skönhet och jag unnar m2b att uppskatta andra kvinnor (vilket han GÖR och dessutom är han väl charmör i grund o botten vilket inte gör mitt liv enklare men men, nu kan jag leva med det)

Slutsaten är att det FINNS en väg ut!! Slösa inte din tid & ditt liv med dessa energi-slukande och onödiga tankar. Njut av det ni har ist, och av hans kärlek till dig.

Så här tänker jag och det hjälper mig: den dag kärleken tar slut (hoppas den aldrig gör det) så vill jag veta att jag ändå njöt av den när jag hade den. Den som aldrig vågat älska har inte levt. Jag vill INTE tänka att jag höll tillbaka mina känslor och min kärlek av rädsla att bli övergiven för nån annan... vilket min svartsjuka höll på att driva mig till.