Hedebris och Snitte
Jo vi hade definitivt en paus *asg* från 1991-2003 hoho
Vi blev tillsammans när jag var 15 dvs 1990 och det tog slut -91, sen har vi strulat, jämt jämt jämt, trots pojkvänner till mig, flickvänner till honom, inget har kunnat hålla oss ifrån varandra men vi har ändå inte kunnat vara tillsammans (pga honom mest, hans principer och hans rädsla för kärlek, suck)
Så när jag blev gravid m Emil så var det helt självklart för mig att nu förändras livet lixom, jag hade ju innerst inne drömt om detta och hoppats på detta för jag VILLE HA BARN med honom och ingen annan och tänkte att jag får vara ensam med mitt barn för jag vill inte ha någon annan man. 
Mkt riktigt. Daniel flippade ur totalt och blev vansinnig, försvann, vägrade ha m mig att göra, ringde när han var skitfull och var helt utom sig, visste inte vad han ville, vad han skulle ta sig till. Han blev tillsammans m en kvinna som redan hade barn och bodde hos henne i ett år, ringde dock ändå varje gång han var full. Det borde göra mig skitarg att ens tänka på men jag vet att han inte hade känslor för henne alls (däremot tycker jag det är hemskt att han fanns i flickans liv i ett år och sen klippte helt med kvinnan för att vara med mig).
Iallafall så flyttade han ifrån henne och vi inledde en "relation", vi blev INTE tillsammans men vi var ett par ändå på nåt vis, haha.. Gjorde allt sånt där som man gör tillsammans, vi storhandlade tillsammans, han bodde hos oss mer eller mindre hela tiden osv...
Sedan hände det en massa andra grejer, som faktiskt GÖR mig arg och som jag inte pallar tänka på men han flydde en gång till den jä..la mesen (rent ut sagt) och då träffade han en yngre liten blondin som han verkligen trodde sig vara kär i, den dumskallen...
Iallafall när DEN lilla flingen var över så inledde vi ännu en gång vår relation men denna gång släppte jag honom inte inpå mig, jag höll en viss distans eftersom jag såg det här mönstret med att han flydde så fort det verkligen kändes allvarligt och seriöst. På midsommarafton 2003 sa jag till honom att jag inte orkade ha en oseriös relation mer och att jag ville gå vidare.
Jag hade faktiskt gått vidare ( i rent självförsvar och redan två månader innan inlett en liten internetromans) och var mitt uppe i en SUPERHET grej med en marinsoldat från Skottland.
Daniel började bete sig helt desperat, han ringde jämt, han ville umgås hela tiden, han försökte allt för att få mig på fall och jag vägrade låta mig påverkas. Jag var trevlig och glad mot honom och vi umgicks men INGET sexuellt över huvud taget.
I slutet av juli var vi på en fest tillsammans hos gemensamma vänner och alla var helt chockade över Daniels beteende. Alla som vi inte ens träffat på många år förundrades och flera kom fram och frågade mig lite försynt vad sjutton det var med DAniel och sa att han hade koll på mig hela tiden och verkade helt nervös (han gjorde allt för att jag skulle se honom).
Jag höll på att sms:a med soldaten hela kvällen i princip. Daniel misstänkte nog nåt men han visste inget men han var helt ifrån sig och gjorde allt för att få min uppmärksamhet.
Då marinsoldaten skulle komma och hälsa på mig om en vecka (detta var i juli 2003) så ringer Daniel en kväll (efter att jag fått mkt underliga sms kvällen innan som inte var HELT tydliga men som jag tolkade som att Daniel menade att han ville något allvarligare, och efter ett 9 timmar långt telefonsamtal där vi går igenom i princip allt som hänt mellan oss genom alla år, där jag fick ur mig ALLT som gjort mig så jä..la arg, ledsen, besviken osv och han förklarat ALLT han gjort och varför (även om han själv inte visste varför han gjort allt) så avslutar han med att säga att han inte kan leva utan mig, att han varit så dum som inte fattat och att han alltid haft nånstans i huvudet att det skulle vara så lätt om det var han och jag men att han ändå inte vågade/klarade av det och att han därför försökt hålla sig arg/negativ gentemot mig för att inte känna hur mkt han kände för mig och därför flytt varje gång han känt att vi skapat för mycket med varandra och det känts för allvarligt och starkt (därför har han ju alltid flytt in i armarna på någon annan för att inte behöva känna eller tänka).
Iallafall så sa han att han inte ville vara utan mig en enda sekund till i sitt liv, att han vill bli gammal med mig och ha fler barn med mig och så friade han
Haha, inte exakt den vändning jag hade väntat mig för hade gett upp på honom nästan!!!
Det var bara att höra av sig t marinsoldaten och säga, jag är hemskt ledsen men du kan inte komma...
jag berättade om honom för Daniel där i telefonen och han blev helt tyst. Han sa att det hade svartnat för hans ögon och han höll på att spy (åååh stackarn ) och sen blev han mkt osäker och frågade om jag kände att jag ville träffa honom iallafall.
Jag frågade om han hade tyckt det var ok? Han sa att nä det tyckte han inte, han skulle troligtvis inte stå ut och han skulle vilja komma hem t mig och slå ner honom men han kände inte att han kunde ställa några krav eftersom han hade strulat under så lång tid och vägrat fatta, så han sa att om jag kände att jag behövde träffa honom för att vara säker på oss så kunde han inte neka mig det.
Självklart träffade jag honom aldrig. Tänker på det ibland men va f..n. Jag visste ju vem jag ville ha
Jo, Daniel som betett
De som mest frekvent hänger här just nu är:
Och imorgon ska man genomlida ännu en dag på jobbet 
