känner mig ledsen idag

puff

min sambo är jättebra på att ge komplimanger, han säger hela tiden att jag är underbar osv, men d kan liksom.. tappa sin effekt..
han är oxå ganska lik din kille annars, ligga o läsa osv.. men när jag pratat me honom om det, är han förvånad o har inte alls upplevt det så!

så mitt råd: säg till!! få honom uppmärksam på hur du känner!

Fråga honom! Rätt ut. Han vet bäst vad det beror på. (Fast det kanske är bra för diskussionen som -förhoppningsvis!- följer om du inte frågar helt burdust om han "alltid tänker vara sådär oromantisk?!? Även om jag förstår ifall du helst vill skrika det rätt ut just nu).

Ibland blir det sådär; slentrian. Och kanske är din kille en egocentrerad drummel, men chansen är ju lyckligtvis lika stor att han inte begripit att du saknar nåt.
Visst kunde han ha intresserat sig mer för preventivfrågan, och för all del kan han gott slanta upp för halva p-medelskostnaden.

Men. Prova att berätta hur du känner, om du inte har gjort det redan. kanske behöver han bara en "liten spark i baken" för att vakna till.

Det där lät inte alls så skoj... Vet han om att du känner så här? Karlar är ju sällan speciellt bra på att läsa tankar, och om du inte talar om för honom att du upplever att han inte ser och bekräftar dig, kommer han knappast att bli bättre på det! Hoppas att ni kan prata om det och att det löser sig för er!

Vet du männ och kvinnor för den delen är inte tankeläsare.
Du måste säga rent ut vad du känner och hur du känner dig.
Jag vet att du älskar honom och är rädd för att såra honom.
men det sårar mera att inte få reda på vad som är fel och det tar slut.
Än att säga vad som inte känns bra och kunna göra något åt det.

Ja, jag ska prata med honom i kväll... får se hur det går. Sådana här känslor kan komma över mig så fort, nästan från 0 till "nu får det vara nog!". Jobbigt.

Alla förhållanden går upp och ner, det viktiga är att ni pratar om det.

När jag inte kände att han hade tid för mig sa jag till och han hade inte upplevt det alls så utan haft så mycket på jobbet att när han kom hem ville han bara ta det lugnt. Han förstod dock min känsla och har skärpt sig även fast han är trött och nukera är det jag som har fullt upp så det går fram och åter, men huvudsaken är ju att vi vet att det är vi ändå.

Prata med honom Och sen ska du känna efter vad DU känner. Ändrar han sig inte får du fundera på om du vill ha ett förhållande som är så som du beskriver.

Men, som andra så klokt säger, förhållanden går upp och ner och det är ju inte alltid på topp. Det är svårt egentligen att svara dig på vad som är fel.

Så prata med honom och utgå från dina känslor.

Man kan inte ändra sig om man inte vet vad som är fel...

Det kommer gå bra. Prata bara lugnt och fint med honom.

Jag och min fästman brukar ligga i sängen och krama om varandra medans vi pratar jobbiga grejor.
Då blir det för intimt för att leda till bråk.
Och det är mycket svårare att skrika på varandra när man ligger o kramas....

Har han alltid varit så, eller har han blivit så på sista tiden bara?

Jag och min sambo har infört dagens uppskattning. var dag säger vi eller skickar ett sms med dagens uppskattning. Det är väldigt bra för jag har insett många saker som jag uppskattar med honom som jag inte alltid tänker på och framförallt har jag insett att han uppskattar mycket av det jag gör!!

Oj, det låter som du blivit ihop med mitt ex?

I mitt fall när killen var så rann kärleken ut i sanden och vi blev vänner. Nu vet jag inte hur det är för dig. Är du kär?

Vad du skulle kunna göra är att provocera fram lite ändring... Gamla vanor bör ju brytas upp ibland.

Ställ dig naken framför TV:n en kväll och säg ingenting. Om han ser förvånad ut då säg: "jag är så trött på den här TV:n. Jag vill ha sex" eller nåt sånt. Chocka honom lite. Rör om i grytan!!!

Är han extremt trött efter jobbet? Det kan ju förklara att han inte riktigt orkar göra nåt...

Ta diskussionen med honom. Fråga rakt ut om han tröttnat. Och SÄG RAKT UT att du är besviken att du fick fixa preventivmedlet själv, betala allt, och att han inte ens frågat hur det gått.

Förbered dig för ett bråk. Jag tror ni behöver det för att rensa luften, du har massa saker du vill få sagda. Och han behöver ju "vakna upp". Bråk är ju faktiskt till för att reda ut saker!

Vet ni, det känns bättre idag. Tror att en del av min hopplöshet igår berodde på att jag sovit så himla dåligt. Men visst är det saker jag retar mig på... Igår blev det av med sex i alla fall och det kändes bra. Jag vet att jag inte kan lägga hela den biten på honom, jag är urusel på att ta intiativ själv (antagligen pga rädsla för att bli avvisad, trots att det inte har hänt än...) så han lär väl ha tagit intiativet kanske 80% av gångerna hittills. Kanske dax att jag gör det lite nu, hm. Han är jättegullig mot mig, mjuk och snäll och mysig och så. Men jag ska ändå ta upp hur jag känner mig ibland, det här med brist på bekräftelse och så.

Jag säger inte att det måste vara så för dig, men i ett tidigare förhållande jag levde i mådde jag lite dåligt då och då. Irriterade mig på saker och blev ledsen och övertolkade allt så där på kvinnors vis. Nu har jag insett att det är min en gång i månaden liksom. Att det skulle ta 15 år att inse mina humörsvängningar i samband med menstruation kunde man ju aldrig tro. Men det var så. Visst, han hade (och även min nuvarande har) sidor som man kanske skulle klara sig lika bra utan, men så är ju livet. Man gillar inte allt hos den andre, vissa saker får man lära sig att leva med och andra får man bestämma sig för att man inte kan leva med. Antingen går det att göra något åt det eller så är man inte menade för varandra. En massa svammel... Men det jag försöker säga är att vissa dagar är allt lite jobbigare än andra, kanske var det så för dig igår i och med att allt känns bättre idag? Men det kan ändå aldrig skada att förklara för den man lever med att man känner sig ledsen i vissa situationer.