Vill bli fru - för tidigt?

jag o min m2b gifter oss 8 september o da har vi varit ihop 2 1/2 ar, sa det är inte bara tiden som bestämmer, utan om det känns rätt.

Lycka till!

Nja...man ska helst inte pressa dem vet du...Och jag vet att det förmodligen inte är vad du vill höra, men vi var iaf tillsammans i 9 år innan han friade...och nej vi har inga barn än, eftersom vi ville vara gifta innan...

Men visst tror du att han tar det bra kan du ju prova, men tänk på att han kanske känner sig pressad, och friar utan att gentligen känna sig redo...

Lycka till!

Vi har hängt ihop i 12 år, men det är ju inte åren som räknas utan att ni båda känner er redo. Har ni förlovat er så är ni ju det (eller ska vara det i alla fall). Varför ska han fria, du kan ju också göra det. Jag tror att män blir lite rädda för "hintar". Du kan inte stressa upp dig för en fråga som kanske inte kommer. Vi friade inte utan helt plötsligt var allt bokat, men visst jag saknar ett frier. Nu när jag är efterklok så hade jag ju kunnat fria för att få den där "friardagen", men vi visste ju om att vi ville leva ihop i resten av vårt liv som det ser ut nu och då bokade vi bara kyrka och rubbet. Kan lägga till att vi också har barn, det är väl naturligare då utan frieri.

Min syster gifte sig med sin man efter 8månader...så nej 4år är inte förtidigt.
Du får väl fria själv vettja. Lyckatill!

Vi bestämde gemensamt att vi skulle förlova oss efter en jobbig tid i vårt liv (vårt förhållande var bra men situationen runt omkring, massa olika saker, var en prövning). Vi hade då varit tillsammans i 5 år och bott ihopa i 4 år.

Jag har tidigare klargjort (många gånger i olika sammanhang) att om jag ska förlova mig så vill jag gifta mig inom ca 1 år.

Så när vi tog fram ringarna frågade sambon vill du gifta dig med mig..

Din fästman gör det när han är redo eftersom han sagt det. Vill du leva med honom även om han inte vill gifta sig? Vad är viktigast?

tack för svaren. :) Det enklaste hade varit om jag friat, men det känns som att det är hans tur nu och jag vill se lite romantik vilket kan vara en bristvara hos honom. Vi har pratat om bröllop och planerat, men då hur vi ville ha det och inte när. Tanken med lappen är just att han ska få välja om han vill eller inte under kvällen, vill han inte är det bara att hålla tyst. ;) Vi kommer säkert, som under förlovningen, prata ut om det (utan att direkt säga ordet) vad detta kommer att innebära innan de magiska orden kommer fram.

jag vill såklart hellre leva med honom än riskera att skrämma iväg honom för ett bröllop.

Saken är den att när han säger att han är redo så kanske han menar om 10 år, om ens det . Tycker det är för lång tid att vänta, när han vill så varför inte om ett-två år?

men varför ska han fria eller någon fria om ni redan är förlovade?? Är det int liksom det som är förlovning, ett löfte om en gemensam framtid och i alla fall för i tiden ett löfte om giftemål som de flesta nu gör precis som man känner. Är det inte smartar att fråga hur han tänker runt bröllopet hur han skulle vilja ha det och när och sedan berätta för honom hur du tänker och vill ha det. Sen får man väl komprimissa som allt annat. Eftersom ni redan lovat varandra att vara tillsammans finns det väl egentligen ingen stress efter just ett bröllop,ni kommer ju att få varandra?? vet inte riktigt vad jag vill säga kanske bara att det är vanligt att mån och kvinnor tänker mycket olika kring detta me bröllop och självfallet måste ens respektive respektera viljan att gifta sig snart medan man själv också måste respektera viljan att vänta. Hur som helst ta det lugnt och lycka till, för eller senare står du brud!

Prata om saken istället under oromantiska förhållanden .. Det är ett alldeles för viktigt beslut för att liksom tvingas på .. Hur kommer du att känna dig om han säger att han inte är redo? Eller, om han friar på stört .. kommer du då inte känna det som du egentligen friade .. ? och inte veta om han bara friade för att du mer eller mindre sa att han ska göra det .. eller för att han faktiskt vill ..
Mitt tips att diskutera och sen gemensamt börja planera.
Själv bokade jag kyrkan och talade om för min man att nu är det dax att gifta sig. Om han bara slapp planera, så lovade han att komma :D Och det gjorde han! har nu varit lyckligt gifta i dryga 3 år ..

Villblirfru - känner SÅ igen mig i det du skriver, jag drlmmer verkligen om att gifta mig, mer än nånting annat. Vi är förlovade sen drygt ett år tillbaks. Förlovade oss då efter något som liknar det som marvella skriver om, en kris, inte en kris i vårt förhållande, utan en helt annan sorts kris.

Min sambo längtar efter barn jag säger att jag vill gifta mig först, han säger att han friar när han känner sig mogen. Jag har sagt till honom att jag vill gifta mig på alla-hjärtans-dag 2009. Vi har sagt båda att vi vill ha ett vinterbröllop så jag ser det som det perfekta datumet, men han tycker det är för snart och känner sig stressad. Nu har det här blivit som en grej mellan oss. Att jag vill gifta mig, alla våra vänner och släkt vet att jag vill, men inte han. Det har liksom blvit en chargong (stavas?) mellan oss. Och nu säger han att han friar när jag slutar tjata. Han vet att jag hänger här på BT och att jag så gärna vill börja planera vårt bröllop.

Vet inte vad jag ska göra, känns fel att jag ska fria nu. Eftersom vi varit så öppna och pratat om bröllop sen den dag vi förlovade oss. Men jag har sagt till honom mest på skämt att om han inte har friat innan alla-hjärtans-dag nästa år (alltså ett år innan det datum som jag vill gifta mig) så kommer jag att fria, för det är ju tom skottår nästa år. Jag vet att många tycker jag är tramsig som bryr mig om sånt, men jag gillar att vara traditonell...

Så jag får väl bara hålla tummarna och gå och vänta och försöka att INTE prata bröllop och absolut itne tjata