Hej,
Det här med förlovningsring....
Jag har funderat kring det där och är nyfiken på vad andra har för uppfattning.
Vem anser ni ska betala ringarna, ska var och en betala sin egen eller varandras?
Och antag att mannen ifråga överraskar med att fria och att han har köpt en ring som absolut inte är vad du vill ha, vad säger man då för att inte såra honom?
Hälsningar
Ida
Priset på ringen/ringarna har helt klart stor betydelse.
Det bästa är kanske att bara säga som det är isåfall. Jag tror inte han blir så ledsen över det, däremot glad eftersom du sa ifrån och att du hellre skulla vilja ha en annan ring. Så kan ni båda gå och titta isåfall.
Hej!
Hade oxå liknande funderingar. Jag och min kille pratade om vem som skulle betala ringarna. Och att vi ville gemensamt bestämma vilka ringar vi ville ha. Vi gick till NK och provade en massa olika och fastnade för varsin hög flack i rött guld, inga stenar på min. Sen fick min kille bestämma datum och vad som skulle vara graverat i dom. Under tiden då han bestämde det satt jag och tog ett glas champagne, på juvelsalongens lilla bar. Det blev en överraskning.
Han fick bestämma hur och var förlovningen skulle bli.
Jag tror att i dagens samhälle så kan man prata igenom om hur man vill ha det, allt behöver inte vara surprice om man nu inte önskar det. Om du vet vilka ringtyper du kan tänka dig så kan du ju hinta det till honom.
Lycka till
Hur det än kommer bli så blir det säkert alldeles perfekt.
vi bestämde och betalade gemensamt, sen friade han.
Vi designade, vi betalade och vi fattade beslutet ihop... Sedan att han gjorde en stor romantisk gest kring det hela bekräftade bara dem vi är och vårt val!
Vi bestämde att vi skulle gifta oss. Sen kom vi på att det vore kanske bra att förlova sig.
Ville eg. ha ringar i platina, men ekonomin tillåter inte det, så det blev vitt guld. Förlovar oss 8/8. Hade jättebra planerat med picknick i sommarstugan. Men sambon måste jobba, så vi växlar ringar hemma i sängen 06 på morgonen, sen äter vi middag på får favvorestaurang på kvällen.
Romantiskt? Nej inte ett dugg, men jag ser fram emot att bli ringmärkt!
Vi har alltid pratat mkt om framtiden, förlovning barn och så. Men min kära har alltid sagt att han vill fria och jag har alltid drömt om att min drömprins ska gå ned på knä och "pop the question". Så vi har lite nu och då tittat lite på ringar mest för att jag längtat så länge.
Så helt plötsligt blav jag medbjuden av honom på en weekend till Paris så romantiskt och härligt. Men inte nog med den överaskningen utan andra kvällen på en härlig kvällspromenad längs vattnet var på väg mot en sen middag, så går han ned på knä!!!!!!
Åh, att jag fick vara med om det.
Och då hade han alltså köpt ringar och det var precis den jag ville ha. Men han hade inte graverat dom utifall att jag inte ville ha den, för då kunde man byta.
Nu skulle vi gå till guldsmeden och lämna in dom för gravyr men då skulle det ta tre veckor, så länge vill jag inte vara utan min fina ring!
M2b insisterar på att han ska köpa mina ringar. Så jag köper väl hans då, vilket blir betydligt billigare för mig såklart eftersom jag kommer ha diamant.
Jag har redan exkluderat risken av att inte gilla ringen han väljer... Tyvärr vet jag redan nu att jag inte skulle gilla nåt han hittar... hans smak är så... ja hur ska man säga? hemsk, gräslig, fruktansvärd, när det gäller det mesta. (som tur är inte kläder o sånt, men du skulle se vad han vill köpa inredningsväg... oooohhhhhh)
Så jag körde lite på att det är vanligt i Sverige att tjejer väljer ut sina ringar, vilket är sant... Han tyckte det var bra för han vet att jag inte har samma smak som honom.
Jag vill att han väljer sin ring också, han ska ju bära den varje dag, det måste bli perfekt. Inget annat är bra nog!
Vi betalade varandras ringar. Jag hans, och han mina.
Han overraskade mig med ett frieri och min forlovningsring. Nu var den lyckligtvis alldeles perfekt, men om han hade valt nagot grasligt sa hade jag nog talat om det for honom. Inte att den var ful, utan kanske nagot mer som att den inte riktigt var min stil...
Det ar ju anda en ring man ska ha pa sig resten av livet, och jag tror att han skulle vilja att jag var nojd med den. :)
Vi har inga förlovningsringar, men vigselringarna var vi inne och beställde gemensamt. Betalade gjorde.. ehm vi! Vi har gemensamma konton sa vems kort det nu var som änvändes minns jag inte.
För oss var det självklart att gå tillsammans och titta på ringarna (är ju halva nöjet).
Sen har vi gemensam ekonomi så vi betalar ju dom tillsammans.
vi förlovade oss under studenttiden, så vi hade inte råd med så fina ringar! Dom köpte vi och betalade gemensamt.
därför så fick jag en ny när jag fyllde 25, som passar till min vigselring, den betalade m2b!
Min pojkvän (numer fästman) är tandtekniker så han gjorde förlovningsringen till mig själv (med samma princip som man gör guldtänder). Jag tror inte det hade spelat någon roll hur den hade sett ut, jag hade nog tyckt om den ändå för det var så gulligt och personligt gjort.
Om man inte tycker om en ring eller vilken gåva det nu kan vara som är så pass viktigt och dyr är det nog alltid bäst att säga till. Men lätt är det ju så klart inte!
Jag och min numera man hade inte planerat vår förlovning utan han överaskade mig under en promenad längst stranden. Helt perfekt! Han hade själv kontaktat en guldsmed och fått låna (mot deposition) provisoriska ringar enbart för frieriet. Sedan gick vi gemensamt till guldsmeden och valde våra "riktiga" ringar. Det känder vekligen bra att få välja ut exakt den ringen jag ville ha!
Min älskling friade i lördags... vi har gemensam ekonomi förutom att han har lite aktier och jag har lite fonder... så han hade sålt en del av sina aktier för att köpa min ring! Hur gulligt som helst!
Och jag älskar ringen för den har min älskling valt ut (och han har faktiskt bra smak)!
