• brud_aug08

    Hur mycket tål man??

    Nu är jag lite ledsen... jag vet att min mormor är/har alltid varit lite speciell..hon säger verkligen vad som faller henne in och svallrar mycket och gärna..
    Ikväll fick jag veta av min kusin att mormor hade sagt till min moster att vi inte ens hade guldringar! (Vi förlovade oss den 14/7 och valde titanringar för vi tycker det är snyggt)
    Hon hade t o m vräkt ur sig, att det är väl kanske inte på "riktigt" då...
    Men varför (?) säger man så elaka saker?
    Jag och min m2b har varit tillsammans i 5 år, så vi är säkra, det är ingen löjlig idé vi har kommit på precis..

    Men det är ju som jag sa inte första gången min mormor slänger ur sig saker..hon har aldrig riktigt gillat min m2b tror jag...

    Är så innerligt glad att min mamma verkar ha ärvt alla sina egenskaper av min morfar istället! Hatar folk som bara ska skvallra elaka saker om andra hela tiden. Och när man till och med vänder en förlovning till något negativt då har det gått långt...

    Jaja, ville bara skriva av mig...känner mig lite halvnere...vet att i och med detta skvallrar många i min släkt om det...det har en tendens att sprida sig..
    Skulle ju vara roligt om folk insåg att vi faktiskt tänker gifta oss, det är inte på låtsas....

  • Svar på tråden Hur mycket tål man??
  • Jeenny

    Vet att d e lätt att säga men FÖRSÖK stäng öronen... Bry dej inte!! Fortsätter d kanske du ska ställa din mormor mot vägen?! Hör va d e hon håller på me!!

  • brud_aug08

    Ja, jag har tänkt tanken flera gånger... jag skrev ju tex att hon inte verkar gilla min m2b...alltså hon hatar honom inte eller så, men jag tror inte hon tycker att han passar in i "normen"..
    Han passar MIG perfekt och vi har nog ett lyckligare förhållande än mina kusiner (vilka hon då jämför med) någonsin kommer att ha! Ja, jag ska iaf prata med mamma om vad hon har sagt så får vi se...

  • Jeenny

    Gör så... Men d ärligaste för dej e ju att prata direkt till henne fast d kan kännas jobbig?! Men stå på dej!! D e du som e LYCKLIG!!!

  • brud_aug08

    Ja, jag är superlycklig!
    Skulle bara vara trevligt om min släkt också kunde vara glada för oss... jo, jag ska fundera på det..kommer tillfället upp ska jag fråga henne vad hon tycker om våra titanringar..

  • Zozo

    Oh shit! Vad skulle hon sagt om oss da som varken har förlovningsringar eller bär vara vigselringar??? Som om äktenskapet satt i ringen - pffft! Kärr...ing! 'Säkta, men jag blir sa arg pa inskränkta människor ibland.. Ta ett snack med henne när du känner dig stark.. DU känner dig bättre efterat om inte annat.

  • tindra!

    Mormödrar är dessutom från en annan tidsålder.
    Titanringar är jättesnygga.
    Min 2b har funderat på att göra halva ringen av gul och halva av titan när vi väl ska gifta oss.

    Problemet är att vi som människor nog ofta har lätt att ta åt oss.
    Kasta av dig det hon sagt.

    För det första titanringar är ursnygga och moderna något som din mormor kanske inte förstår.

    För det andra, du verkar lycklig och älska din älskling. Vilken lyckost, eller hur. Det är inte alla som har tuern att känna så =)

  • brud_aug08

    Hej, tack för alla era inlägg! Berättade för mamma idag...hon blev liiiite arg..så hon skulle helt enkelt fråga mormor vad hon tyckte om ringen..och sedan säga att hon hade hört att hon inte gillade den och det gjorde mig ledsen... så får vi se om mormor kan be om förlåtelse...
    Ja, jag var också lite inne på det där med att de faktiskt är från en annan tidsålder, det var ju liksom guldringar som gällde då, BARA.
    Åh, jag är så kär! Skulle vilja gifta mig NU!

  • jocelyn

    Vi fick höra exakt detsamma från min m2bs mamma... "men vad är det här för något?...ni ska väl ändå ha GULD sedan va, det måste ju vara RIKTIGA ringar om man gifter sig!"

    Vad säger man? Kvinnan är jobbig i bästa fall och outhärdlig i andra fall. Vi orkar inte bry oss, det är ju faktiskt inte hon som förlovar sig. Men ett grattis hade ju kanske varit kul.

    Mina föräldrar gillade titanringarna, tyckte de såg stilrena ut och min lillebror blev överförtjust när han fick veta att min ring är gjord av "rymdraketsmaterial"... ;)

    Man får glädjas med de som glädjs med en och strunta i dom andra!

  • skrulla

    inget o brys sig om huvedsaken är att ni är nöjda eller hur:)

  • Bruden blå

    hade någon i din ålder sagt det så kanske jag undrat, men din mormor är betydligt äldre, den generationen ser på ett annat sätt.
    ett gammalt ord är ju guld är äkta och diamanter är för evigt, dvs akta kärlek och evig kärlek.
    Kanske det är så din mormor också ser det och är uppvuxen och har levt med. För henne är kanske förlovning och bröllop av tradition lite annorlunda än för dig. För henne kanske det är helt självklart med en slät guldring som förlovningsring. Då blir hon kanske lite förvirrad av att ni inte har det.
    fråga henne vet jag.
    lycka till i vilket fall som helst. mormor blir säkert nöjd så småningom ska du se.

  • Liinda_e

    känner igen det där "tant syndromet"
    När jag berättade för mormor att vi skulle gifta oss (bjöd in hon på fika på kvällen bara hon för att berätta särskilt för henne innan korten kom ut) så sa hon som svar
    - vad fint ni har fått det här,tack för kaffet
    och sen gick hon....
    tssss tanter asså!!!!!!
    lika bra att inte bry sej!

  • Lady o Lufsen

    Jag har ingen intention att försöka förklara varför hon säger och tycker som hon gör men jag skulle vilja svara på den inledande frågan i rubriken...
    Det finns ett ordspråk som lyder "Om du tycker att folk trampar på dig så är det för att du själv tillåter det"

    Det ligger en del sanning i det...Om du känner att din gräns är nådd för vad du tål och kan stå ut med så är det just det du måste tala om och visa- det lönar sig inte att lägga energi på att försöka hitta egna förklaringar till att andra beter sig illa utan lägg energin på att visa och tala om vart DIN gräns och ribba ligger

  • brud_aug08

    Lady o Lufsen: Du har helt rätt i det du säger! Vanligtvis är inte jag en människa man "trampar" på utan vidare...men det blir så känsligt när det gäller ens egen släkt.. Till saken hör ju också..att kusinen som berättade det här är PRECIS likadan som mormor...vill gärna antyda elaka saker, skvallra om elaka saker..m.m... ibland tror man inte ens att det är sant, men då har dom suttit i deras familj vid middagen nångång och diskuterat hur dum jag är som har tagit MC-kort...alltså...ja, ni förstår kanske..
    men hur som helst..dom är ju min släkt..även om mamma vet precis hur det är så skulle hon ju såklart bli ledsen om det skar sig mellan mig och mormor/moster/kusinen..
    Kan lägga till, att vore det typ en kompis som sa sånna här grejer till mig så hade jag sagt ifrån på en gång!

Svar på tråden Hur mycket tål man??