Struktur på finanserna...

Vi har totalt gemensam ekonomi, eller som min m2b säger alla pengar är våra pengar. Sen har vi ju båda pengar i våra plånböcker, det är ju inte så att någon av oss måste redovisa vartenda öre vi spenderar. Vill jag köpa en present gör jag det kontant inga problem, men alla köp där summan överstiger 1000 kr gör vi gemensamt.

Det fungerar för oss, men vi är ju inte några storshoppare heller.

***jocelyn***
då har ni det exakt som oss :) inga oklarheter!!!då och då får min kära lägga ut mer på diverse, mest pga att han tjänar bättre. men halva, halva e det på våra fasta utgifter.

Oj, jag kom på en till sak;

Vi har valt att hitills -dvs innan vi gift oss- inte köpa kapitalgrejer ihop utan var och en äger lite olika prylar. Jag har en nice LCD-tv och han har 3 DVD-apparater t.ex. Möbler har vi några ihop och några privata. Inventarielistor, samboavtal osv finns för att skydda ifall ifall något "hemskt"skulle hända. Sånt skaffade vi direkt efter vi flyttade ihop.

Mitt 4e försök nu..hehe.. NU hoppas jag att jag fått med allt! :D :D :D

Detta är en viktig fråga och är verkligen bra om man diskuterar igenom innan man flyttar ihop. Det gjorde inte vi och det kunde ha blivit ett problem. Vi har en obalans vad gäller pensionsförsäkringar då jag har ett bra sparande inte han - å andra sidan tjänar jag mer.

Ta gärna in pensionssparandet i dealen för det slår jättemycket i slutändan, inte minst om man har varit mammaledig mycket, ena parten valt att jobba halvtid - till gagn för hela familjen. Då behöver det kompletteringsinbetalas pensionsförsäkring till den som har den lägre inkomsten.

Vi har ett enda konto där bådas löner går in med två kort kopplade till. Jag gör av med precis så mycket pengar som jag vill och detsamma gäller för min m2b. Ska jag handla t ex en present som jag inte vill att han ska se gör jag bara ett kontantuttag

Vi har ju gemensamma barn så det är lite svårt att dela på ekonomin som tidigare inlägg beskriver, då många inköp görs till barnen. Tiden räcker liksom inte till, till att sitta och procentuellt fördela kostnader mellan oss etc. Verkar märkligt att fördela kostnaderna procentuellt mellan sig när man har gemensamma barn. Vi tycker att allt vi "drar" in till hushållskassan är det gemensamma och vi unnar verkligen varandra att spendera pengar på varsitt håll ändå.

Detta funkar kanonbra för oss, aldrig några diskussioner om pengar eller vad vi ska köpa för dem. Sedan har vi ju separata sparande i fonder, pensioner etc, vi sparar lika mycket vardera varje månad men på våra egna separata fonder och pensioner.

jag tror inte att det blir nån större skillnad mot nu. om vi inte låter "bröllops-kontot" bli ett semester-konto eller så.

För tillfället har vi separata konton. Ibland betalar jag räkningarna, ibland han. behövs mat så handlar den av oss som har tid (eller pengar. ibland räcker inte mina till, jag har pluggat de senaste två åren och pengarna har en tendens att ta slut under den sista veckan innan studiestödet kommer...).

Vi ändrade inte på något, vi hade helt gemensam ekonomi före bröllopet och så har vi det nu också.

Vi har två "egna" konton och två sparkonton. Ett sparkonto för överraskningar som enorma fakturor från Fortum, om något i hushållet går sönder eller också för födelsedagspresenter och dyl. och ett "lyxkonto" för semesterresor eller weekendturer.

Fakturor som hyra, bredband, telefoni, mobiltelefoner, digital TV,... och mat tar vi från det konto där det finns mest pengar. Alltså inte sparkontona då utan våra egna. Vill någon handla något gör h*n det, utan att fråga eller så. Jag tjänar för det mesta lite mer än min man men inte alltid. Vi har båda kort som är kopplade till den andres konto så tar det slut på ens egna konto har båda tillgång till det andra.

Funkar jättebra för oss men så har vi också samma uppfattning om vad som är värt att lägga pengar på och vad inte och våra nöjen (som t.ex. hans tidningar från England och mina ljudböcker) ligger på ungefär samma prisnivå.

vi har inga mina och dina pengar utan alla pengar är våra pengar! detta fungerar utmärkt även då jag 'är en fattig student och han tjänar bra med pengar... presenter köper jag med mitt kort eller med kontanter.

funkar utmärkt och är okomplicerat... han betalar alla räkningar från sitt konto då han tjänar så mycket mer änn jag...

Vi har skilda löne- och sparkonton och ett gemensamt konto som vi betalar bostadslånen från. Vi skulle behöva ett gemensamt konto till för övriga utgifter men det blir aldrig av. Följden blir att det råder ganska stor förvirring om vem som skall betala viss räkning och vem som har betalat en annan.

Detta är väl i vårt fall inte hela världen eftersom vi har det "problemet" att båda vill betala och båda alltid försöker smygbetala. Till saken hör att jag tjänar mest och tycker därför att jag skall bidra med lite mer till hushållskassan - detta köper dock inte min pojkvän. Vi skall ordna upp detta!

Dock skulle jag vilja säga att man skall ha ett eget konto, ett lönekonto eller sparkonto, som bara man själv har tillgång till. Dels för att kunna köpa presenter utan att den andra vet osv men kanske mer som en säkerhetsgrej. Även om man har det största förtroendet för den andre är världen full av exempel när den ene i förhållandet får en knäpp och tex spelar bort den gemensamma hushållskassan eller att man faktiskt behöver snabbt ta sig ur ett hotfullt förhållande. Då behövs egna pengar som man själv kontrollerar!

gemensamt konto varifrån alla räkningar dras har vi.
hur mycket vi för över varierar. målet e att vara så jämnlika som möjlig, men det e man ju liksom sällan. Jag är student och har därför typ mikroskopisk inkomst. Så det blir ju att han betalar mer. men i slutet av månaden är bådas våra konton ändå lika tomma eftersom vi båda betalar kringkostnader efter förmåga.

Vi har oxå totalt genensam ekonomi och betalar allt tillsammans och delar på det som blir över, vi jobbar ju båda lika hårt även om den ena skulle få mer i lön.
Vi har var sitt lönekonto (där vi bara brukar ha lite fickpengar) och ett gemensamt där allt vi har kvar efter räkningar sätts in. Detta funkar jätte bra för oss eftersom vi har samma syn på vad som är nödvändigt och ej!

varsinna banker men vi betalar lika mycket hemma.

Vi har också gemensam ekonomi. Dessutom för vi kassabok över alla inkomster och utgifter så här är det svårt att smyga med presenter. Säger som vissa andra det fungerarar för oss eftersom vi har ungefär lika värderingar om vad som är viktigt och inte.

Vi har ett gemensamt konto där alla pengar hamnar och sedan plockar vi därifrån till våra egna 'handlarkonton'. Vi känner inget behov av att veta vad den andra handlar och det är säkrare att inte låta för mycket pengar stå på kontona vi har korten kopplade till. Större köp beslutar vi alltid om tillsammans.

Tack för alla svar på min fråga! Har inte varit så aktiv på senare tid, men är tillbaka igen .

Jag ser våra pengar som just våra, och jag vet att han ser det på samma sätt. Vi har egna konton, men det är bara en teoretisk uppdelning. Tycker dock att du har en bra poäng Northern Lights, säkerhetsaspekten är viktig! Jag kan tänka mig att vi kommer att ha både gemensamma och "egna" konton men att vi inte bekymrar oss allt för mycket om vem som betalar för vad iom att det är vårt ändå.

Två gemensamma konton har vi redan, ett för huset och ett för övriga räkningar. Vi har varsitt konto där lönen går in och varsitt sparkonto. Han betalar mer än mig till räkningar och annat medans jag handlar allt som rör kläder till mig och barnen och hushållets "uppdateringar" från mitt konto. Därmed betalar vi lika mycket. Vi försöker se till så att vi har lika mycket kvar varje månad. Så har vi gjort och det lär inte bli några förändringar iom giftermålet.

Hej!

Vill bara tipsa om hur vi har gort:

Vi skaffade ett gemensamt konto och har till det kopplat 2 Mastercard, vars ett. På detta betalar vi alla räkningar, handlar all mat och alla andra saker till bostaden, resor mm. Vi får en faktura en gång/månad som vi delar jämnt. Givetvis betalar vi alltid den så det inte blir en massa onödig ränta.

Sen har vi det vi har över på våra egna konto till våra egna intressen - mitt dykintresse och hans jägarintresse.

Vi tyckte detta kändes rättvist. Vi tjänar ung lika mycket.

Lycka till!

Vi har ett lönekonto med varsitt VISA-kort. Dit går alla våra pengar + alla våra utgifter dras därifrån. Sen har vi varsitt sparkonto som vi överför en lika stor summa till varje månad. De pengarna går till födelsedagspresenter och julklappar till varandra, resor och bröllopet. För oss funkar det perfekt, min m2b gillar att jag har koll på finanserna och tycker inte att det gör något att vi delar lika även om han tjänar mer. Dessutom är det jäkligt bekvämt, vi behöver aldrig räkna på vem som betalat vad etc.

Vi har separata lönekonton, men de pengarna som är över efter räkningar försäkringar och sparande är våra gemnensamma, vi brukar flytta över efter behov, stora, dyra inköp diskuterar vi. Det funkar för oss.

Vi har gemensam ekonomi. Allt på samma konto och vi ser inte pengarna som min del, din del. Vi betalar räkningar, köper mat och det som blir över spenderar vi på kläder, nöjen, sparande osv.

Vi har aldrig reflekterat djupare än så utan det har blivit som naturligt att mitt är ditt alltså vårt och inge mer med det :)