Margaux, du är sååå beundransvärd. Jag har en hel hög med pluggböcker som inte kommer att bli öppnade idag, heller. Förstår absolut att bad distraherar. Tycker att du hittade en finfin kompromiss, att plugga iförd bikini. Asfaltsdamm, varför i all världen? Från staden utanför? Hmmm, trodde bara det exisisterade i Shanghai. När vi öppnar fönstren blir golven (och fotsulorna) svarta efter ett tag.
förhoppningsis! Ja jag hade absolut fått fel bild av din bild av min bild ;) Känns skönt att veta! Tänkte kanske också att jag gnäller så mycket nu, att man får intrycket av att jag är en sån där kronisk gnällspik. Och det vill man ju inte vara. Gillar mitt liv men önskar att man kunde leva minst tio olika parallellt, visst saknar man alltid det man inte har, men det näst bästa är väl att gå in här på BT och "leva" alla era respektive liv, varje dag..?
Hur som helst, gjorde en rejäl uppryckning idag. Andra ensamdagen och det är great! Precis vad som behövdes för att jag skulle vakna ur min dvala och åter känna något som liknar eufori over att vara här, att vandra under de grönlummiga platanerna, kika in i nästan dolda lilonger som vindlar i det oändliga, fulla av liv och hemligheter, gamlingar som spelar mah jong, guldfiskskålar med sköldpaddor, tanter som slaktar hönor med ena näven medan de använder den andra till att gulla med tultande småbarn som saknar blöja; istället har de praktiska hål i byxorna. Gick upp åtta, åt omelettfrukost i sängen och gick sedan rätt omgående till gymmet på andra sidan gatan. Känns som om jag börjar komma i form igen, efter tre rätt katastrofala veckor där jag inte orkat någonting. Tänker försöka hålla stilen veckan igenom.
Vid lunchtid hade jag stämt träff med en kinesisk väninna och hennes svenske make, de är båda i vår ålder men han har bott här i fjorton år och pratar flytande kinesiska så? respect. Väninnan kommer från Guangdong (Kanton) så det blev kantonesiskt och Stålis ? VILKEN god mat ni har där nere! Dimsuns såklart, små frasiga bakverk, mörgrillad duva (jag lät dock bli huvudet, däremot snaskade jag i mig tre kalla kycklingfötter, säg den gravida lätt illamående kvinna som toppar det eh ;) ) you name it. Sååå gott. Svårt att förklara för man har liksom inget att relatera till, friterad marinerad rättika, hur förklarar man att den är ljuvlig och smälter i munnen? Eller sticky rice med ägg och kyckling, ångkokt i näckrosblad, en sensation.
Efteråt gick vi upp till deras lägenhet, en rätt sunkig liten trea inramad av två motorvägar som de köpte för över 4 miljoner kronor och som med shanghai-mått mätt är ett palats. Där drack vi juice och jag lyssnade hänfört på deras berättelser från olika resor de gjort och planerar göra. När man bott så länge i Kina har man uppenbarligen ingen lust att besöka de ?vanliga? turistmålen Xian, Guilin eller Tibet. Kulturen, menar de, finns hos minoritetsfolken och för att ta sig till deras byar måste man ofta först flyga ett par timmar och sedan ta tåget i ett par dygn och därefter vandra rätt ut i bushen. Väl på plats bor de hemma hos familjer som aldrig sett en TV eller bil, än mindre en nästan 2 meter lång, blond svensk ? som pratar flytande på deras språk. Nästa resa ska de besöka den minsta minoritetsgruppen av Kinas totalt cirka 50 st, denna uppgår till knappt hundra personer som bor i skogen i nordöstra delen av landet. Jag avundas dem, skulle faktiskt inte våga. I Europa, eller om jag kunde språket väl, men inte här, långt utom räckhåll från sjukhus, telefoner, hygien. Kanske är det inte farligt, kanske är det på samma sätt som när vi valde att flytta till ett gammalt hus ? folk sa ?ni är galna, fullt med ohyra, ni kommer att frysa ihjäl på vintern?, och sen när man är på plats så bara? ?vad var vi så rädda för egentligen?? Nåja, i nuläget tänker jag i alla fall inte ta några risker.
På kvällen var jag bjuden på vinbar av en väninna som inte visste att jag var gravid. Hon är en ung fransyska, på fransyskors vis rädd för att bli tjock och fullt upptagen med att leva livet som reseledare samtidigt som hon dejtar tre killar samtidigt. Hon kan inte tänka sig nåt mer fasansfullt än att bli gravid. Hennes första kommentar när jag berättade var: ?tänker du behålla det?? Sen slumpade det sig så att jag för ovanlighetens skull nästan inte kunde äta nåt på menyn. Och då är jag ändå inte kinkig eller så. Men det var idel prosciutto, rökt lax, carpaccio och opastöriserade ostar. Plus vinet naturligtvis. Så där satt jag och åt en croque monsieur (minus prosciutto) och drack mineralvatten. Och hon sa saker som ?the day i have to give up cheese is the day I will commit suicide? och ställde frågor som: ?Are you going to breastfeed? Why?? How fat will you get?? Och det var faktiskt riktigt trevligt! För mindre än ett år sedan hade jag ganska exakt samma inställning som hon. Finns till och med dokumenterat här på BT om jag inte minns fel.
Hur var er helg? Min är alldeles strax över. Kram, G
