En dum fråga men... så här när den stora dagen närmar sig så är jag inte riktigt säker på varför jag gör detta... Berätta!
Jag älskar min blivande förstås, och vill leva mitt liv tillsammans. Men ändå, vi vet ju redan det och även vår omgivning. I vintras kändes det som en kul grej och vi har haft många riktigt roliga timmar av planering men nu när det närmar sig så... varför frivilligt välja att att fixa något sådant här att stressa upp sig över?
Av de självklara anledningarna som du nämner: för att vi älskar varandra och vill spendera resten av livet tillsammans. Förstår dock vad du menar :)
För mig är giftermålet både ett löfte till varandra om ovanstående och en symbolisk handling inför släkt och vänner att det är VI. Sedan tillkommer ju att vi båda gillar en bra fest!!
för att slå fast en gång för alla att nu är det slut på sneglandet efter andra. ;)
Som ovanstående, men även för att underlätta för ev. adoption i framtiden.
Nja,nu har vi lixom vart ihop i 11år,har barn,hus och hela köret.Så det är inte någon tokförälskese så,mer än för evigt förälskelse:)
Om du förstår,känner ibland att han gör mej helt tokgalen 
Men jag lixom tokälskar denna person:):):)
Vill inte byta han mot nåt,förrutom när han inte diskar Närrå,skoja bara;)
Det blir alltså lite kontentan av vår relation,slå fast den lixom:)
Hoppas att du förstod vad jag menar.
för att vi ska bli en familj på riktigt, även juridiskt. Vill även bära hans namn för att visa att vi hör ihop ännu mer. Tänk att få vakna och se sin MAN bredvid sig i sängen! Härligt! Och prinsessa-för-en-dag-argumentet går ju också in, såklart :)
Jag tänker lite så som MrsMoreira gör..att man blir en familj på riktigt. Att man bär samma efternamn och detta anser jag att man ska göra innan vi skaffar barn...Att gifta mig med honom är ju oxå ett bevis på hur mycket jag älskar honom och jag vill visa hela världen att det e JAG & HAN! Kommer att förbli lycklig i hela mitt liv...
Lycka till ni andra oxå..
För stålarna såklart .....
Närå, självklart för att vi älskar varandra så in i norden och har så kul ihop fortfarande efter 9 år....
Vi gör det några olika skäl.
Dels för att jag tycker det är bra att fira saker och att ha officiella ceremonier. Det är viktigt för människor tror jag, iaf för oss. Man firar och har ceremonier när större saker händer i livet: dop eller välkomstfest, studenten, examen, skålar för nya jobbet och sen det mer hemska: begravningen.
Jag har behov av att få in officiella ceremonier i mitt liv för att markera olika skeden och att fira det som är bra.
Ett bröllop är ett sätt att fira in ett nytt liv ihop. Jag vill välkomna honom i min familj och bli intagen i hans familj. Samtidigt som vi (förhoppningsvis) väljer ett släktnamn som blir vår nya familj! Det betyder mkt för mig. När vi får barn (snart hoppas jag!!) blir de en del av det som m2b och jag skapat... Och alla heter samma sak.
Sen finns det juridiska skäl: skulle tråkigheter hända är det bättre att vara gifta än sambo. Och särskilt i utlandet kan det vara viktigt att vara gift om man flyttar pga av den enes jobb o behöver uppehållstillsånd för partnern o familjen. Och man slipper faderskapsbekräftelse eller vad det heter osv osv.
Utöver det känns det så härligt att få vara hans fru... wow, känns som att jag blir drottning eller nåt. Och att han blir min man, det är så vackert.
Sen tror jag det är bra för förhållandet att ha denna stora fest o vackra firandet. Jag kan säga att alla i min släkt har barn men är inte gifta och nu när barnen är lite äldre kraschar det ena förhållandet efter det andra... Skilsmässor är ju förvisso också vanliga. Men det är fler sambon som går skilda vägar än gifta. Man kanske har bestämt sig en gång för alla att satsa på det här livet ut! Då ger man inte upp i första taget. Tror i mina släktingars fall att allt liksom bara rullat på och hänt... Barn o hus bara "blev så". Det har aldrig funnits tillfällen då de firat det eller tagit ställning på ett officiellt sätt. Nu verkar alla förhållanden spricka... Tråkigt.
Framför all för att fa chansen att fira var kârlek med dem vi älskar mest. Pa nagot sätt skrika högt som fran en bergstopp...
Vi bytte inte namn och hade varit tillsammans i 13ar redan, sa nagot annat har det just inte fôrändrat.
