Kris i relationen - mår såååå dåligt!

Var en gång ute för en kille som tog avstånd bara för att han inte "orkade" göra slut. Kräv att få veta vad han menar med detta löjliga beteende direkt istället för att gå som katten kring het gröt.

Jag tycker att du ska ta kontakt med honom nu och fråga vad han vill. Han kan inte låta dig hänga i ovisshet hur länge som helst. antingen vill han eller så vill han inte leva med dig oavsett vad han svarar mår du bättre när du vet

Ja, tjejer, jag vet varken ut eller in vad det är han håller på med. Från början hade jag tänkt att jag håller ut tills imorgon torsdag, då har det gått en vecka. Men jag tror faktiskt att jag ska låta helgen gå oxå... dock håller jag med er som skrivit att det är ett löjligt beteende...

Han menar att han behövde några dagar för att låta alla sår läka... men en vecka utan ett enda livstecken trots att han INTE ville att relationen skulle vara över när han bestämde detta känns lite väl hårt! Men jag får återigen stå tillbaka några dagar.

Hade han velat avsluta tror jag inte att han bara skulle låta det rinna ut i sanden. Han skulle ha kontaktat mig, meddelat sitt beslut och hämtat sina saker... men jag kanske bara tror att jag känner honom!

Moa Sol,

Jag tycker att du ska lata honom vara.

Jag har varit tillsammans med min fastman i 4 ar och hamnade i djup kris for ett par manaders sedan. Jag gick till en terapeut, jag behovde veta om det var jag som hade problem eller vart forhallande. Som du sjalv beskrev, hela var vardag hade forvandlats till skrik, brak, manipulation, spel och langt, langt ifran var jag ville att det skulle vara.

Min terapeut gav mig tva rad efter att jag hade altat vart forhallande under 4 timmar
1. Ga hem och UTGA fran att det ar ditt eget fel
2. Hall fokus pa en sak i taget

Punkt 1 later valdigt konstigt men terapeuten menade sahar: Varje handling har en verkan, en konsekvens. Man skall utga fran att det ar man sjalv som framkallar den andres reaktion. Det kan vara mycket vardagliga saker; hoja pa ogonbrynen nar den andre sager nagot, sucka demonstrativt, kroppssprak - vadsomhelst.
Vad man framkallar med att tanka pa detta sattet ar att man provar nya satt att reagera. Man kanske tanker efter pa hur man bemoter den andre och got annorlunda istallet. Jag sjalv borjade gora detta och fick fantastiska resultat. Min M2b oppnade upp sig, svarade annorlunda, blev mjukare nar jag sjalv blev mjukare etc. Skillnaden blev natt och dag.

Punkt 2. Fokusera pa en sak i taget: Lat honom vara sjalv, sin egen person, trang inte in honom i ett horn. Han kommer tillbaka och kommer att ringa nar han ar redo. Fokusera istallet pa varfor detta hande. Vand ut och in pa det, granska. Men hall det for dig sjalv tills han fragar och vill tala om det. Han ar trott pa att braka, och "diskussioner" om relationer hojer ofta mans stress trosklar.

Dessa metoder hjalpte oss att hitta tillbaka till varandra, aven om det ibland var j*kligt svart att hela tiden vanda allt mot sig sjalv. Men det var det vart. Allt ar arligare nu.

Kram

Låter som om han vill ha dig kvar, men samtidigt kunna vara för sig själv .. genom att ge dig hopp, så tror han att han kan hålla dig kvar tills HAN har bestämt vad han vill göra .. Hålla alla alternativ öppna ...
Även om han bestämmer sig att komma tillbaka .. Kan du lita på att han verkligen vill leva med dig och inte bara stannar medans han funderar vad han vill med sitt liv ...
Du känner honom bäst .. vi bara spekulerar baserat på våra egna erfarenheter ...
Om han skulle känna att han var på väg att förlora dig (så som du känner just nu), då skulle han nog illa kvickt känna vad han egentligen vill .. låta dig gå eller skynda hem .. det är nog därför vi rekommenderar att du inte hör av dig .. låt honom undra vad du gör ...

Vill bara tacka er allihopa för att ni orkat bry er och komma med bra tips och peppning.

Dock måste jag meddela att relationen är över för alltid... Vi blev aldrig man och hustru som det var planerat, han är mästare på att lova och få mig att tro på det han säger. Alltså en totalt opålitlig person.

Moa Sol:

Är allt över? Hur kom ni fram till detta? hur känns det?

Joleen: Han ringde igår och meddelade att han älskar mig vansinnigt mycket fortfarande (vilket är ömsesidigt) men att han inte längre tror att vi kommer att få ihop vår relation. Det har gått för långt och vi har gett varandra för många och djupa sår som inte kommer att läka.

Jag vet sedan tidigare relationer han har haft att det varit långa uppslitande uppbrott, där de har försökt igen och försökt igen, men jag har bestämt mig för att detta är "the one and only" uppbrott. Jag måste gå vidare med livet. Det enda som återstår är att dammsuga lägenheten på hans saker och överlämna dem.

Men visst känns det för jäv***t!! Jag vill ju egentligen ha honom, älskar honom, men han är en svår person. Känner mig faktiskt lite hjärntvättad. Ångesten kommer med jämna mellanrum, men jag försöker tänka att det bara är att låta den komma. Sorg är ju inget man ska sopa under mattan, man måste leva ut den för att kunna gå vidare. Så jag får väl ägna min tid åt det nu...

Moa Sol:

Det låter ändå som om att du tagit bra och sunda beslut för dig själv, ett uppbrott och rensa lägenheten på hans grejer. Det är viktigt för att kunna gå vidare! Visst ska du sörja, men det är sååå mycket lättare när det väl är över, när man inte hoppas på att det ska bli något igen.

lycka till och många varma lyckönskningar från mig!

Det kanns som att du behover en Stoooooooooooor Kraaaaaaaaaam!

Tack tjejer, Joleen och MrsH2b!
Ibland funderar jag på vad man skulle ha gjort om man inte fått ventilera med andra när man har problem! Explosionen hade nog varit ett faktum!