Hur vet man att man fortfarande är kär?????

Hmm har själv haft såna funderingar ibland.
Jag tror att man får komma ihåg att känslorna svalnar efter ett tag tillsammans och att det är helt normalt.
Jag fick såna tvivlande tankar när vi varit ihop ett tag och man började se den andra som en hel person, både med bra och dåliga sidor. Plötsligt var det inte alls så rosenrött mera och vardagen gjorde intåg.

För mig har nog den förälskade känslan övergått till en djup kärlek. Hur jag vet att kärleken finns kvar?
Jag skulle inte kunna tänka mig ett liv utan honom, han är min bästa vän och jag tycker om att vara i hans närhet. Vi har det bra tillsammans, skrattar och skämtar och ja, gråter också, allt som hör kärleken till.
Dom gångerna jag fått den tvivlande känslan så har jag frågat mig själv om jag kan tänka mig ett liv utan honom. Det livet skulle kännas väldigt tomt utan honom har jag kommit fram till.

Ångest,

jag blir också rädd när jag läser jagärsäkär:s beskrivning, min beskrivning var ju väldigt, hmm icke-kär om man jämför;)

jagärsåkär,

det låter verkligen underbart:) kan önska att vi också var sådär nyförälskade fortfarande. kan inte påstå att vi kramas och hånglar jämt och ständigt. Visst vi är fysiska med varandra men detdär med att ligga i sängen och hångla hela dagen händer nog inte så ofta nuförtiden tyvärr.

Ångest,
jag tror även att det är viktigt att viljan finns där, viljan att kämpa för förhållandet. Om du nu har känt såhär en längre tid ( tjuvläste i din andra tråd) hur kommer det sig att du inte lämnat honom då? uppenbarligen så är det ju något som håller dig kvar..?

Ångest,

rätta mig om jag har fel men jag får ändå känslan av att det är just nyförälskelsen och passionen du saknar. Om du skummar igenom gamla trådar här så tror jag att du hittar många andra som fastnat i "jag älskar dig men är inte förälskad i dig"-fällan.
Det verkar som att det är ett vanligt fenomen i ett längre förhållande. Nu menar jag inte att allt ska vara pest och pina i ett långt förhållande heller..

Om du verkligen älskar din sambo så tror jag att det finns en chans för er. Ni får helt enkelt jobba på passionen och pirret. Har du pratat med din sambo om detta? Han kanske också känner likadant som dig.
Jag tror att ni kan blåsa liv i glöden igen om ni gör roliga, nya saker tillsammans och anstränger er för att vara kärleksfulla i vardagen.

Hur har det gått för dig Ångest?

jag har också märkt det som Glitterkråkan skriver att man kan väcka passionen och pirret genom att se sin partner i nya situationer och med nya människor.
Har själv märkt det att när man ser honom i en (för mig) ny situation så pirrrar det till i magen.
Man tror att man vet och kan allt om sin partner men så är det inte! Det är väl det som är faran också i ett längre förhållande..

att det är ett gemensamt projekt att ha valt varandra är sant. Ofta vill man inte tänka på kärlek som ett projekt utan vill tro att allt löser sig utan arbete. Men man måste ju kämpa lite för kärleken också.

Jag gjorde testet och fick bara b-svar. Måste alltså fortfarande vara kär:)

Kentfantast,
ja, det är rätt lustigt att det faktiskt är såå attraktivt att se sin partner i nån annan situation än vanliga hemmaisoffan och hemmaochdiskar- situationer...
Senast jag fick pirr i magen var när jag såg min sambo busa och leka rejält med våra bekantas hund. Av nån orsak så tyckte jag att det var otroligt sexigt;) Vi har själva ingen hund kan jag tillägga.

Ångest,
har du pratat med din sambo om dina känslor?