Jo, känslan söger mycket som sagt - jag kände mig ryslig i höstas o bestämde mig för att göra nåt åt det. Men innan vägde jag ju lika mycket utan att må dåligt av det...

Jag funderade på vad ur den svenska finalen som kunde såttt sig i konkurrensen - jag vet faktiskt inte om nåt hade stuckit ut såpass som det hade behövts...

Jo, finskan minns jag!

Nä, precis!

Japp! Hade vi bara fått bestämma allt, så!

Du kanske har sagt det mc, men vilken sorts jobb söker du?

Jag tycker inte du låter särskilt deppig - mer fundersam - och konstigt vore de väl om ni inte gick o funderade på det! Och att man vill vara i toppform om man på minsta vis kan påverka det då är väl inte heller så konstigt?

Har undrat faktiskt lite hur det går för dig eftersom du inte pratat så mycket om det - är glad att du känner att du kan ventilear dig här vid behov. Men jag förstår precis också hur man INTE orkar ta i vissa jobbiga saker jämt också - man själv mår bättre av att inte rota i dem jämt utan leva som vanligt, på nåt vis.

Hmm, vad hjälper detta dig... förmodligen inte. Men en KRAM ska du få!

*vinkar glatt*

mest fasinerande är ju bristen på argument mer än "det är fint" och att man anses hoppa på folk om man frågar varför... för nån förklaring får man aldrig, vad jag vet...

siffrorna?