• förvirrad!

    Kris i förhållandet..

    Vad ska man göra?
    Jag är nyförlovad och sambo sedan bara några månader tillbaka. Våra familjer och vänner vet om vår förlovning och är glada för vår skull.
    För ett par veckor sen satt vi och pratade bröllop som ska (?) ske om 2-3 år.
    Nu vet jag och han varken ut eller in.
    Plötsligt har jag fått en så konstig känsla, jag tvekar på om jag verkligen vill vara med honom, om jag verkligen är så kär..
    Blir bara mer och mer förvirrad av mina tankar. Plötsligt känns det som att allt med honom är fel. Har tappat lusten till allt. Har tappat lusten till honom. Skäms för att säga dethär men känner mig inte så attraherad av honom just nu. Detta kommer helt plötsligt!

    Vårt sexliv har blivit lite lidande på sistone och gångerna vi har sex har minskat sen vi flyttade ihop.
    Innan vi flyttade ihop var det väldigt aktivt på det området.

    Nu sitter vi här och funderar om vi verkligen ska vara ihop.. samtidigt så känns det som världens största misslyckande att bara ge upp..jag vill ju kämpa för oss men HUR får man tillbaka glöden?...
    Vårt hela förhållande har varit ganska stormigt och mycket på grund av att jag inte kunnat bestämma mig för vad jag velat göra. Men när vi flyttade ihop och förlovade oss så kändes det som att det var helt rätt och att jag äntligen bestämt mig för att det är honom jag vill leva med. Efter en lycklig period med ihopflyttandet och förlovningen så kommer dessa olustiga känslor. Fullkomligt olägligt..

    Suck, vill inte ha det såhär:(

  • Svar på tråden Kris i förhållandet..
  • Fru Cinderella

    Du kanske har svårt att vara lycklig efter allt stormande.. känner igen mig i det där. När man är van vid storm och då är passionen på topp.. men när allt sen blir bra och lyckligt så blir man "uttråkad".. om det är rätt han och du så kommer du vänja dig.. det är rätt skönt när det är lungt faktiskt ;)

    Du kan väen ha fått kalla fötter inför allt det stora.. eller så är det inte bara rätt... det kan bara du och tiden utvisa

  • förvirrad!

    Jag vet inte om det är rätt, hur ska man veta det:(
    När han friade och när vi förlovade oss kändes allt rätt. Ända sen jag träffade honom har jag känt att jag vill gifta mig med honom och skaffa barn och hela kittet. Jag skulle känna mig tom utan honom.
    Men samtidigt så känner jag mig inte direkt himlastormande kär..

    Till dilemmat hör också att jag är ung (22 år) och detta är mitt första seriösa förhållande.
    Innan honom var jag även sexuellt oerfaren. Jag kan känna press på mig att jag gör "fel". Att jag istället borde vara ute och festa och ragga på killar.

    Ah, mitt problem är komplicerat.

  • förvirrad!

    Hoppas jag inte skrev för "personligt" nu..

  • Fru Cinderella

    Jag är också 22 och gifter mig om en månad med min sambo..

    Visserligen har jag haft en del killar och sexuell erfarenhet innan.. men inte han. Jag är hans första flickvän.

    Varför känna press på sig på den punkten? Man måste ju inte ut o dejta allt som rör sig.. om du älskar din nuvarande så är det ju bara så.. då blir du ju inte lyckligare av att gå ut o "slå runt"

    Himmlastormande kär?! Njae.. det är man ju inte, bara i början egentligen. Men det går ju över till kärlek, eller? Om det är pirret du saknar så har man ju bara det i början. Man måste jobba i förhållanden, de går både upp och ner.

    Kanske är du inte redo för giftermål..kanske ska ni bara vara förlovade ett tag. Ni måste ju faktiskt inte gifta er nu?!

    Varför skulle du göra fel? Enligt mig finns inga rätt och fel gällande sex.. alla är vi olika o gör på olika sätt. Har man bara sex med rätt person så blir det rätt och tänk inte på "Om jag gör fel" känn dig bara sexig och flyt med så löser sig allt..

  • förvirrad!

    _Cinderella_

    ditt inlägg gjorde mig lite mindre förtvivlad:)

    Jag vet inte varför men jag kan verkligen känna en press på mig att jag bara varit med honom. Det känns ju som att alla tycker att erfarenhet med många killar är något man ska ha. Men vad kan jag göra, det är liksom försent nu i och med att min fästman finns. Han har erfarenheter innan mig och tycker att det verkligen inte spelar nån roll att han är min första.

    Jo det är nog detdär pirret som jag kan sakna. Det får mig att undra om nåt är fel att det saknas. Men jag känner ju ändå en inre värme och trygghet med honom..

  • Fru Cinderella

    Nja alltså... jag är väl inte den som ska tala om avhållsamhet *fnissar* Jag är glad att jag har haft en del pojkvänner och en del one night stands.. men det var del av den personen jag var då.. min sambo är precis tvärtom, han tycker inte om one nights och blir inte kär så lätt.. alla är vi olika och vi dömer inte varandra för det. Alla måste finna sin egen väg, bara för att ALLA gör en sak så behöver man inte själv göra det.

    jo pirret kan man sakna ibland, men man får så mycket annat. Ex. titta in i ögonen på den man älskar och man vet att det här kommer att hålla.. den känslan slår allt annat. Eller när man ligger och håller om varandra på kvällen.. o man bara vet.. *myser*

  • förvirrad!

    Kan tillägga att dethär inte är första gången vi pratar om att göra slut. Som jag skrev förut så har vi haft ett stormigt förhållande. Men varje gång vi har pratat om att göra slut så har det slutat med att vi hamnat i säng och verkligen båda känt att vi inte vill leva utan varandra..

  • Fru Cinderella

    Jag o min sambo har också velat mycket fram o tillbaka o bråkat förr och vart nära och gjort slut några gånger ;)

    Men vi vet idag efter allting att det bara är så att det är vi..

    Ni kanske borde göra slut ett tag för att se om det verkligen är ni?

    Jag o min sambo hade ett break på ett halvår en gång.. sen hittade vi tillbaka till varandra. Det är efter det som vi verkligen vet.. det där halvåret var helvetiskt... tror aldrig jag har mått så kass o druckit så mycket alkohol som då

  • förvirrad!

    _Cinderella_

    en personlig fråga, du skrev att du är den första för din pojkvän. Har han haft liknande känslor som jag har beskrivit?

    Du behöver inte svara om det var en för intim fråga.

  • Fru Cinderella

    Ingen fara.. nej eller nja.. han kanske hade lite svårt i början med att jag var så mycket mer erfaren än honom, men jag försäkrade om att det inte gjorde mig någonting.. snarare tvärtom.. jag uppskattade att han inte hade vart ute och hållt på som jag.. olikheter dras till varandra du vet ;)

    Fast jag var inte den första han hade sex med dock.. bara första flickvän.. men vi har väldigt olika mängd på antal partners om man säger så..

Svar på tråden Kris i förhållandet..