Vi förlovade oss igår!! *Jippiee*

Igår var dagen kommen för oss...efter att ha försökt gissa o fråga o luska många gånger om han inte hade planerat nåt åt oss denna helg, eftersom vi inte hade nåt annat heller som vi skulle göra denna helg, så gav jag till slut upp. Insåg att jag får nog vänta tålmodigt på min förlovning. Men så säger han plötsligt till mig: "Idag ska vi på middag kl. 18...o sen kanske vi ska nån annanstans efter det.". Åh, jag blev helt pirrig i hela kroppen, vad skulle jag ha på mig?? Han skulle iväg o fixa lite ärenden inför kvällen, så jag åkte till stan o köpte nya kläder o skulle göra mig så fin. Så väl hemma igen, med finkläderna på oss så bär det av, o plötsligt ska hundarna med i bilen o vi styr kosan mot våra vänner, de skulle tydligen vara hundvakt åt våra hundar....då började jag ana ugglor i mossen att vi skulle inte sova hemma ikväll...

Sen åker vi till restaurangen, en som jag tycker jätte mkt om, vi var dit på alla hjärtans dag oxå, o äter tre rättersmiddag med fördrink, vin till maten o supergod efterrätt. Efter det börjar det pirra rejält i magen vars vi ska ta vägen, hade inte fått nån ledtråd alls under kvällen. Vi gick in mot stan, o hamnade på ett hotell. Väl där fick jag vänta i lobbyn, min kille skulle upp o göra iordning nånting sa han. Sen skickade han sms åt mig vilket rum jag skulle komma till, o jag skyndande mig upp dit. När han öppnade dörren, så hade han släkt alla lampor på rummet, o tänt stearinljus överallt. Han hade tagit fram champagnen, och även köpt alla mina favoritgodsaker. (Fick senare veta att han letat efter liljor, min favorit, men det hade inte funnits på blomsterhandeln som han var på).

Sen tog han mina händer...erkände försiktigt att han inte förberett något tal, men att han älskar mig otroligt mkt, o att han är lyckligare när han är med mig än han någonsin kan bli med någon annan, o att han vill leva resten av sitt liv med mig...jag bara stog o log så kinderna gjorde ont, höll hans händer så hårt jag bara kunde, o höll nästan andan...tittade på honom, min underbara prins...så går han ner på ett knä...tar fram ringarna o frågar om jag vill gifta mig med honom...jag kunde inte säga annat än jaa...ja, ja, ja....även om det känndes som om jag tappat andan...allt var så perfekt. Han hade planerat allt så fint, allt var så romantiskt....helt perfekt.

Jag är så lycklig...vi är så lyckliga tillsammans...nu är det vi två...tillsammans...resten av livet.... :)