Rådvill

Förstår hur du känner dig, jag hade det lite som du tills jag verkligen satte mig ner och förklarade hur viktigt det var för mig....då dröjde det inte länge förräns frieriet kom. För min m2b så är det inte viktigt eller äns nödvändigt att gifta sig och iom detta så kom aldrig tanken på att fria...Men efter att han visste hur jag tänkte om saken så....

Mitt råd är att prata med honom och förklara hur du känner...Inte ska du behöva lämna ert förhållande...

Tack, jag har förklarat det för honom redan...

Jag undrar bara hur länge man ska vänta?

Det låter som en otrligt jobbig och låst situation. Hur länge du ska vänta kan bara du avgöra.

Det låter dock lite som att ni fastnat - kanske kan samtalshjälp utifrån om hur er framtid ska se ut hjälpa er. Ultimatum är sällan konstruktiva, tyvärr.

En sak vet jag bestämt, du ska inte hota med något som du inte är beredd att uppfylla. Då tappar du helt i trovärdighet, både inför dig själv och honom.

sedan kan det bero på hur gamla ni är, hur länge ni har varit tillsammans mm....

Varför inte ta upp frågan för diskussion igen, istället för att fria?
Ni tar väl andra beslut tillsammans? Så varför ska du behöva vänta på att han ska fria?
Många svenska män är inte mycket för att fria.
Inte ens min amerikanske man friade, utan vi diskuterade oss fram till att det var dax att gifta oss.
Har sett andra män som friar efter att bröllops planerna redan startat .. så känn dig inte besviken för att just din tilltänkta inte är friar typen.
Eftersom ni redan grälat om saken, så är det viktigt att du talar om hur mycket det skulle betyda för dig, men också försök förstå hans synpunkt. Vissa män är rädda för stora bröllop, mer än att just bli gift. Försök förstå vad det är som din blivande har emot att gifta sig.

Klok synpunkt. Jag är gift, utan att ha väntat på nåt formellt frieri.

Vi är 24 och 27. Vi flyttade ihop för ca 2 år sedan.

Han vet mycket väl att jag inte vill ha något stort bröllop, jag går hellre till kommunalhuset och bara skriver på ett papper. Det viktiga för mig är att leva som gifta, jag kommer aldrig att kunna ta vårt förhållande på allvar förrän vi är gifta.

Hans mycket få motargument hittills har varit att han är rädd att jag skulle fullkomligt sluta anstränga mig i vårt förhållande om vi gifter oss (när jag väl fått honom på kroken, eller vadå??!). Jag har sagt att det är nonsens och snarare tvärtom.

Ni som bara gifte er utan frieri, hur bar ni er åt?

//Trött och lessen

min m2b friade inte heller. däremot satt vi ner och pratade om det tillsammans och kom fram till att vi båda ville gifta oss.

Varför är det så viktigt med just ett frieri? Man kan väl gifta sig utan att någon har friat, bara man är överens om att båda vill?

ok, man kan gifta sig utan frieri, men hur ska det gå till när det bara blir bråk av att ta upp själva ämnet? Sen tycker jag att jag är "värd" ett frieri, det här är in första pojkvän och jag trodde verkligen aldrig under min tonårstid att någon skulle vilja ha mig...jag vill ha ett "happy ending".

men han kanske inte är redo att gifta sig? man kan ju inte tvinga någon till det, då blir det ju aldrig bra. Berätta hur du känner och låt honom vänja sig vid tanken. Men pressa honom inte! Jag skulle backa om någon försökte pressa mig till något som jag själv inte vill...