Bantningshysteri och mirakelkurer

M.G - Tja, jag har då inte haft några problem att hålla vikten mellan mina "perioder"... Dessutom så åt man ju väldigt mycket kolhydrater förr, innan fetma blev ett hälsoproblem, så jag tror inte alls att man behöver utesluta eller byta ut dessa saker. Varför skulle det vara ett "måste" för att hålla vikten/leva hälsosamt när det inte varit det tidigare?

Kolla på fransmännen. Det är väl fortf det land som har minst överviktiga (?) och dom är kända för att äta allt och verkligen njuta av mat och dryck. Skillnaden är deras mat och dryckeskultur. Dom överäter inte utan njuter av vad dom äter dricker utan att överdriva...

pickolina - Nog var det många som var tjocka förr också, inte så mycket barn kanske, men dom åt nog inte så mycket godis och läsk som dom gör nu.

Hej MG,

Ja, jag är ju från Frankrike och har nog ätit medelhavskosten under större delen av mitt liv. Motion är ju naturligtvis viktig som alla här i tråden har sagt, om inte för den egna psykiska hälsan (endorfiner gör faktiskt mycket gott) och konditionen.

Hemma åt vi allt men det fanns alltid grönsaker på tallriken och vi åt aldrig framför TV i soffan. Som barn åt vi så klart godis ibland men mestadels frukt i alla former.

Den stora problem idag är att folk tror att fet är superfalrigt, men vi behöver fett för att leva, det gäller mest att lära sig bra och sämre fett.

Dessutom har vi alltid bråttom, åter framför TV, ger våra barn färdiglagat mat osv...

Men jag håller fullständigt med dig att medelshavskosten är en bra exempel på varierad bra mat.

MVh,

Hittade en intressant artikel av
Professor Charlotte Erlanson-Albertsson i Lund. Har inte läst hela artikeln utan bara det som handlade om GI och socker.

www.ltkronoberg.se/templates/LTKPageWithPicture____22452.aspx

Hittade en hemsida som också var bra 'Motion minskar inte automatiskt fetma'.

Den snabba höjning av insulin i blodet, som man får direkt av socker är enligt vår uppfattning den ABSOLUT viktigaste orsaken till både viktökning och hjärtkärlbesvär på sikt. Insulin lagrar nämligen in socker, och vilket vi numera vet också triglycerider som fett i fettdepåerna i kroppen. Förhöjt insulin FÖRHINDRAR dessutom att fett används i metabolismen. TROTS slitsam motion minskar således inte fettdepåerna.

Insulinstimulering på grund av kolhydrater är alltså "boven i dramat", något som alltför sällan kommer fram i diskussionerna kring övervikt och hjärtkärlproblem.

Att vi inte var överviktiga förr beror delvis på att vi rörde på oss mycket mer, eftersom de flesta arbetade med kroppsarbete och då förbränner man givetvis mer energi. Om du inte är överviktig och om du rör dig mycket KAN DU ÄTA POTATIS, men du skall ändå veta att enzymet amylas bryter ner potatisstärkelse snabbt till socker, något som t.ex Viktväktarna inte känner till eller i varje fall inte bryr sig om. En sked potatis = en sked socker.

Professor Stephan Rössner m.fl, som hävdar att motion och mindre mat är det enda som gäller, skuldbelägger "tjockisar" för att de inte rör på sig tillräckligt. Om man istället lär sig mera om hur metabolismen fungerar, borde man istället skuldbelägga insulin. Naturen fungerar inte som en maskin, vilket överraskar alla "matematiker" som vet att 1+1=2. I den "biologiska matematiken" kan 1+1 ibland bli 3. Biologin följer inte matematikens lagar. Detta är också skälet varför alla bantare, som skär ner på fett, tappar muskler. Se bara på tanterna i New York, som alla bantar. Alla saknar muskler, eftersom kroppen kompenserar brist på fettintag genom att ta fett från musklerna. 1 minus 1 blir inte noll i det fallet.

Journalisten Anna-Britta Ståhl, som kommer ut med en bok om "bantningsbluffen" avslöjade bristande kunskaper om detta med stöd av Stephan Rössner i en TV-debatt nyligen med Ola Lauritson, företrädare för GI-metoden.

Vi menar alltså om man minskar intaget av den fina potatisen, havret och allt socker givetvis, och istället äter mera fett, så kommer man att banta automatiskt.

Den omotiverade rädslan för fett

--------------------------------------------------------------------------------

Hur kan vi hjälpa våra barn i skolorna så att de får bättre och mera fettrik mat?
I Järfälla kommun arbetar dietister för högtryck för att minimera mjölkfetter och andra fetter till barnen, eftersom barnen också här blir allt mera överviktiga. Våra barn kommer hem från skolan och är vrålhungriga innan de hinner slänga i sig något... Mina föräldrar hade livsmedelsaffär, jag såg tidigt att de som var tjockast också var de som köpte lågfettprodukter samt också snabbmat, chips och läsk. Vi som idag ger våra barn röd mjölk, "Bregott", grädde och helfettprodukter har de smalaste barnen. Familjer som äter lågfettprodukter kämpar ofta vidare med viktproblem.... Vi har försökt prata med skolorna, men de hänvisar bara till dietistsamarbetet. Vet ni om det finns några skolor där man rekomenderar normalfet mat till barn och stödjer sig på studier?

Vårt svar: Vi känner inte till om det finns skolor som aktivt har börjat engagera sig i "fettdebatten". Troligtvis inte, eftersom detta skulle strida mot de av Statens Livsmedelsverk utfärdade reglerna. Men vi har nyligen dragit igång en Dialog om "Kost och Hälsa" där vi bl.a skall genomföra en studie med försökspersoner, som skall få en fettrik kost och dra ner på socker och stärkelse (= lågkolhydratkost).

Hej Soofia!
Kul att prata med en som kommer från Frankrike!
Jag tror många länder äter betydligt bättre än vad vi gör här uppe.
Medelhavskost och Stenålderskost tror jag är den bästa kosten.

Stenålderskost är ett konstigt, men ur ett populistiskt synsätt effektivt, uttryck. Vi vet faktiskt inte särskilt mycket om hur stenåldersmänniskan åt.

Visst, vi kan lista ut att vi inte hade potatis här och att socker i modern form inte fanns. Men honung, som har ett högre glykemiskt indexvärde, fanns, och hur mycket och ofta åt vi det? Det vet vi inte.

Medan vi kan lista ut vad vi inte åt alls, vet vi inte mycket om hur kosten var sammansatt i fråga om proportionerna mellan olika livsmedel. Det är alltså inte helt möjligt att säga huruvida vi åt bra eller dåligt på stenåldern och om den kosthållningen är att rekommendera.

Så länge vi inte äter det som kommit på senare år kommer man nog långt.

Stenålderskost på modernt vis skulle man kunna säga.

Hej M.G,

Jag satt faktiskt och funderade lite över detta med kosten och olika kultur...Det roliga är att när jag bodde i Paris (från 0 till 23)tänkte jag aldrig på vikten. Åt croissant med nutella som frukost på helgerna,goda bakelser typ en gång i veckan, men åt aldrig godis (lösgodis finns inte alls på samma sätt därnere). Vi åt varmt både till lunch o middag men som sagt alltid med grönsaker. Många fräscha sallader osv...Men det fanns aldrig någon hysteri om kosten, och vad man skulle göra osv.
Som sagt varierade fräsch mat, som man ofta lagar från grunden...

By the way, gick upp 5 kilo när jag flyttade hit, har aldrig riktig forståt varför egentligen (nu flyttade jag ju i november det var rätt deprimerande...)

ha det bra!