Jaha, då var allt över, Månaders planering och hårtslit är nu slut. Bröllopsdagen försvann snabbare än vad jag kunde ana. Nu är allt vardag igen.. Pengarna är slut.
Vad gör man nu? Känns som man byggde upp hela sitt liv kring att planera sitt dröm bröllop, och nu när det är över har man inget att se framemot längre *DEPPAD*
ja usch, knepigt ju, funderar redan på den dagen
hm, du får hänga här o hjälpa oss andra
planera barn?
Slappna av, njut.. alternativt börja med ett nytt projekt!!
Usch, jag är jätterädd att jag också ska känna så efter 30 juni... Kan du ge några tips på hur man kan undvika det? Kanske borde man inte gå in med hela sitt liv i planerandet?
Det blir säkert bättre snart! Du kan ju hänga kvar här på BT och hjälpa alla oss andra! :)
jo vi vill ju ha barn.. vi har försökt i över ett år.. verkar ju inte gå.. livrädd att kolla upp det.. vart vänder man sig liksom?
Miss Cykel jag ångrar bittert att jag la ner så mycket energi på all planering - dagen D går så himla fort, och gästerna lägger ändå inte märke till alla små detaljer man ansträngt sig så för att få precis rätt.
Mitt tips är nog att försöka hålla distans och planera de viktigaste sakerna, och inse att man inte kan ha allt..
var glad över att ni ska tillbringa era liv tillsammans! jag är mitt uppe i planerandet men har också funderat över hur det känns efteråt...du har bröllopsdagar att se fram emot!...barn! (om ni inte redan har det)du planerade ju för vigseln (att ni skulle gifta er) och inte bara för festen och nu är ni gifta och det borde vara värt allt slit =)
lycka till och deppa inte, då måste det ha gått fel nånstans?
sera det har absolut inte gått fel någonstans, bara det att jag verkligen spenderade all vaken tid åt att planera, och sen på en enda natt försvinner den sysselsättningen. Känner mig aningen rastlös just nu, och avundsjuk på er som fortfarande har er stora dag att se fram emot :)
Planeringen är ju halva nöjet liksom hihi
pumpalot- kontakta ditt gyn för hjälp, efter 1 år har man rätt till utredning
lycka till i bebisverkstan KRAMAR OM
Pumpalot: Bra att du skriver det där, för ibland känns det som att man grötar ned sig i varenda liten, liten detalj. Jag ska försöka följa ditt råd och lugna mig lite, tror jag.
Kanske finns det något annat du kan börja planera och fixa med, för att inte känna samma "vacuum"? Jag känner igen det där tomrummet som du skriver om. När man går in för något så mycket och det sen plötsligt är över så tror jag att det är helt normalt att känna så. Det går med all sannolikhet över ganska snart, när du kommit in i ditt nya "vanliga" liv! :)
Jobba med personlig utveckling?
