orkar inte ha det så här mer

Bara en liten parentes. Kämpa för att få hjälp med alla bitar.. Jag såg lite på Oprah idag och tydligen så har typ 30% av dom som op magen i USA istället blivit alkoholister. Dvs, dom har ersätt ett beroende med ett annat. Man måste ju attackera problemet från alla håll för att bli en hel och frisk människa. Medicinska hjälpmedel är naturligtvis ofta en del av det, sedan tillkommer ju även kanske dietisthjälp, psykologhjälp osv...

Att på egen hand försöka banta bort en kraftig övervikt, det är nog nästan aldrig en bra idé... Enligt en dokumentär jag såg så är det snarare en omöjlighet och ett recept för en garanterad viktUPPgång!..

pickolina
Jag såg oxå det programmet och jag tycker att det är rätt så logiskt att man får ett ersättningsberoende. Men man blir ju överviktig av olika anledningar.

Därför är det viktigt även för TS att veta att de riktiga problemen med ångest när man ätit mm inte kanske försvinner bara för att man gjort en op.

Man måste jobba med sej själv iallfall.

Men vissa människor har ju faktiskt själva lyckat gå ner med bra mat och motion.

Men de som försökt i många år och inte gått ner, så kanske operation är en sista utväg.

Sen är det väl inte bara att ringa och boka en OP heller? Man får träffa en psykolog eller terapeut några gånger innan det blir aktuellt, detta är oftast ett krav läkaren ställer.

Det är ju för att man verkligen skall veta riktigt noga att det är det man vill och man går oftast ner väldigt på djupet i de samtalen vad jag förstår.

Nu är det säkert olika beroende på vilken vårdcentral man tillhör men det kan ju vara ett första steg. Då har man ju åtminstone etablerat en kontakt med en psykolog och kanske kan få fler samtal om roten till problemet.

lotta49

Jag har aldrig hört att nån av mina två vänner som gjort op nyligen fått gått till psykolog. Vilket de verkligen borde fått. Å om de nu fått gå till en utan att jag fått veta det, så är det ,max en gång.

När min ena kompis väl fått en tid till kirurgen så behövde hon inte ge honom någon som helst anledning till att operera, och hon hade verkligen förberett ett tal ifall han inte tyckte att hon behövde op.

hon fick däremot träffa en dietist och sedan fick hon en tid.

Sjukhuset vi tillhör har inga väntetider alls. och det har blivit mycket lättare att få op.
Bara man får en remiss till kirurgen.
Å att övertala sn läkare till det är nog det svåra. Men har man BMI över 40 och verkligen inte kunnat gå ner på nåt annat sätt så är det ju lättare.

Jag menar verkligen inte att TS absolut borde göra en op, men vore roligt att höra om hon ens har funderat på det.

Precis.. Själva viktnedgången är ju bara en del av själva problemet. Ofta kan det ju vara så att viktnegången i sig är den minsta delen av problemet, även om det oftast känns precis tvärtom när man står inför den. Att få ordning på allt annat runtom är ju "A och O". Tex om det ligger några medicinska bekymmer bakom, livsstilsförändring (ej bantning), psykologiska faktorer..osv... Tar man tag i dessa saker så kommer viktminskningen (samt att hålla vikten) vara möjlig. Annars tror jag att det är dömt att misslyckas.

Dr.Phil säger ofta att det INTE handlar om viljestyrka. Att överviktiga inte alls är viljesvaga utan att det handlar om att ersätta ett beteende med ett annat. Oavsett vad det är i sitt liv man vill förändra. Det är ju såå sant!

Det är nog i så fall olika och synd att de inte fick prata med någon innan.

Min syster har ca 60 kilos övervikt och när hon tog kontakt med sin läkare blev hon ordinerad en tid för samtal hos en psykolog inför en eventuell OP.

Som sagt, tror att det är VÄLDIGT individuellt beroende på vart man bor i vårt avlånga land.

Vore väldigt trevlig att höra vad TS tycker om det här. Vi har ju liksom stulit hennes tråd lite.

Tack alla ni som skriver till mig och stöttar mig!

Jag har fått remis till op för ett år sedan men inte hört något tydligen e det flera års väntat på dessa op.

Jag följer vv kost med max 24 points per dygn. Har även prövat att äta max 2200 kalorier som rekomenderas på viktklluben.se men inget hjälper.

Jag arbetar natt på sjukhus vilket gör attt jag har mycket oregelbundna tider..

jag dansar 2 gånger i veckan och försöker simma 1 gång. tycker dock simmning e tråkigt vilket gör att jag ledsnar efter typ 20 minuter..

lottal8

Men rätta mej om jag har fel . men kan man inte söka till vilket sjukhus som helst för operation?

Eller det kanske bara gäller vissa operationer.
för sjukhuset där jag bor har inga väntetider alls.

Diddisen
Vilket sjukhus?