Ålder?

Man kan ju inte gifta sig förren man är 18 och det blir ju lite tidigt att börja planera bröllop vid 15 års ålder.

Jag tycker att det är för tidigt.

Jag har inte hört nått om att det finns nån ålder.. Nu för tiden är förlovning inget bindande och ganska vanligt. Förr var sedan att man skulle gifta sig inom ett år vilket alla inte gör längre.. oftast tar det längre tid.

När man är redo att förlova sig kan man bara själv avgöra.

Själv förlovade vi oss först när vi kände att vi inom snar framtid var redo för bröllop.. min bror däremot har varit förlovad i 9 år med sin sambo :)

Ja, det måste jag hålla med om att det är lite väl tidigt...Det är väl klart man kan göra det, men frågan är hur seriöst är det när man bara är 15 år?

Okej. Det med hur seriös man är är väl olika från person till person. Jag och min pojkvän har snart vart tillsammans i ett år vilket inte är så mycket. Vi har vart med varandra nästan varje dag den tiden, vi båda hatar att vara ifrån varandra och gör allt för att träffas. Vi båda vill flytta hemifrån och flytta ihop vilket är väldigt svårt i våran ålder så det kommer vi få vänta med. Jag kan inte tänka mig ett liv utan honom. Jag vill att det ska vara han som är far till mina barn, jag vill dela mitt liv med honom. Han säger att han känner detsamma och det hoppas jag naturligtvis att han verkligen gör också. Vi har pratat om att vi vill förlova oss och det var anledningen till frågan. ^^

CandyCane...

Livet består av så många faser och man kan ibland vara fullständigt övertygad om att det är just som det känns just, just nu som kommer att bestå resten av livet.
Det blir sällan så...på grund av helt olika, och oberoende av varandra, faktorer såsom ålder, umgänge, arbetsförhållanden och inte minst- den individuella personliga utvecklingen!

När jag var 15 så var jag också absolut, med bärgssäkerhet, fullständigt övertygad om att min dåvarande kille skulle bli far till mina barn och vi skulle leva ihop hela våra liv...Det var såklart ömsesidigt- som det är för er- men sedan hände livet, du vet det där man inte styr över hur goda intentioner man än må ha!!
Det finns ju inga som helst garantier här i livet...

Det är klart att ett förhållande kan vara seriöst i er ålder också. (har själv varit där många gånger!!) Men av erfarenhet om mig själv om mina närmaste så var det i just åldern 15-18 som man ändrades så otoligt mycket. Man trodde att man var vuxen och mogen att fatta viktiga beslut och val som skulle hålla för evigt.
Jag menar bara att livserfarenhet kommer att göra att både du och din kille kommer att ändra syn på er själva och på omvärlden, och kanske utvecklas ni åt samma håll, kanske inte. Jag var jättekär flera gånger i tonåren och varje gång trodde jag att det var "på riktigt". Mitt råd är bara att ta det lugnt. Vill ni leva tillsammans resten av livet så kommer det ju visa sig förr eller senare ändå. Ni har ju allt framför er!

Förlovning har ingen juridisk innebörd och det krävs inget intyg, tillstånd eller test. det krävs inte föräldrars tillstånd och inte ens en ring. Så rent praktiskt kan ni absolut förlova er. Om ni så vore 8 år.

Däremot så är ju frågan om det är så nödvändigt att göra det nu. Förlovning är ett löfte om giftermål, inte någon man ska ta till bara för att visa sin kärlek. JAg såg många förlova sig när de gick i högstadiet och inte en enda är idag ihop med samma person...

NU säger jag inte att inget förhållande kan klara sig, eller att inte ert kan göra det. men ärligt talat, om ni håller ihop resten av era liv så tror jag att du kommer att ångra dig längre fram, att ni inte väntade med förlovning några år. bränn inte allt krut på en gång, det är ganska mysigt att ha något att ta till om några år också!

Dessutom, det är en extrem skillnad på att träffas varje dag och på att bo ihop, dela disk och ekonomi och ansvar för ett hem. Det går inte att jämföra ens på samma dag! När/om ni blir förbannad på varandra så går en av er hem! Är man vuxen och bor ihop så kan man inte gå hem, då är man hemma. Och det är en viktig sak att upptäcka och klara av.

Jag tror helt enkelt inte att ni har en aning om vad ni säger ja till, eller vad det är ni lovar.

Spara förlovningen några år. Lär känna varandra och bli säkra på att ni kommer att klara det. En sprucken förlovning kommer aldrig mer att kännas lika speciellt med någon annan...

Precis som Lady o Lufsen så hade jag en pojkvän när jag var 15-16 som jag helt enkelt avgudade, och han avgudade mig. Vi planerade för att flytta ihop, förlovning, bröllop, barn - ja, livet helt enkelt. Aldrig skulle jag vilja vara med någon annan. Men vad hände? Jo, jag började på en gymnasieskola några mil från vår hemort och vi träffades inte lika ofta, och vips så växte vi ifrån varandra! Livet kom emellan helt enkelt. När man är 15-16 är man oftast väääldigt långt ifrån att vara en färdig person och därför är det väldigt lätt hänt att såna saker händer. Därför tycker jag att man är lite väl ung för att förlova sig vid 15-16, eller ens 17-18, även om jag själv ville göra det i den åldern.

Mitt tips är: Lugna er med förlovning, vill ni fortfarande förlova er om några år - slå till!

Jag känner till åtminstone två par där de träffade varandra i 14-års åldern! Och är gifta och har massa barn nu (och paren är i 40 och 50-års åldern):) Så CandyCane du kan mycket väl ha hittat din livskamrat! Lycka till med honom oavsett om ni förlovar er nu eller väntar ett par år!

Tessanpower: Åh så härligt! Sånt blir man glad av att höra

Självklart menade jag inte att man inte kan hitta sin livskamrat redan vid så ung ålder, det är bara det att precis som Miss Cee skriver så kan det vara trevligt att spara nånting till senare, och sambolivet tycker jag kan vara bra att ta först För för mig så är förlovning definitivt ett löfte om bröllop - inom en snar framtid

Jag har faktiskt ingen aning om när de två paren förlovade sig? Men jag tror att båda paren gifte sig när de passerat 20-år och så satte de familj ganska snabbt :)

Absolut tycker jag att man ska ta det lugnt, njut av eran tonårstid (tillsammans :))

jag och min blivande man träffades när jag var 15 och han 20. nu 7 år senare ska vi gifta oss så visst funkar det! vi gjorde dock aldrig några planer om att det var hit vi skulle komma tillsammans och jag tror att det är just att vi tog det lugnt som har gjort att vi nu ska gifta oss.

det fick liksom komma som det ville, jag bodde hos honom på helgerna när jag gick på gymnasiet och sen hade jag egen lägenhet i ett år efter studenten innan vi till slut flyttade ihop. förlovade oss gjorde vi 2005 och det var först när vi båda verkligen var redo att fundera på äktenskap! visst ska jag erkänna att jag under åren önskat att vi skulle ha flyttat ihop/förlovat oss tidigare men idag är jag otroligt glad att vi väntade och därigenom gjorde förlovningen mer "på riktigt"

Jag tycker inte man måste vara jättegammal för att förlova sig. Själv var jag 19år, men då hade vi redan varit sambos på riktigt i 1 års tid. Vi hade båda förhållanden bakom oss och visste vad vi ville.

Jag var själv väldigt nära en förlovning när jag var 16 år, med en annan kille. Jag stoppade den dagen efter, som tur var. Hade jag förlovat mig som 16 åring och brutit med killen så hade det inte alls kännts lika stort att förlova sig med min blivande man.. Den här killen bodde mer eller mindre i mitt rum i flera år, så jag vet hur det är att alltid träffas. Men vi behövde ju aldrig komma överens om ekonomi, inte bråka om disken, int eboka tvättstugan eller minnas att köpa toapapper. Och var jag trött på honom en dag så var det ju bara att skicka hem honom..

Vi gick skilda vägar efter två år, eftersom jag insåg att han ville bo kvar där och skaffa barn ganska omgående. JAg ville flytta och inte ha barn på väldigt många år. Och det hade jag inte kunnat säga/veta när jag var 16. För man ställer av naturliga skäl inte frågor man inte ens själv är klar över. När man inte ens valt gymnasielinje så är det svårt att veta var man vill bo, om man vill plugga vidare eller om man helt vill byta bana efter gymnasiet.

...

Ert förhållande har säkert också lika bra chans som alla andra. Men varför inte spara förlovning några år till, så ni får en chans att göra något extra då också?

Varför stressa?

Visst är det mycket möjligt att du och din kille kommer va tillsammans för all framtid men varför inte spara förlovningen så har ni ju något att se fram emot.
Sen tror jag att människor kommer ta er mer på allvar om ni väntar några år.. Trots att jag förstår att ni menar allvar om ni skulle förlova er nu.. Men du vet hur folk är!

Själv började jag o min kille prata om förlovning för 3 år sen när jag var 19 år men vi har inte förlovat oss ännu.. det kommer nu i vår först!

Men lycka till!!

jag träffade min pojkvän när jag var sjutton och vi har varit tillsammans i tre år varav ett år som sambos.
vi funderar på att förlova oss nu men vi har inte planerat nåt bröllop inom nån snar framtid. Det tar vi längre fran i livet.

Jag och min pojkvän blev tillsammans då jag var 16 och han 21. Idag har vi varit tillsammans i ca 2,5 år och vi bor numera ihop. Jag har alltid varit skeptisk mot dem som förlovar sig vid 15 års ålder. Man tror att man vet att det är den killen som man vill vara med i resten av sitt liv, men sådant förändras snabbt. Det handlar så mycket om drama och bekräftelse av andra då man är så ung som 15.
Själv ville jag också att jag och min kille skulle förlova oss tidigt, samtidigt så var jag orolig pga hur andra människor såg på par som förlovat sig tidigt/när de var unga. De togs oseriöst. Det ville inte vi. Jag ska säga att vi fortfarande inte är förlovade, men skulle gärna vilja bli det inom ett par år.

Jag förlovade mig och hade låssasbröllop när jag var 11 så du kan förlova dig i vilken ålder du vill. Men att förlova sig ska ju betyda något också. Man gör det inte för att det verklar romantiskt utan för att nu vet man att man vill leva livet ihop.

Jag förlovade mig med min första "riktiga" pojkvän när jag var 18. Då kändes allt rätt, men efter resans gång så växte vi ifrån varandra och sex år senare bröt vi förlovningen (då var vi 24). Det händer väldigt mkt mellan 18-25, i alla fall för mig. En ganska kaotisk tid. Men alla är ju olika, vi växte tyvärr ifrån varandra. Men man kanske kan hitta tillbaks till varandra igen? :)

Jag tycker inte att man ska förlova sig förrns man är redo att gifta sig. Förlovning för mig innebär att inom ett par år så ska man gifta sig och det tror jag inte att man vill vid den åldern. Eller snarare du får inte enligt lagen.

Så jag tycker inte att du ska göra det, det är för tidigt.
Men gör någonting annat istället som ni tycker symboliserar vad ni känner för varandra. Tex ett halsband, armband, dikt med mera.