Jag är stark och van att klara mig i alla lägen (har tyvärr en hel del erfarehet av sjukdom och lidande). En vecka hemma i lugn och ro utan att göra mycket alls räckte för att jag sen hjälpligt skulle klara mitt lätta kontorsarbete. Efter ett 2-3 veckor kunde jag klara av det mesta själv och det började kännas mer normalt.
De första veckorna ska man inte räkna med att kunna lyfta mer än typ ett mjölkpaket och man BÖR inte göra det heller. Man känner sig trött, behöver vila och ta smärtstillande tabletter några eller ett antal dagar efteråt och känner sig inte alls på topp.
En bekant till mig har gjort ett par plastikoperationer i Estland, senast bröstförstoring med implantat från Mentor. Hennes inhemska väninna förmedlade kontakterna och allt verkar ha gått bra. Har tyvärr inte träffats och fått se brösten än. Kul att hon är nöjd, men jag vet av erfarenhet att det kan bli komplikation (det dock rörde inte min bröstförstoring). Då kändes det tryggt att ha min läkare och hans kolleger på kliniken tillgängliga här i stan och det blev både lidande och flera återbesök innan allt fixade sig.
"Stor b-kupa" är ju inte särskilt stort. Det var vad jag hade INNAN min operation. Är 169/65.
