Annorlunda frierier½

det måste vara det roligaste frierite jag har hört talas om! Grattis! och lycka till vännen!

Kul grej! :)

Vi hade pratat lite löst om hur vi ville ha det. Jag sa att jag absolut ville gifta mig inom ett år efter förlovningen. Han sa att han tänkte fria och att vi inte skulle bestämma det tillsammans.

I somras åkte vi på tältsemester på västkusten i 4 veckor. Vad jag inte visste var att han hade köpt frieriringar redan innan som han hade med sig hela tiden. När vi åkte förbi mina föräldrar så frågade han dem "om lov". Sen när vi kom till hans familjs sommarställe så hade han sett ut ett ställe där han ville fria. När vi åkte dit för att ha picknick blev ALLT fel - någon snodde hans tröja, det började regna, det blåste och det var fiskmåsar överallt. Så han struntade i det.

Rätt tillfälle infann sig inte förrän när vi hade kommit hem igen. Vi hade precis älskat och han gick omkring och fånlog och jag märkte att det var något. Sen när jag satt i soffan så satte han sig över mig och friade. :) Väldigt oplanerat och spontant - vilket gör att jag tycker att det är så mycket mer romantiskt! :D

Vi gifter oss exakt på årsdagen för vår förlovning. :) Vi har då varit tillsammans i knappt 2 år - jag trodde aldrig han skulle fria så tidigt, än mindre att vi skulle gifta oss så tidigt. :D

Å,gud så roligt*ASG*!!
Nej jag har tyvärr ingen sån historia:D

hmmm jag kan ju berätta lite om vårt frieri..trodde aldrig han skulle fria pga av hans skeptiska inställning till gifta par...det ligge mkt bakom det hela som jag förstår...hursomhelst:

vi har en alkis ovanför oss som dunkar och hoppar eller vad han gör sent på natten och tidigt på morgonen...efetrsom minälskling märkte att jag sov dåligt pga av detta fick han nog och gick upp ne kväll i bara boxerkallingar oc t-shirt..ringde på hos snubben skällde ut honom kom ner igen lad sig bredvid mig kramde om mig och frågade om jag ville gifta mig med honom...jag troode givetvis han skojade...men forstod att han menade allvar! jag bara log och gav honom en puss...

och det var det!

Starstruck: Haha. :D Han passade på då eftersom du var så glad att han sagt åt gubben ovanför så han visste att du inte kunde säga nej. ;)

jaghar velat gifta mig med honom sen jag först träffade honom...men paratde inte så mkt om det för att det var ett känsligt ämne för honom...så 6 år senare kom frågan!

Mmmm han e rätt söt min gubbe. När vi skulle förlova oss frågade han tre gånger I KUDDEN, jag hörde inte, utan sa; Va fan säger du? Högre så jag hör!
Då reste han på sej å skrek;
VILL DU FÖRLOVA DEJ MED MEJ? Helt röd i ansiktet för att han skämdes så mycket! Ha ha... Tänk om han visste att jag skriver det här!

Kram till alla som e lyckliga å kram till alla som vill bli!

Nu vill jag veta någon mer som har ett underbart roligt frieri!! Kan inte bara va jag...

Hallå, var e tävlings gaisten?

Kom igen nu!!

Kraaaamaaaar

Min sambo har alltid sagt att han är en obotlig romantiker, så jag förväntade mig ett lite annorlunda frieri... och det fick jag.
På midsommarafton 2006 skulle vi ha gäster på kvällen och vi skulle själva iväg på lunch hos mina föräldrar. Förmiddagen la vi tid på att förbereda maten till kvällen. Mitt bland potatisskalade och snörade filéer så säger min sambo: Jo... jag funderade på nu när vi ska iväg i sommar. (Vi hade en tvådagas paddeltur och tre dagar i Skagen inplanerade.) Jaha, svarade jag med tankarna på maten. Jo.. säger sambon igen. Jag funderar på om vi skulle ha ringar med oss... Jaha, svarar jag igen, innan jag reagerade på vad han faktiskt hade sagt. Sedan var jag tvungen att sätta mig på en stol en stund för att smälta vad han sagt.
Så sagt och gjort. Ringar hade vi med oss, och förlovade oss i Skagen, på Grenen med en fot i Kattegatt och en fot i Skagerak den 25 juli 2006. 30 juni i år blir bröllopet.
Ett annorlunda och otroligt oromantiskt frieri fick jag, men... jag har en underbar sambo!!!

Jag blev oxå förlovad i skagen :)

Vi åkte till Skagen för att fira min födelsedag över helgen. Konstigt nog kände jag på mig att min älskling skulle passa på att fria då också,, Vi åt trerätters på Bröndums hotell där vi också bodde och jag satt på helspänn å bara väntade... men när det inte hände något under varmrätten började jag verkligen tvivla på om jag "känt" rätt.. sen tog han med mig till salongen för kaffe och efterrätt och vi satt och pratade och hadde det underbart mysigt, men inget frieri... Lite besviken satt jag å försökte vara glad endå, när han tappar ut asken med ringarna i soffan. Jag blev så glad, å nu kunde han inte vänta längre utan fick snabbt vända sig mot mig å frågade så korekt som han hört att man ska ;) med alla mina namn, om jag ville gifta mig med honom. Kanske inget ovanligt, men ett toppenfrieri för mig, och ett minne som jag kommer ha med mig for ever.

Dessutom hadde han tillbringat en hel dag hos guldsmeden och själv designat min ring, med två diamanter... en för mig och en för honom. Kändes jätte kul att få en ring med så mycket omtanke bakom!

Okej, jag har en gullig historia...

Min flickvän (vi är 2 tjejer) har tidigare varit gift (med en man den gången) och efter att ha gått genom skilsmässan svor hon på att aldrig gifta sig igen! Detta fick jag reda på tidigt i vårt förhållande & eftersom jag själv inte brydde mig så mycket om äktenskap och grejer så var det helt OK.

MEN... Tydligen är det så att när man väl hittar "den rätta" så spelar det ingen roll vad man tyckt innan, utan längtan över att gifta sig fullständigt VÄLLER över en Så var det för mig! Hon var dock fortfarande livrädd... Efter många diskussioner fram & tillbaka gick iaf min flickvän från att totalvägra ett andra bröllop till att "eventuellt möjligtvis kunna tänka sig det någon gång i framtiden". JAG däremot, ville bara lulla iväg till rådhuset på en gång!

Så kom då den 30/9-06, och jag hade väl mer eller mindre gett upp tanken på bröllop inom de närmsta åren vid det laget... Vi skulle iaf iväg på ÅRETS gay-fest med kändisuppträdanden och 1000 gäster & visst, det skulle väl bli lite extra kul... Så vi festade & dansade som vanligt med vännerna och jag & min sambuca-hjärna tyckte väl att alla betedde sig "normalt".

Hursomhelst, så stod vi alla & kollade på en jätterolig dragshow och väntade på att Kikki Danielsson skulle uppträda, när en av transorna tar micken och kallar upp min flickvän på scen. Jag kommer inte alls ihåg vad jag tänkte... Gissar att det kan ha varit "VA???" Så inför flera hundra pers ställer sig min älskling MITT på scenen och börjar berätta om sin kärlek till mig, varpå jag - fortfarande i chocktillstånd - puttas upp till henne och får ta emot den mest romantiska kärleksförklaringen inför alla dessa människor, som givetvis avslutas med att Hon går ner på knä och frågar om jag vill gifta mig med henne. Jublet var så starkt och jag var så paff att jag inte fick fram ett ljud (glömde helt enkelt bort att svara), men jag lyckades uppenbarligen klämma fram ett pipigt litet "ja det är klart jag vill" i slutändan.

Såhär i efterhand har jag INGET minne av att folk stod & visslade, klappade och vrålade, eller vad som sades & gjordes... Känslan däremot, pirret i hela kroppen kommer tillbaka så fort jag tänker på den kvällen

Ojoj, vilket långt inlägg jag skrev...

"Älskling? Har Du sendrag?" Hehehehee!! :D:D

-Satine-
Oj! Vilken tjej du har!!

Satine:
Ett sån´t ville jag ha, fast i ejendahls arena.. Vi e obotliga leksingar. Men kul att höra om andra, man kan ju drömma om att det va en själv. Nu har ju inte jag en tjej, men man önskar det med ibland;).

Fan va trött jag e på män, som tror att man genom att vara en liten pojke bevisar sin manlighet!!!

Har haft massor av tjejkompisar med flickvänner, å haft grymt kul med dom, men tyvärr har det aldrig riktigt fallit mej på läppen.. Fan va roligt det vart då!!!
Jag e obotlig manslukerska... Men man ska aldrig säga aldrig, har varit med om för mycket för det. Kärleken övervinner allt!! Kram till dej Satine å din blivande för att hon övervunnit "skräcken"!

Mysigt att läsa om alla frierier!! :) Själv tror jag att min blivande är lite smått senildement för han har friat flera gånger och jag har sagt ja varje gång! Hihi Han har friat på stan och genom julklappar...alltid lika sött! Nu gifter vi oss i juni så man hoppas ju att han kommer ihåg det! :)