När märker man av det?

Hej alla!

Det var ett tag sen jag tittade in här. Då var jag gravid med mitt andra barn och var hur lycklig som helst. Nu är jag nere i det mörkaste av det mörkaste. Var på ultraljud förra veckan och då upptäcktes det att fostret i magen inte hade något hjärtljud. I torsdags gick jag igenom min andra förlossning och fick föda ut ett dött foster. Slapp som tur var en skrapning för allt kom ut.

Vi har i alla fall bestämt oss för att försöka igen så fort jag slutat blöda, men det är ingen rolig situation som man är i.

sweetstreet

Tack för omtanken!
Jag var i vecka 18 och det räknas som ett sent missfall och då måste man föda på naturlig väg eftersom det är bäst för kroppen. En mardröm för mig!

Ett kompispar till oss fick ett sent missfall när de bara hade någon vecka kvar till förlossningen och det var verkligen jobbigt att vara med om. Trodde inte att jag också skulle behöva gå igenom det.

Vi har fått mycket stöd från våra föräldrar och kompisar men inte så mycket från sjukvården. De erbjöd kurator och präst, men 3 mil ifrån där vi bor och det har jag ingen möjlighet att ta del av just nu.
Prästen ska fixa kremering och se till så att vår son kommer till vår minneslund här i byn, men det är allt tyvärr.

sweetstreet

Ja, vårt kompispar stöttar och och vet vad vi går igenom. Vi kommer inte att ha någon cermoni vid begravningen för det orkar vi inte, så vi bad prästen ringa när allt är klart så vi kan gå dit och sätta ett ljus.

Vi pratar mycket hemma om det som har hänt och så har jag börjat prata med mina kompisar också nu för att prata av mig.

Tyvärr är döden inget nytt för mig och jag har en tendens att hålla saker inom mig, men jag har börjat lära mig att det inte hjälper så bra i sorgearbetet.

Hör av mig igen när det börjar hända roligare saker.

Vänner-fan
Ja, det där med att gå igenom en förlossning och inte få något för det är inte roligt ska jag säga dig. Det gör väldigt ont både i kropp och själ och det önskar jag att ingen ska behöva gå igenom.

sweetstreet
Vår son är 2 år gammal och förstår inte det som har hänt. Det enda han säger är mamma, mage, ont. Han var nämligen med på ultraljudet och då visade jag ju magen och sen började jag gråta så han tror att det gjorde ont.

Det är guld värt att vi redan har en son som är frisk och förgyller vår tillvaro. Vi älskar honom så enortm mycket.

Att förlora ett barn skulle jag nog säga är det värsta. Har förlorat en syster, mormor, morfar, farfar och mina föräldrars mostrar/fastrar, morbror/farbror, som vi umgicks med när jag var liten.

Någon som haft missfall och sedan försökt igen???
Det jag undrar är: har ni väntat till mensen kommit tillbaka eller kört på direkt????
Jag fick ett sent missfall och blöder fortfarande, men vill sen försöka direkt igen men vet inte om man måste vänta tills mensen kommit tillbaka.
Detta blev väldigt snurrigt......:)

Moppy
Ska nog ringa min gyn och fråga.
Tror inte att min blödning slutar än på någon vecka och sen tror jag vi väntar till april någon gång, men jag vill så gärna bli gravid igen och få en liten bebis, men tiden är kanske inte rätt????

Hej alla!

Nu tror jag snart det är dags att försöka igen efter missfallet jag hade för två veckor sedan. Känner hur mycket jag längtar efter sex. :) ha ha ha ha

Vad ska man nu tänka på????
Vänta på mensen eller köra på?
Förra gången jag fick barn fick jag vänta 8 månader på min mens.

mugglesfan
På sjukhuset sa de inget om ett återbesök eller att vi inte kunde försöka igen. Så det är nog bara att köra på.

start september
Tack för din upplysning och kunnighet.

Börjar jobba imorgon igen så då kan jag köra inom apoteket och köpa ett gravtest för att kolla läget. Kanske även ÄLtest.

Sorgen kommer nog att sitta i ett tag till, men det blir bättre och bättre för varje dag. Däremot tror jag att det blir jobbigt imorgon när man ska börja jobba igen. Men nu känner jag att jag inte kan gå hemma längre, då blir man nog folkskygg.

Och det blir nog jobbigt den 28 juli då han skulle ha varit född. Snart kommer han till vår kyrkogård i alla fall så då kan vi tända ett ljus för honom.

Men vi känner också att vi måste gå vidare och vi vill så gärna ha en bebis snart igen. Längtan är så stor.....