Dumpad - jag går sönder

styrke kram

Jag tror du måste berätta för din närmsta chef vad du just går igenom, så att de inte bara tror att du går runt som en zombie för att du är sån...
Det är jättesvårt att säga vad man ska göra för att ta sig igenom en sån grej, man bara liksom gör det, man har ju inget val...
En dag vaknar man och det är lite mindre hemskt och lite mindre ensamt.
Försök prata så mycket det bara går med vänner och familj (om du har en förstående sådan). Du behöver dina nära och kära som allra mest nu. Lås inte in dej i dig själv.
kram

Stackare! Blev också dumpad, helt utan förvarning för tre- fyra år sen. Blev hemskt deprimerad och precis som du kunde jag varken äta eller sova. Det tog tid innan det blev bättre, men det BLEV bättre. För mig var det mina vänner som var räddningen, de var helt underbara, lät mig gråta och älta och såg till att jag åt och kom ut då och då.
Har du någon du kan prata med och som kan stötta dig? Var inte rädd för att ta hjälp i så fall, det behövs. Försök se det som något positivt att du har ett nytt jobb istället för att se det som ytterligare en jobbig grej. Nu har du ju något att göra om dagarna, som förhoppningsvis tvingar dig att tänka på annat än vad som har hänt. Försök se det som en utmaning, att du har det svårt nu men att du ändå ska lyckas med jobbet och då kan känna dig mycket stoltare än om du inte hade haft det såhär tufft.

Håll ut, ta en dag, en timme i taget. Stöd dig på andra. Gråt så mycket du vill, men försöka göra saker som brukade få dig att skratta, även om du inte känner dig sugen på det.
Många kramar till dig

Gumman! Det är klart att det gör förbannat ont just nu, men det kommer att bli bättre jag lovar! Jag vet inte vad jag kan säga för att hjälpa dig, men du måste börja ta hand om dig snabbt igen, hur svårt det än är, och börja äta ordentligt!!. Kanske gå och prata med nån? Eller åk bort och sov över hos goa vänner några dagar som får passa upp på dig, eller familjen? Puss

Jag tror att du och ditt ex behöver prata ut. Att inte ses alls efter grälet är ju helst sjukt, hur ska man då få rätsida på vad som hände?
Kanske inte just nu, men om några veckor, kan du väl försöka träffa han för att få lite mer svar...

Känner verkligen med dig!
Har också blivit dumpad och mått så dåligt att jag inte trodde jag skulle överleva, men på nåt konstigt vis gör man faktiskt det.

Vet inte om det finns några riktigt bra råd för att ta sig igenom den första svåra tiden.
För mig hjälpte det tillfälligt att aktivera mig för att få nåt annat att tänka på. Träffade kompisar jättemycket och de kan verkligen vara ett stöd. Hoppas du har några riktigt bra kompisar som du kan prata med och som orkar trösta gång på gång när du är ledsen.
Även om det känns jobbigt nu tror jag också att det nya jobbet kan hjälpa dig att komma igenom detta då du verkligen måste koncentrera dig på det när du är där. (Grattis till examen föresten!)

Det gör ont i hjärtat när jag läser detta. Vet precis hur du känner dig. Gick genom nåt liknande för många år sen. Ska säga att det fortfarande gör lite ont när jag tänker på det men det blir bättre för varje dag som går. Jag brukade trösta mig med att även han var den rätte för mig så var jag nog inte den rätte för han. Jag vet att det låter knasigt men det fick mig att må bättre. Omge dig själv med vänner som är lyssnar på DIG. Och tar hand Om DIG! Och ta en dag i taget. Prata med din chef och be om en eller två dagars ledighet så du kan gråta ut i lugn o ro. Vi finns här för dig om du vill prata. EN JÄTTE KRAM!!

Och du, även om du inte tror det nu så finns det faktiskt andra killar som är minst lika bra. Jag är övertygad om att du såsmåningom kommer träffa någon annan och bli minst lika förälskad och kär som du var i ditt ex!

(Och då kanske upptäcka att det förra förhållandet ändå inte var perfekt. Trots allt var det ju nåt som gjorde att han gjorde slut.)

Hej Klings,

Som jag ser det handlar det om känslor. Du älskar fortfarande honom. Älskar han dig? Han sade att han är trött på ditt bullshit, kan du få honom att förklara vad det betyder? OM han inte älskar och är kär i dig längre, då är nog slaget förlorat, men om han har starka känslor för dig men det är något i ditt beteende som han inte gillar kanske det går att rädda om ni verkligen pratar med varandra!

Sen vill jag säga till dig att en kille som dumpar dig vid ett fyllegräl och sedan berättar via mail att han inte vill ha mer med dig att göra är det verkligen den typen av relation du vill ha? Du förtjänar en man som kan säga till dig vad han vill och känner när han är nykter och ser dig i ögonen!

Ett annat tips är: satsa på jobbet! Låt inte detta gå ut över jobbet utan fokusera helt på det för den dagen du kommit över honom så är ditt jobb en av de fasta punkterna i tillvaron och då vill du kunna se tillbaka med stolthet på din insats som sjuksköterska!

Ta ett andetag i taget, du kommer överleva detta, först kommer sekunder, sedan minuter, timmar, dagar och veckor och sen inser du att du klarat dig utan honom bra mycket längre än du någonsin vågat tro!

Lycka till och varma hälsningar
/J

Vet inte hur man gör för att svara på ett specifikt inlägg (och är så pass ointelligent just nu att jag inte förmår ta reda på det heller....). Tack för alla kloka och goda ord.
Karis Annelie: Du har rätt, jag måste berätta för min nya chef om läget. Kände mig som en idiot igår, trögfattad och disträ. Lika bra att säga som det är... Och det där om att en dag så är det bara lite mindre hemskt och ensamt, jag vet, problemet är ju att det är så illa som det är NU. Vill spola fram tiden.... Men det går inte... Han vägrar prata. Han är ARG. Och jag vet inte varför... Det är nästan det värsa. Han är ett par år yngre än mig, och det börjar märkas... Försöker trösta mig med det - han är en barnrumpa! Hjälper dock inte så mycket...:)
Fluffbullarna och Romansa: Jag gråter och gråter och gråter och stänger inte in någonting, en annars väl beprövad metod som brukar hjälpa för stunden. Men det kräver ett visst mått av kontroll, något jag HELT saknar just nu... Har vart i tvättstugan tre gånger idag, började gråta där nere alla gångerna... Ska sova hos mamma inatt. Och gråta. och prata. Och förhoppningsvis tvingar hon i mig nåt att äta också.
Saffranin: Tack! Jag försöker tänka så, att jag har något at göra. Något som känns viktigt och stort och som förhoppningsvis kan hjälpa mig att få tillbaka självförtroendet vad det lider. Jag ska bli världens bästa sjuksköterska.

barnrumpor ska man inte ha skaffa en karl ;)

tycker det ser ut som du iaf har lite glädje kvar. Det kommer bli hur bra som helst om ett tag. fatta va mycket snygga läkare du kommer träffa...

Joleen: Ja, han älskar fortfarande mig. Eller, han gjorde det så sent som i lördags i alla fall. Han är en man av principer. Har han bestämt sig så har han, oavsett om han själv går sönder på kuppen. Jävligt ocharmigt drag, om jag får säga... Visst har jag tvivel när han gör så här. Jag vill ha en mogen och tillåtande person i mitt liv som jag verkligen kan lita på, även i kritiska lägen. Inte någon som drar och slutar höra av sig bara så där... Jag är för gammal för sånt. Och för smart. Jobbet har känts som ett hinder i min sorgeprocess, men jag kanske ska försöka se det som en tillgång istället. Ett ställe att andas på, och slippa känna så mycket....

Aj ,din situation är inte kul. Lite typiskt omogna killar att bryta helt än ta en obehaglig konflikt. Han mår säkert ättedåligt över att han sårat dig o därför undviker han dig. Jag känner igen beteendet.
Tyvärr finns det inga "magiska" ord som får dig att må bättre... du får göra det vi tjejer är bäst på: prata, prata, prata... tur att BT finns! Här får man prata o älta hur mycket som helst!

Kramar

Fridapida: Ja, tänk att jag inte ens får en vettig förklaring? Bara att han är trött på mitt bs... Vad menar han? Sist vi krisade kände jag att jag kunde släppa honom efter att vi väl pratat igenom allt. Då fixade vi det dock istället. Men nu blir jag hängande som ett frågetecken och förstår ingenting, får inget vettigt avslut. Och inget ordentligt farväl, på nåt sätt.. Var jag inte värd mer? Känner mig bortkastad som en soppåse.

Klings
Det är klart att du är värd mer. Det är ju HAN som ta den lätta vägen, och det är för att HAN är feg. Han verkar vara rädd för att bli kritiserad o ha svårt att ta konflikter på ett vuxet sätt. Det visar sig på att han undviker dig nu o att han kallar din åsikter för "BS". Jag tror att du ska akta dig för att "tränga" honom nu när han har vänt taggarna utåt. Då tar han nog bara mer avstånd. Risken är att du aldrig kommer att få något avslut. Tyvärr. Men viktigast av allt är, att du gör det som känns rätt i ditt hjärta. Gör inget som inte känns som du bara för att du tror att det hjälper dig att få honom tillbaka. Det är klart att det suger nu, som fan. En morgon kommer det kännas lite lättare. kramar

Oj, vad jag lider med dig! Det är aldrig lätt med uppbrott och speciellt om man blir dumpad. Tänk inte på tiden som tickar, 29 är ingen ålder tro mig! Har haft en del stormiga förhållanden och trodde efter en katastrofperiod när jag dejtade en psykopat att jag aldrig skulle träffa någon. Två veckor senare stod han där, han med stort H. Jag var över 30!

Det som du bör fundera på är fylletjafset! och det faktum att det inte är första gången. Alkohol kan vara förödande för förhållanden och dåligt ölsinne fick mig att bryta upp från ett förhållande på över 4 år. Han kunde inte förstå varför! Jag orkade inte med hans personlighet när han drack. Han blev alltid påstridig och småelak. Först funderade jag på om det var jag som startade men när jag testat några gånger med att inte dricka på fester upptäckte jag dragen...

Ställ dig frågan, till dig själv och honom. Är det så att det är du som har dåligt ölsinne, ta med dig det till nästa förhållande så att du inte hamnar i samma dilemma. Det är så svårt att veta när man tjafsar när man har druckit... Det är supersvårt att se sig själv och sin partners roll!

Hoppas allt löser sig och att du kommer helskinnad ur det här! Sänder all min positiva energi till just dig idag!
KRAM!