Hur hittar man en karl som vill?

Det är jag säker på att det går. Men man måste nog vara tydlig med att man eftersträvar något sådant själv och att man faktiskt anser det är viktigt.

Jag menar absolut inte att man ska ta upp det på första dejten, (vi ska inte skrämma ihjäl någon..) men någon gång inom de första månaderna bör man nog få in vad _man själv_ har för syn på framtiden och vad man vill. Inte som "det är bäst för dig att du friar inom ett år" men att man anser att förlovning, äktenskap och barn är en viktig del av ens framtid. Och att man anser att man är värd att få det.

Vi pratade om sådana saker absolut inom den första månaden och visste båda två hur vi såg på sådana saker.. Jag kanske låter som en desperat amerikansk brud som har som högst mål att få en ring, men jag menar bara att om det här är vad man vill ha så ska man inte heller behöva be om ursäkt för att man vill ha det. Det är inget fult i att vilja ha varken ett äktenskap eller barn.

*Kanske skulle få in någt konkret råd till dig också och inte bara babbla på...sorry*

Ge honom lite tid. Fundera igenom exakt hur viktigt det här är för dig, och hur du ställer dig till om han inte vill/kan ge dig det. Välj ett nytt tillfälle att ta upp frågan igen, när förhållandena är goda (utsövda, inte arga, inte stressade). Säg hur du känner, att "jag vill det här och det här för jag känner så här för dig, och det här är viktigt för mig". Sen struntar du i att be honom om någon form av respons, utan säg bara att du vill att han ska veta det och att du tänker låta honom fundera på det.

Sen avvaktar du. Antingen tar han upp det själv, eller så gör han det inte. ge honom den tid du känner är rimlig och ta upp frågan igen. Om inte annat, så fråga honom hur lång tid HAN tycker att det är rimligt att du ska sväva i limbo över de här sakerna, och hur han skulle resonera i ditt ställe.

Ge honom den tid du känner att du vill och kan ge. Sen är det upp till dig.

Jag förespråkar inga ultimatum eller någon form av utpressning. Men jag är starkt för att man ber om det man vill ha, rak kommunikation och att man själv drar sina gränser.

Det är inget fel i att inte vilja varken ha barn eller gifta sig. Men i ett förhållande tycker åtmionstone jag att man har rätt att få ärliga och uppriktiga svar på vad man kan förvänta sig när man skapar sig ett liv med den personen.

Tack för ditt svar.. känns faktiskt som att det hjälpte, även fast jag nog inte riktigt vet vad jag hade velat ha för svar. :-P
Vill oxå berätta att det kanske nu inte riktigt är så att jag inte har nämt något av det här föräns vi hadde varit tillsammans ett år.. tvärtom har nog lagt in det lite snyggt här och var men alldrig fått igång en diskussion eller ens ett halvt svar Känns som att jag börjar förlora hoppet, funderar om jag ska vara tillsammas med "den här" killen om han verkligen är den rätta för mig, när han bara gör mig lessen hela tiden igenom att alldrig ens kunna ta sig tid å prata om saker. Det bästa svar på frågan jag har fått är när han var på fyllan (bråkade om andra saker) när han plötsligt sa: Att jag Fan inte ens dög till att vara mor till hans barn. tack för den du den värmde! Han har ångrat sig jättemycket efter det men det känns som att det nästan inte går att göra bortgjort. Tror att det är det elakaste nån nånsin kan ha sagt till mig. Vad ska man göra?? vill igentligen inte lämna honnom, han har så många fina sidor.. men hur bryter man ner hans mur?

Jag visste efter ett dygn att han ville samma saker som jag... så jag har nog inget råd till dej som väntat så länge med att fråga. Kanske bara att ge det tid...

Jag tror att du måste lära dig att prata med din karl. Att göra slut efter fem år och sen få veta att ni faktiskt ville samma saker, skriker "kommunikationsfel".

Man kanske inte ska ge sig? Jag visste från början när vi träffades att jag ville ha honom och "hela-kittet". Han var tveksam, men vi blev ett par, vi flyttade ihop, men mer ville han inte. Vi träffdes 93 flyttade ihop 95 el 96. 98 blev jag gravid - inte planerat. 99 Köpte vi hus för den lilla lägenheten hade inte plats för barn. 01 då förlovade vi oss, jag ville så gärna något mer och han kunde tänka sig en förlovning men inget mer. Så så blev det. Han tyckte att vi hade det ju så bra ändå så varför ändra på det?. 03 födde jag vår andra son och nu 2007 ska vi gifta oss. 13 år efter att vi först träffades.

Så man kanske måste låta det ta tid ibland, prata om det, vara tydlig, kämpa och kompromissa.

Jag tror inte det är något man kan "leta" efter.. när det är rätt så är det rätt.. man ska inte heller stressa fram förlovning och bröllop.. ta det lugnt och se tiden an!

jag sa faktiskt till min blivande man på vår första date när det började hetta till lite att om han inte hade allvarligare framtidsplaner med mig så ville jag sluta och inte träffas mer. kanske lite extremt och visst, det kunde ha skrämt ihjäl stackaren:D men hade han blivit rädd för en framtid med mig så kunde han lika gärna gå innan jag hade fäst mig vid honom... hehe.
ja, han ville såklart ha ett förhållande med mig, vi ville båda samma saker (vi blev ihopparade så vi visste innan att vi båda strävade åt samma håll) så det var bara att köra på. men giftermålsfrågan tog vi inte upp på några månader efter det första samtalet och efter ca ett år tillsammans bestämde vi oss för att gifta oss!

det bästa råd jag kan ge till dig är väl vad många andra har sagt redan, att prata med din sambo och ha en rak, ärlig och öppen kommunikation!

lycka till!:)