att förbereda oförlovad... (varning, långt)
Jag har aldrig varit intresserad av bröllop, vita klänningar etc. Men plötsligt finner jag mig själv här, läsandes alla blivande brudars inlägg.
Jag (25 år) och min sambo (24 år) har varit tillsammans i 3 år, dock har det varit "a rocky road" och han har gjort slut två gånger. Inte pga bristande kärlek, utan snarare rädsla, panik, omogenhet. Det typiska alltså... Sedan ett halvår tillbaka är allt fantastiskt bra. Kärleken är nu kombinerad med tillit, kommunikation, hänsyn som inte riktigt fanns förut. Vi har bestämt oss för att vi ska vara med varandra helt enkelt.
I juni ska vi åka till Kalifornien. Vi har pratat (skämtsamt) sedan i mars om att vi ska gifta oss i Las Vegas. Men nu, när resan är betald och vi är så jävla lyckliga så börjar jag tänka på det på riktigt... Plötsligt känns det jätteviktigt att vi gifter oss. Jag frågade honom häromdagen om det är bestämt att vi ska göra det eller om det bara är ett kanske. Och han svarade att det är ett ?inte helt bestämt?. Att jag behöver lita helt på honom och att vi måste vara helt säkra på varandra. Well. Det har han väl rätt i. Så jag försöker att inte tänka på det. Men det är svårt när han säger saker som ?en dag ska jag få se dig i vitt?, ?jag kommer att fria till dig när du är redo för det?, ?vill du ha elvis eller någon annan som präst?? och flera gånger kallar mig vid mitt namn med hans efternamn...
Vågar inte riktigt prata om det med mina vänner heller, eftersom giftermål är nåt otroligt främmande i min vänskapskrets (plus att de också blir lite sura över att de inte kommer att få vara med på den eventuella vigseln?)
Hoppas därför jag kan få lite råd här.
Är jag dum i huvudet som så gärna vill det här?
Borde vi vänta? Finns det någon poäng med att vänta när man har bestämt sig?
Och praktiskt - hur långt i förväg måste man/kan man fixa hindersprövning?
Alltså hur lång tid tar det att få hindersprövningen godkänd och hur länge är bästföredatumet?
Igår var jag nära att kasta mig ner på knä och fria själv.
(suckar och skakar på huvudet åt det fåniga hjärtat)
Det här blev alldeles för långt men jag vore ändå tacksam för någon slags kommentarer.
