Vad sa han/du i samband med förlovningen?

Gick ner på knä höll fram ringen och sa: "Vill du gifta dig med mig"

* Vi sitter i soffan i vår lägehet på vår 1-årsdag och funderar på hur vi ska fira den här dagen. Ingen av oss har planerat något alls, och vi har i stort sett inga pengar alls att göra något för..*

Jag: Så, vad ska vi göra?
Han: Hmm.. vet inte.

*tänker*
* Jag börjar skratta tyst*

Han: VAd skrattar du åt? Har du kommit på något?
Jag: Nej..jag vet inte..du kommer bara att tycka att jag är galen...
Han: Men säg då!
Jag: eh..jag tänkte att... vi kanke kan förlova oss?
Han: Menar du det?
Jag: Ja.
Han: PÅ riktigt? Är du säker?
Jag: Ja. Jag vet att det är tidigt, men det känns rätt och jag vill. Och det är ju ett bra sätt att fira på...

Han reser sig upp.

Han: Ja då åker vi in och köper ringar. Tänk igenom det här nu! Du har fram tills vi kommer till stan på dig om du vill ändra dig.

Jag: Jag vill inte ändra mig.

* Vi åker i ilfart till närmaste stad och köper ringar*

Vi satt på krogen där han "växte upp" i England och de spelade "I wanna dance with somebody".

Han sa helt plötsligt: "I don't want to dance with 'somebody', I want to dance with you, if possible for the rest of my life. You are the most beautiful person I have ever met, you make me laugh and I would be more than honoured if you would accept this ring and become my wife. And I would be extremely relieved if it fits - I wasn't sure about your size but I asked, we can make it smaller or bigger!"

Nervösa och förväntansfulla hade vi bokat romantisk middag på en av stans bästa restauranger, beställde in champagne och tog fram ringarna.

Han: Hur gör vi? Vi behöver väl inte säga någonting speciellt?
Jag: Näääee, det e väl bara att vi byter ringar..

:D :D :D

romantiskt blev det ändå och jag har inte ångrat en sekund!! :)

Vi förlovade oss p g a ett missförstånd...

Jag var till Sicilien på bröllop. Min man hade pratat om innan att han önskade sig en slät guldring, typ Sagan om ringen. Jag säger att jag kan köpa en sådan åt honom när jag är på Sicilien då guld är mycket billigare där än här.

Sagt och gjort, jag köper en ring till honom och tänkte.. "Jag vill också ha en slät guldring på HÖGRA handen som "låsring". Får frågan hur vi vill ha datumet graverat och säger "Nej, nej, dom ska inte graveras"
SMS:ar till min man och berättar vad dom sagt i affären. Får tillbaka ett SMS som lyder.. "du får gärna gravera dom för det känns rätt för mig" Snopen vart jag och när jag kom hem så frågade jag honom vad han ville att det skulle stå i ringarna och vilket datum vi skulle ta...
Jag lämnar in dom för gravering och vi förlovar oss en vecka senare.

Efter 2 år så upptäcker vi att vi förlovat oss p g a ett missförstånd. Han trodde JAG ville att vi skulle förlova oss och jag trodde att HAN ville det Nåja, vi har haft väldigt kul åt det och nu är vi gifta sedan 6 månader tillbaka så med facit i hand så var det nog inte så dumt att vi missförtod varandra

Ups.. glömde berätta... Förlovningsdagen så höll vi på att glömma bort att växla ringar. Kom på det väldigt sent på kvällen så det blev inget speciellt sagt utan vi bara bytte ringar och kysstes.

Vi var på krogen och hade gått ut för att ta en ciggarett. Det var helt oförberett från min sida. Bara tittade på honom och insåg att jag ville spendera resten av mitt liv med honom så jag sa.
- Vill du gifta dig med mig?
Han sog lite förvånad ut och sa
- Va?
Så jag sa igen
- Vill du gifta dig med mig?
Han
- Är du seriös?
- Ja, svarade ja.
- Klart jag vill.

Sa han.. sen började vi lägga undan pengar till ringar och förlovade oss 5 månader senare på riktigt. Och sen nu gifter vi oss i april. Ett år senare..

Mitt i en diskussion pa en middag pa en rätt kitschig cabaret här i Paris, dit jag släpat med honom för att jag var tvungen att kolla upp den för jobb, bara ploppar det ur honom "Est-ce que tu veux être ma femme?" - Vill du bli min hustru? Intelligenta jag bara gapade och jag tror jag kläckte ur mig typ "Skojar du?" Och när jag fattade att han inte gjorde det sa började jag grata... Vi hoppade över det där med ringar men gifte oss ungefär ett ar senare.
Han hade eg inte alls tänkt fraga sadâr men han kunde inte halla sig och det liksom bara blurpade ur honom mitt i detta kitchiga spektakel som dessutom hette "Paradis d'amour" - Kärleksparadiset!

Vi hade pratat om "när vi gifter oss" och ställt frågan "vill du gifta dig med mig" till varann ungefär varannan dag sen nån vecka efter att vi blev tillsammans (men han frågade nog först). Så småningom gjorde vi allvar av att välja ringar och spara pengar till dem - vilket tog sin tid. När vi väl kommit så långt så fick vi skjuta på själva ringväxlingen i flera månader - p g a familjeomständigheter som gjorde att vi hade svårt att hitta tid för oss själva. Vi hade bstämt oss för att resa bort för själva den formella förlovningen, men eftersom vi planerat det så länge och så gemensamt så sade vi nog inget särskilt just då, faktiskt...

Egentligen är vi INTE förlovade, men ska gifta oss nästa sommar.

Första gången när han frågade mig om jag ville bli hans fru var för 2.5 år sedan. Jag hade precis färgat håret och satt i badrumet (väntade på att få tvätta det) och så ringde han från Tyskland. Väldigt kort och koncist frågade han om jag ville bli hans fru. Jag tappade talförmågan!! Visste inte vad jag skulle svara, trodde att han skämtade eller att han blev knäpp. Vi hade känt varandra i knappt 3 månader och det lät väldigt konstigt då. Så på ett diplomatiskt sätt så undvek jag att svara och lät saken vara.

Så andra gången när han friade till mig var på min födelsedag knappt 1 år efter första frieri. Då så svarade jag nej..för jag kände mig inte riktigt redo för det...plus att förlovningsringen var köpt för pengar som han lånade av sin mamma. Jag ville ha en ring som han köper för egna pengar och inte lånar från andra.

Och snart ska vi gifta oss

Att vi skulle gifta oss har vi bestämt på väg till Sandviken. Det var mest som en diskussion och vi tänkte att det lät bra med 070707. Och så firar vi 3 år tillsammans den 8:e juli.
Sedan dess har han frågat mig nästan varje dag om jag vill bli hans lilla fru Och ibland säger jag nej, bara för att luras med han. Han är kanske lite orolig om jag svarar nej eller hittar på något skoj vid altaret