Förlovningsmiddag/korsförhör

Klart att du inte ska ha en förlovningsmiddag om du inte vill, förstår dig precis. Min svärmor är också väldigt bestämd, jag och sambon har varit tillsammans i 11 år och har fått två barn, vi har haft många duster genom åren. Men jag har från början varit ganska tydlig med vad hon kan ha åsikter om och inte, speciellt sedan barnen kom. Fick helt enkelt nog, och markerar direkt när hon går över gränsen. Det funkar bra!

Det är viktigt att din sambo stöttar dig, att han får "ta striden" mot svärmor. Min sambo har varit hur bra som helst när det gäller det även om jag har fått påminna ibland. Sen gäller det att respektera varandra och det känner jag att jag och svärmor gör. Hon berömmer mig ofta i olika situationer, både med barnen och även som yrkeskvinna m m. Sen att hon planerar saker och ting och glömmer att säga till, ja då får hon också smaka på att vi inte köper allt. Hon får stå sitt kast, men som tur är, är hon inte alls långsint utan rätt ok men bara för mycket "på"... :)

Lycka till och glöm inte att det är ditt bröllop!

Jag är så mesig så jag hade gått på middagen och hållit god min bara för att bevara familjefriden men det är jag det!

förstår dig helt och hållet! Jag tycker heller inte att en förlovning är något som ska basuneras ut stort och vitt - särskilt inte om inte NI vill det. Då blir det ju bara fånigt och pinsamt!

jag tycker det är något mellan dem som förlovar sig och sätt gärna in en annons i tidningen men om det inte är bestämt att man ska gifta sig ändå så... Och framför allt ska väl inte någon morsa ta tag i firandet!

Stå på dig! Jag tycker du ska prata med henne men det bästa vore ju om hennes son=din m2b tar det snacket. Men karlar har så himla svårt ibland att säga emot sin mamma

Lycka till!

Och grattis till förlovningen i efterskott!

Du har ingen skyldighet att närvara på denna tillställning eftersom den är beslutad bakom din rygg
Prata med din sambo så att ni båda två står enad front mot morsan!

Man lär folk hur de ska behandla en. Jag tror att blivand svärmor kpmmer att respektera dig mer om du säger ifrån på skarpen. Läs inte lusen av henne, skrik inte utan var lugn, kräv att hon lysnar utan att själv prata och be hene sen upprepa det du sakt för att säkert veta att hon lyssnat.

Visst det kan vara svårt och jobbigt då, men hon ska vara med dig hela livet nu. Då är det bättre att ta tag i det nu. Tänk annars hur många sådana här tillfälen som kommer att dyka upp under ditt äktenskap.

Jag tror alla vill vara vänner med sin blivandes föräldrar men ibland är ett civilicerat umgänge det bästa man kan åstakomma.

Viktigt dock, få inte henne att tappa huvudet det kan leda till hämd och att hon hyser agg mot dig och kanske till och med talar illa om dig inför dina barn (om du har eller de som kommer)och andra.

Hoppas du reder ut det. Lycka till.

Hur vill din sambo göra? Kom överens sinsemellan och strunta sen i vad andra vill.

Rent traditionellt så är hon inte ute och cyklar. En förlovningsmiddag är traditionellt något som parets föräldrar ordnar och tar initiativ till. Inte för att utsätta paret för något jobbigt, utan för att ni ju valt att deklarera att ni tänker er en framtid tillsammans, och då är det ju lämpligt att svärföräldrarna får en chans att träffas. Så det har eg mer att göra med att DE ska träffas, er förlovning är mest en förevändning.

När min syster förlovade sig bjöd mina föräldrar syrrans svärföräldrar på "Förlovningsmiddag". Inget avancerat, utan en middag där de fick träffas och typ skåla för "Paret".

Så din svärmor går faktiskt inte över någon gräns, traditionellt sett. Även om en sådan här förlovningsmiddag inte är så vanlig idag så gör hon rätt rent etikettsmässigt. Hon ordnar en middag till er ära, det är inte riktigt att vara elak..

Med allt detta sagt, så om du mår dåligt av detta så är det givetvis inget du ska behöva genomlida. Men säg isf ifrån vänligt men bestämt, och undvik att skälla ut henne.

Hon menar säkert väl.

Bäst är nog om din blivande kan tala med henne och försöka avstyra det hela, när du (ni?) nu känner så starkt emot det.

Men ni kan egentligen inte hindra henne, annat än genom att inte komma. Men en bättre väg är kanske att diskutera med henne vad hon vill av det och vilka hon tänker bjuda och så, för att kunna ge egna förslag om hur många (hur få?!) det borde vara och så.

TACK! *andas*

Gud vad skönt att höra era stöttande ord!

Jag har pratat mer med min m2b nu och sagt att att jag inte vill ha någon stor grej av det här och att han får tala med sin mamma. Hon lyssnar sällan på saker man säger, oavsett taktik. Vad jag vet efter flera år är iaf att hon lyssnar mer på sin son än på mig.

Till middagen är inte min familj bjuden eller så utan detta är något hon vill fira med "sin" släkt...och så mig då.

Jag har bestämt mig för att inte gå dit. Min m2b får gå på middagen ensam och så får de kalla det för middag enbart; jag vägrar vara något slags "cirkusdjur" som ska paraderas inför okända.

Det hade kanske varit lite skillnad om vi aktivt planerade giftermål, om han hade t.ex. friat eller liknande. Men vi har "bara" bytt ringar och jag känner att det är något privat, något mellan mig och min fästman, något som jag vill hålla kvar så.

Att hon menar väl är det såklart ingen tvekan om, det är bara det att hon totalt saknar takt och tja, ramar för hur man beter sig. Vi har t.ex. hemligt nummer i hemtelefonen för att hon ringt så ofta och på såna konstiga tider -skrev om det i en annan tråd. Det går alltså inte att sätta sig ner och diskutera i lugn och ro med henne; hon bestämmer sig för något och sedan är det så.

Så jag antar att jag stampar ner foten, fast mjukt.

Tack alla som kommer med råd och tips! ni är GULD. *kram*

jocelyn
Usch, det låter som att du har det riktigt jobbigt med din svärmor Tycker du gör klokt i att sätta ner foten men ändå lite mjukt, eftersom hon är din sambos mamma lär ni ju förmodligen vara tvungna att ha kontakt med varandra under en lång tid framöver. Håller dock med vissa som tidigare skrivit att hon ju faktiskt på sitt eget sätt kan mena väl med att vilja anordna denna middagen. Naturligtvis skulle hon ju ändå ha kollat av mer er och lagt ner det hela om ni som nu inte vill ha någon middag. Och självklart är det ju lite underligt att inte dina föräldrar blivit bjudna. Men men, nu är det ju som det är och jag tycker det är starkt av dig att göra ett eget val och stanna hemma Kram på dig!

Uppdatering;

Min m2b fick tala med sin mamma några gånger -en gång fungerar tydligen inte- och försöka förklara att vi inte vill ha något stort ståhej. Till slut accepterade hon detta och sa att det kunde vara trevligt med "en vanlig middag". Eftersom jag är sjuk kunde jag inte vara med...

...och lika bra var det. Trots att vi bara förlovat oss -det är alltså inte tal om något datum för giftermålet, något frieri har inte ägt rum etc- så blev det "förlovningsmiddag". Med presenter.

Jag som inte ens vill ha presenter när jag fyller år och som har avskaffat alla julklappar utom till de yngsta syskonen... Nu står jag här med ett set med olika grytor -??????- och ett slags gigantiskt styrkjärn...

Jag äger inte ett enda plagg som skall strykas. Min m2b äger massor med såna och har såklart redan 2 strykjärn. Vi har redan grytor etc i överflöd då min pappa har mycket kontakter inom restaurangbranschen...

Det känns som att jag blir straffad för att jag inte ville göra "en stor grej av det" genom att få detta "husmorskit" a la 50-tal.
*pust*

Vi kommer skriva nåt vykort och tacka ödmjukast för presenterna och inte säga ett smack mer förrän D-dagen närmar sig för tydligen går det inte att resonera med den här personen.

Ska gå och leka med mina kastruller nu...

Alltså, om du inte behöver grytorna kan du skicka dem till mig - brände både rotmos och mjölk i två igår, ser helt bedrövligt ut.

Ibland finns det folk som helt enkelt inte fattar/vill fatta. Om man måste stå ut med dem (för att de t.ex. är svärmödrar) är det bara att försöka undvika vissa samtalsämnen - men samtidigt ge svar på tal om de ändå kommer upp.
Naturligtvis är det jobbigt om hon känner att hon av något skäl *måste* göra en jättegrej av er förlovning men du slapp ju i alla fall middagen (hoppas du hade en mysig hemmakväll!).

Jag tror att det är bäst att göra som du säger, prata varken om förlovningen eller bröllopet förrän det är dags att skicka ut inbjudningarna - om det hjälper är ju en annan fråga. Kan tänka mig att en sådan person fr.o.m. nu kommer att fråga vartannan dag om ni redan har bestämt ett datum. För min del skulle jag nog svara att vi funderar på att resa bort och gifta oss på en öde sandstrand - bara vi.