hur tänker ni andra som ska gifta er? är ni övertygade om att ni kommer lyckas? Struntar ni i statistiken? Känns det inte märkligt att lägga kanske 100 000 kr på något som i värsta fall kommer kännas konstigt om 10 år? Jag hoppas och tror att vårt äktenskap håller, annars skulle jag inte gifta mig, men jag lever ju i verkligheten...
Jag tycker det lät som en ovanligt realistisk och jordnära präst! *pluspoäng*
Jag vill inte gärna prata om DÖDEN på min bröllopsdag så för mig skulle ordet "livet" passa bättre. Inte för att jag vill tillhöra den procenthög där man skiljer sig men ändå...OM det skulle hända vill jag kunna känna att jag faktiskt gjorde mitt bästa, att jag kämpade och att inte ens jag ska styra alla händelser i världen ;)
Om man känner varandra bra, försöker ha en öppen kommunikation och jobbar lite på relationen tror jag att man sitter så säkert man kan:)
Sedan är det ju så att all kan hända under resans gång oavsett hur man har tänkt sig att livet skall se ut.
Jag tror det är viktigt att allt får ta sin tid, att man känner varandra väl innan man bestämmer sig för att gifta sig, att man bott ihop ett tag. Jag tror att man ska undvika att göra för mycket på en gång (tex flytta ihop, gifta sig och skaffa barn i jättetät följd) utan skynda långsamt istället:)
Men jag hoppas och tror såklart att det är vi för resten av livet!
Jo statistiken ser inte trevlig ut, å andra sidan så kan jag bara tänka på hur många samboförhållanden (tom med barn) som går åt skogen, som inte räknas med. Så jag tror inte att det är sämre odds flr gifta än för folki allmänhet..
Sen känner jag att man ska vara försiktig med när och varför man gifter sig. Man ska göra det när förhållandet ÄR bra, inte för att sparka liv i något som känns lite trist.
Vi har levt ihop länge, har tacklat 8 år med kriser och glädjeämnen. Vi har suttitvid köksbordet och praktiskt taget diskuterat om detvar dags att packa väskorna. Men ingen av oss ville, och vi lärde oss att även om problem känns oöverstigliga så är de inte det, så länge man har vilja och kärlek kvar.
Vi vet båda att det inte finns en perfket människa utan fel och brister där ute att hitta. Vi vet att vi har hittat den bästa vi kan få, och att gräset inte kan vara grönare, bara annorlunda, någon annanstans.
Det här låter nog mest deprimerande och inte alls glädjefyllt, men faktum är att efter 8 år så blir det bara bättre och bättre! :) och med de förutsättningarna så känner jag att, om inte vi fixar det, vem 17 ska fixa det då?Isf är det endast slumpen som avgör och isf har vi iaf 50% chans att fixa det, varken mer eller mindre än någon annan.
Miss Cee:
Håller fullständigt med dig!
Vi har 16 år på nacken innan vi gifte oss och har nog gått igenom det som är nödvändigt för att veta att det är vi... 
Jag fattar nog inte vad "tills livet skiljer oss at" betyder... Doden fattar man ju, nar man ar dod kan man ju inte leva ihop, men LIVET? Betyder det omstandigheter i livet, eller?
Nan som kan forklara?
Exakt så är det, Pomodoro!
Döden kan ju vara lika skiljande som omständigheter- livets omständigheter!!
Eller rättare sagt: döden ÄR skiljande, precis som vissa omständigheter kan vara...
Om statistiken säger 50% så vänder vi på det till: Det är 50% som lyckas
(Glaset är halvtomt eller halvfullt, man ska ALLTID se det positivt)
Cinderella:
Helt rätt!!!
Håller med Miss Cee.
Alla andra förhållande finns ju inte dokumenterat någonstans.
Så det finns inget som talar för att
sambo eller vanliga förhållande
håller längre.
Det kanske är 80% av alla samboförhållande
som krasar, det vet ju inte vi.
Jag tror i alla fall att man är berädd att kämpa mer för sitt förhållande om man är gift! :)
