Hur vet man att man verkligen vill ha barn?

öh.. barn är inte bara söta! Inte ens tjejer! Och vad skulle du göra om du fick en pojke? Lata bli att älska honom?

Nej men, man är inte TVUNGEN att skaffa barn. Kanske du inte vill ha barn alls?

Det later som om du skulle behöva jobba pa er relation innan du ens funderar pa nagot annat.

Sedan det där med barn.. jag tror inte man är 100% redo förrän man far dem. Det är atminstone vad alla säger till mig. Att man sen maste VILJA ha barn (och inte skaffa dem för att det ska sa vara) är väl ganske självklart?

Ta inte illa upp, men av ditt inlägg så säger jag att du är definitivt INTE redo för barn oavsett parner eller ej.
Du får det nästan att låta som om barnet skulle vara en gimmick för dig, någon pryl att ha bara för att.
Det finns många som längtar här i världen så det värker rätt igenom dom. Barnlängtan är något som sitter i en, inte som sitter i ens relation till en partner, det finns många underbara föräldrar som längtat sig blå efter barn både med och utan partner.
Hela tanken på barn tycker jag att du skall ge upp för stunden. Sattsa på att fundera ut vad du vill med ditt liv, vad gäller allt annat istället. Om du önskar dig barn så kommer den känslan komma, men tvinga inte fram en önskan efter något som du inte har bara för att det är "något man ska".

du känner det om du vill ha,. det gjorde jag i alla fall! det kändes i magen o hjärtat, som när man blir kär. haha så du vet känslan. så kände jag i alla fall men det e väl olika. jag började känna det här för ca 2 år sen oo jag vill verkligen sa jag o nä jag såg gravida kvinnor eller små barn så tänkte jag ooo jag vill jag vill me haa! men ville vänta med att vara gifta oså. nu hag vi gift oss i februari 06 o nu väntar vi barn!! 4 månader, o jag har aldrig varit lyckligare! sååå om du verkligen vill ha, så känner du det.

Det vet man nog aldrig egentligen. Jag visste inte det förrän jag fått mitt första missfall, då blev det plötligt jättefokus på att skaffa barn. Har nu en underbar liten tjej och jag skulle inte kunna tänka mig ett liv utan barn, men som Zozo skriver, man är inte tvungen att skaffa.

Är du inte säker på din relation kommer den nog inte stärkas av ett barn i alla fall. Första tiden ÄR jättejobbig och kräver mycket av förhållandet. Men självklart tycker jag att det är värt allt för man får det flera gånger tillbaka. Haka förresten inte upp dig så mycket på det där med flicka eller pojke, personligheten styr så mycket mer hur en person är än könet.

Lycka till!

Jag vet flera kvinnor som inte haft den dar otroliga barnlangtan, men tankt att "det ar val bast att skaffa barn innan man blir for gammal" och de visade sig bli varldens lyckligaste mammor, sa det dar med att vara redo kankse man inte allrid kan vara. Men a andra sidan, kanner man inte for barn ar det ju inget som sager att man inte kan lata bli. Och ett daligt forhallande blir definitivt inte battre av ett barn!

för min del visste jag när jag ville ha barn, det kom smygande(mognade), till slut handlade hela min vardag om barn! Jag blev förkrossad varje gång mensen kom..som "afrodite" skrev.. man längtar så det värker genom hela kroppen.. då VET man att man vill ha barn! och det har INGENTING med om man har en partner eller inte, dock kan känslorna kaske förstärkas om man har en partner.

Sen finns det dom som blir gravida utan att vara redo och blir världens bästa föräldrar.

Men som sagt det är INGET fel på de som väljer att inte skaffa barn!

Ang. pojke el flicka.. när jag väntade mitt första barn kände jag också att det skulle vara "roligare" med en flicka..MEN när man får upp sitt barn på bröstet spelar det ingen roll om det är en flicka el. pojke.. man är bara glad att den är frisk! Jag fick en pojk och jag älskar honom över allt annat på denna jord!

Om det är nångång en relation sätts på prov så är det när man skaffar barn!

Lycka til!!

Ja du. Vet man nånsin med säkerhet att nånting är rätt? Lever jag med rätt man? Satsar jag på rätt yrke? Vill jag ha barn? Vill jag inte ha barn? Livet är fullt med tvivel, men magkänslan brukar ofta leda en någorlunda rätt.

Vill man inte ha barn så skaffar man inte barn.
Och barnlängtan behöver inte ha att göra med om man har hittat rätt man eller inte.
Med min förra pojkvän ville jag ha barn, men med min nuvarande känner jag att det räcker med bara han och mig. Jag har allt jag kan önska mig redan!

tro mig, vill man ha barn så vet man det... så är det för mig iallafall. jag har längtat något vansinnigt ända sen jag var 14 typ. jag har fått kämpa i alla år för att inte skaffa några med tanke på min situation. nu äntligen har jag hittat rätt ovh ska snart gifta mig. därefter kommer förhoppningsvis en liten FRANK (min blivande säger att bebisen ska heta så om det blir en pojke... fast det kan han drömma vidare om, hehe)

Redo för att bli förälder.. kan man någonsin bli det? :) Jag har själv inga barn, men tycker mig kunna se någon slags röd tråd hos de av mina vänner som har barn: det fanns en längtan hos dem efter barn och föräldraskan. Den längtan tror jag är det viktigaste. Att vara redo är nog en annan sak. Jag tror att man till viss del blir redo under graviditeten. Resten får man väl ta som det kommer.

För egen del har jag ingen längtan efter barn. Det har inte heller sambon, så vi har gemensamt bestämt oss för att avstå från föräldraskapet.