Tusen tack för all input! Vad gäller hormonbiten så använder jag mig inte av något preventivmedel alls. Så det är inte det som är orsaken bakom mina problem.
Dricka är jag nog lite för dålig på, likaså är jag dålig på att vara konsekvent m t ex tranbär o c-vitamin. Men det känns som att det är "något annat" som är galet. För ganska många år sen fick jag UVI då o då, med de klassiska symptomen - sveda, trängningar osv. Men när det började jävlas på allvar för snart ett år sen så bet ingen antibiotika, o symptomen bestod endast i att urinen är grumlig o illaluktande. Men ni vet hur det är, man känner sin kropp så pass väl så man VET när ngt är galet. Speciellt när man haft UVI-trubbel flera gånger.
En annan konstig "ingrediens" i det hela är att det här jobbiga (som jag aldrig blir av med) började när jag träffade ny partner. Könssjukdomar är det dock inte eftersom jag har testat även det.
Nu närmar det sig för mina undersökningar o jag gruvar mig ngt alldeles FÖRSKRÄCKLIGT för cystoskopin. Började till och med gråta när jag fick kallelsen. Jag VILL verkligen inte. Får rysningar när jag tänker på att de ska föra upp ngt i urinröret. Har dessutom blivit kallad t manlig läkare o det GÖR jag bara inte. Men helst vill jag avstå från hela den undersökninngen. FINNS det verkligen inga andra vägar att gå? Ultraljud t ex? Någon som vet? Känns så onödigt att utsätta mig för det obehaget när de ändå (förmodligen) inte kommer hitta ngt "kardinalfel" i själva blåsan.
Njurröntgen däremot känns som en skänk från ovan för nu känner jag ett himla obehag i ryggslutet. Det sliter o molar o liksom "drar" i ryggen. Oroväckande. Men på nätet står det att urinbäckeninflammation ofta för med sig hög feber, vilket jag inte har. Grubblar så över vad det kan vara?!? Tänker hemska tankar om att det är ngt farligt...
Alternativ medicin har jag också provat i flera varianter utan att hitta ngn varaktig lösning.
Fan. Jag är SÅ LESS!!