Vill bara få skriva av mig, och få höra era reflektioner...

Snart_FruL

Dom gifte sig den 17e o dom andra den 16e, så det var ju inte samma dag, och det räcker väl gott med att fira sin bröllopsdag en dag? eller måste man fira en hel helg?

Fast det är nästan ännu värre att du blir så upprörd om det inte ens är en nära vän...

Jag hade iofs tyckt att det var fel av dig att bli upprörd även om det var en nära vän, men av sina kompisar har man ändå rätt att vänta sig lite mer förståelse och dina bästa vänner borde väl veta hur du är som person.

Men menar du allvarligt att alla du känner ska anpassa sig efter ditt liv och ditt bröllop? Till och med i efterhand!

bambam:

Försök att släppa det! Försök... för din egen skull.
Jag och min m2b hade bestämt den 11 aug-06 som bröllopsdag. Allt var frid och fröjd, men ca 2½ vecka innan hände saker med jobb och så. Vi stod inför ett val att gifta oss ändå eller skjuta fram bröllopet. Efter många många tårar från mig kom jag till insikt om att det bara var ett datum. Ett DATUM!!! Det är ju faktiskt inte det som är det viktiga, utan det man har tillsammans i relationen som är det viktiga. Vi flyttade fram hela bröllopet till i maj-07 istället. Visst kändes det konstigt men ist för att fokusera på allt krångel det innebar började vi spåna på fördelar, till slut kändes det mycket bäåttre med maj och en dag låg vi båda i soffan och bara skrattade och var lyckliga över hela denna datum-grej!!

Så för din egen skull... försök!

Måste få försvara mig lite. Känner mig lite påhoppad nu.
Jag menar inte att HELA sverige ska anpassa sig! Jag menar inte att jag är en stofil som sitter hemma och ältar detta hela dagarna.
Jag blev bara ledsen eftersom det var ett par som var på mitt bröllop, och det bröllopet betydde mkt för mig. Och jag , som många andra, hade lagt ner min själ i mina val till detta.

Och vad gäller framtida bröllop bland mina bekanta, så behöver dom inte akta sig för att stöta sig. Detta handlade bara om att det var min första bröllopsdag.

Detta kanske bara var en tillfällighet... Men jag känner så här, och det rår jag inte för... Tyvärr!!

Bambam

fattar som att du tänker vara sur ett tag och sen gå vidare. Man kan ju inte bestämma över sina känslor, känns det inge bra att de valde samma helg o samma kyrka m.m. så gör det inte. Sura på du, tills du inte bryr dig längre. Och då är det bara att fortsätta leva glatt :)

Vad kul att ni hade en härlig helg iallfall. Lite synd att ni missade deras bröllop, var säkert jättekul. Men så är det i livet, det går upp o ner!

Novaline: se det positiva i att bröllopet blev framflyttat, nu har du ju tid att gå ner de där kilona :)
Trögt för min del, men det SKA gå :)

TS
Konstigt, tråkigt för dig att du inte helt enkelt kunde glädjas åt deras bröllop, oavsett vilken helg det skedde på. De tar ju inte ifrån dig någonting, tycker att det är att missunna dem deras dag.

Och jo, man kan visst bestämma över sina känslor, så det är ingen "ursäkt" att säga som du gör när du säger att du inte "rår för det"...

Sorry tjejen men detta får du helt enkelt släppa, tänk lite längre och du lär finna att detta är från dinsida en ganska ego reaktion och att det finns bra mycket värre saker i världen än detta

Hanna76:
Jo visst, jag tänker knappt på det längre, nu jobbar jag som sagt stenhårt med vikten! Och det är klart att du kommer att lyckas! Vi är ju envetna maj-brudar du och jag!

TS: Förlåt att jag lånade tråden lite grann...

Käre tid, hur gammal är du egentligen? Det var ju inte ens samma datum!
Hur hade du reagerar i motsvarande situation, om dina vänner tackar nej till ditt bröllop som betyder så mycket för DIG för att DE firade bröllopsdag dagen därpå? Gissar att de säkert är lika besviken på ER som inte kom på deras bröllop...

Hm... i vårt gäng har det nästan blivit tradition att gifta sig första veckan i augusti. Jag själv blev sur och ledsen när brorsan trängde sig före oss med 2 mån när vi hade satt datum ½år innan, men året efter och några ni inte känner så bra... nja... Tyvärr inga sympatier från mig.