Själv så är jag inte riktigt nöjd.
Tycker inte att jag var sååå fin och festen saknade vissa saker m.m.
Fick inte heler någon möhippa vilket känns lite tråkigt.
Tycker självklar att ändamålet ( att bli gift ) är det viktigaste.
Tror att jag som planerat i ett år trodde att det skulle bli mycket bättre.
Någon som känner igen sig.
tack kentfantast, jag får återkomma här (och i en egen tråd) vilken katastrof det egentligen blev. Jag menar, jag vet ju vilka som kommer... 
Mamma kommer gå upp i atomer eftersom hon har varit border collie i ett tidigare liv, och 96 får att få ordning på kan knäcka henne totalt. 
Tur att hon inte behöver hjälpa till i köket. Eller också är det just det hon gör hela kvällen *hjälp*
jaja. Helt OT! 
Vi är supernöjda med hela vårt bröllop!
Visst hände det saker som jag inte önskade skulle hända men vad spelar det för roll?
Mitt tips är att njut av det som var och se framtiden istället för att bekymra er för att det inte riktigt blev som ni tänkt er. KRAM
nenne78:
Dagarna efter fanns det vissa detaljer som jag ältade lite grand. Men sedan tiden har gått och vi har tittat på bilderna, har jag känt mig väldigt nöjd med dagen och allt.
Det är väl alltid så att man har superförväntningar på hur perfekt och rosaskimrande den "stora dagen" skall vara och det är ju alltid något som inte går som det skall ... Sedan tycker jag att man hade lite svårt att njuta i och med att man var så nervös men om man ser det hela taget så är jag jättenöjd!
"Mamma kommer gå upp i atomer eftersom hon har varit border collie i ett tidigare liv, och 96 får att få ordning på kan knäcka henne totalt"
Dagens skratt! Vilken underbar kommentar.
nenne78:
De gifte sig på bibloteket, eller nåt sånt. Dvs; de gick dit själva och fick det överstökat, sen åt de pizza. Jag fick och mina föräldrar fick veta att de var gifta när de hade varit det i ca 2-3 år, jag vet inte ens när de gifte sig, och det minns de säkert inte själva heller. De har inga ringar och ingen bytte namn.
Så man kan göra det på lite olika sätt, om man säger så...
Jag respekterar deras sätt att gifta sig på. Synd och konstigt att de inte respekterade vårt... 
Jag brukar säga till min man att om man ska se på dagar som har haft störst betydelse för resten av mitt liv... ja, då är det nog dagen jag tentade skatterätt större än vår bröllopsdag
Men som sagt, det beror nog helt på ens förväntningar. Jag hade inte så mycket förväntningar, ville mest vara fin, ha en vacker ceremoni och sedan ett roligt kalas. Punkt liksom. Och jag fick alla tre sakerna uppfyllda, så jag är nöjd
Jag tror inte att jag kan bli så besviken, för jag har inga förväntningar. Igår satt jag och min m2b och pratade lite och vi kom väl fram till att vi inte räknar med att vårt bröllop blir så roligt. Vet inte riktigt hur kul det kan bli med våra gäster, troligen inte alls.
Det som blir roligt och stort är att vi får gå upp längs altargången och ge våra löften till varandra och att vi blir man och hustru. Och att det är hans kusin som viger oss.
Nonika
Då kanske det är där skon klämde? De kanske kom på att det hade varit roligare med romantiskt bröllop med massa gäster i fina lokaler, och ångrar sig bittert och ville inte gå för att det var för jobbigt att se. Inte vet jag. Det är hur som helst inte Du som ska ta åt dig och må dåligt.
