Itrim
Hej!
Satt just och läste om "alla" som var inne på att prova Reductil för att gå ner i vikt, och tänkte dela med mig av mina erfarenheter från Itrim istället. Som ett alternativ.
Itrim är ett motions- och viktminskningsföretag som numer borde finnas i de flesta större städer. Deras ide är att vi skull kunna gå ner i vikt, och lära oss att leva som normalviktig. Man binder upp sig för ett år, och det kan räknas som dyrt, men för mig är det iallafall värt vartenda korvöre.
Först får man en personlig konsultation, där man gör en ordentliga genomgång om hur man äter, sedan får man utifrån det enn förslag på hur och när man skall äta. Det ingår att man skall äta kostersättning i form av soppor, bars och shake. Målet är att man skall gå ner snabbast möjligt för att sedan fokusera på att hålla vikten. Så det är inte som viktväktarna när man skall lära sig att äta rätt från början utan här är det tufft arbete som gäller den första tiden, och målet är att ner i vikt, som för mig med måltider utan snabba kolhydrater. Hela tiden under viktminskningsperiod träffas man i en liten grupp en gång i veckan och då får man en förståelse för varför olika sorters föda är av vikt. Det är inte alls som viktväktarna, det diskuteras aldrig vikt, man får ingen guldstjärna och "tvingas" berätta för gruppen hur duktig man har varit.
Själv har jag varit med i 6 veckor och gått ner 10 kg och har ungefår 15 kvar. Det som lockade mig var att fokus liggeer inte på att gå ner i vikt utan att hålla vikten när man väl är klar. Innan jag började detta var jag verkligen desperat, valet var att prova detta eller Reductil, och jag tror att man skall vara kritisk till alla metoder som finns för att gå ner vikt, dock är det viktigt att veta att det är vad du stoppar i munnen och hur mycket energi du gör av med som är avgörande.
Och, det bästa av allt, jag var ett riktigt kakmonster som åt allt sött man kunde komma över, otroligt beroende att att ha mat tillhands alltid, lättirriterad och allmänt grinig, och numer märker jag en sådan stor skillnad att jag ryser i hela kroppen av välbehag. Trots allt är det väl så att alla överviktiga vill kunna äta något sött nångång eller en god potatisgratäng eller vad nu må vara, utan att känna begäret att äta upp allt och gärna slicka skålen oxå? En känsla av att ha en normalt förhållande till mat. Kunna sitta bredvid sina smala vänner och ha samma föhållande till mat som de?
För mig är det värt varenda öre!