Mitt bröllop blev så hemskt!!! (detta blev låååångt)

Blowjo

Lilla gumman, gud så hemskt.
*kramar om Blowjo länge*
Skulle vilja ta alla dom där otacksamma, klantiga personerna (förlåt jag vet att det är dina släktingar men jag blir så upprörd) och läxa upp dem rejält!!!

Säger som de andra flickorna skrivit redan, tack gode gud att du har en man som förstår dig och att ni står enade i detta. Tycker ABSOLUT ni ska åka iväg bara ni två och fira massor och bara ha det underbart ni två så kommer DE MINNENA sudda ut det andra hemska.

Jag undrar dock, är det ingen som ens ringt/skrivit/hört av sig och bett om ursäkt??? Din svägerska till att börja med??

Massor av kramar från mig!

Blowjo

Förstår att du är upprörd och ledsen kanske mest av allt. *ger en stor varm kram*

När jag läste din berättelse så kom jag att tänka på min svägerska som på vår lilla mysiga bröllopsdag skapade en riktig dunderscen som gjorde att mina svärföräldrar fortfarande ifrågasätter oss som par och mina föräldrar har fått en riktigt dålig uppfattning om min makes familj. Hon är rätt svår människa att handskas med.. gjorde uttalanden innan vår bröllop om att "jag ska minnsann ha en mycket finare bröllopsdag än ni två" och "varför ska ni gifta er.. ni passar ändå inte ihop." Ja, jag är rätt P.O. på henne m a o.

Hursom, saken är den att du inte kan resa tillbaka i tiden och ställa allt till rätta. Alla är väl duktiga på att vara efterkloka. Det är bara att kasta bort alla dom där "Om vi bara hade.." "Om hon inte hade.." - så tänker jag fortfarande. Jag kan ibland gå runt och tänka att vi borde ha haft ett hemligt bröllop med bara min bästis och min man och hans bästis. Det hade blivit lyckat och mysigt. Men nu är det helt enkelt för sent att ångra just den dagen.

Det enda ni kan göra egentligen är att skapa nya minnen förknippade med er bröllopsdag. Så nästa år på er bröllopsdag, varför inte boka en resa bort och gifta om er någonstans i världen bara ni två? Behöver inte bli så dyrt och finns ju fina alternativ även i Sverige. Skäm bort er ordentligt och börja om från början med bröllopsdagen.

Men det viktigaste är nu att du faktiskt har ingått äktenskap med den man du älskar mest i hela världen! Krama om din älskling gör en deal - nästa år är det dags att ersätta de gamla dåliga minnen med nya alldeles underbara! Tjejen, du är värd absolut bättre än det du fick på din stora dag.. men tänk så här.. det kanske var meningen att det skulle bli såhär, för att du och din älskling skulle få en "second chance". Ni har all tid i världen att skapa dom minnen ni vill ha.

Lycka till nu och *Kram*

*******BAMSEKRAM**********

Men...nu är det du och din man som gäller! Menar jag håller med lite grann här att åk iväg när ni kan och ha bara ni två. Vet själv hur viktig dagen är. Kommer själv att gifta mig nästa år.

Men tänk inte på den dagen med sorg utan tänk på den du e maka åt nu. Det blev ni två..det kan inte någon dum svägerska eller fotbollsmatch ta ifrån er.

Stackars dig! Gullig man du har iaf. Jag hade gift om mig i hemlighet utomlands, sen hade jag skickat kort till alla som var på bröllopet med en liten hälsning i stil med: eftersom vårt bröllop blev så misslyckat, är vi nu i ****** och gifter om oss. Då får de nog något att fundera över!

TACK SÅ MYCKET ALLIHOP!!! :)

Det ena kloka rådet slår ut det andra,

det är skönt att höra era åsikter och vad ni tycker och tänker...man ser allting annorlunda då. För jag har ju bara haft mitt perspektiv...

ni får kalla mina släktningar vad ni vill! ;) inget ursäktar deras beteende.

Jag trodde bara jag betydde lite mer än såhär..för det spelar inge roll om jag nu skulle bli bjuden på ett bröllop...hos nån jag kanske inte står så nära.

Jag skulle känna mig ärad, och jag skulle inte göra något som skulle förstöra eller fölolämpa deras dag!

-vissa människor har ingen vett.

jag tog upp allting med min svägerska efter bröllopet.,..hon skämdes...men först fattatde hon inte ens vad jag menade!! då blev jag galen...

men hon bad flera ggr om ursäkt...inte bara den dagen...jag hoppas hon bara lär av det här.

hon tog över allt...jag hade sagt till servitrisserna att det var min mor dom skulle prata med, om det var nått..

så när dom gjorde det, och sedan gjorde sin sak...så kom svägerskan in och sa tvärtom.

hon började stormskälla på dom...för ingenting...och sen dess blev hon på dåligt humör...det var sen som min mamma tog upp det hela med henne, och sa att hon skulle ta det lungt...och inte bry sig om det där. då började hon stormskrika inför alla på bröllopet. ALLA stirrade!! så pinsamt o hemskt...jag pratade med henne (jag höll ju på att skämmas ihjäl)efter det, och min svärmor...hon satt skitsur länge sedan...hon tog inte ens av tårtan sen...utan bara satt där..och hon gillar fikabröd o tårta mer än vanlig mat! (så då förstår ni!)

jag var så ledsen första veckan efter bröllopet...jag förstod att hon innerst inne menade väl..men allt hon gjorde blev fel..hon förrvirrade dom stackars servitrisserna så allt tog dubbelt så lång tid....och dom glömde hälften-.-.ja...

som tur blev alla mätta o belåtna till slut...

men tack alla för att ni skrivt här..läst vad jag skrivet..och brytt sig! =)

Din stackare! Jag som trodde att bara mitt bröllop vart ett fiasko, men jag måste nog säga att ditt blev värre *stor varm tröstkram* Vilken underbar man du har som kom med erbjudandet att göra om det..

Vår toastmadame betede sig nästan exakt på samma sätt som din svägerska... Hon hällde i mig starksprit hos frissan (trots att jag sagt att jag inte skulle ha någon alkohol p g a mediciner), slet sönder min brudklänning, ryckte ut mig ur pappas bil vid kyrkan att jag stod på näbben på kyrktrappen, ändrade min planering på festen utan att meddela serveringspersonalen, var otrevlig mot gästerna, klagade högljudt på allt och alla, skällde ner sin make helt utan anledning, ställde sig upp och kungjorde med hög stämma att hon minnsan skulle gå och "hjälpa bruden att pissa" *ryser* m.m.
I övrigt var min dag bra (om jag bortser från vissa andra små fadäser som förmodligen är helt normala) i motsatts till din.. men även jag och min man funderar på att göra om vigseln UTAN hennes inblandning.

Hoppas verkligen att din svägerska skäms ordentligt och att hon lärt sig uppföra sig i framtiden.

Tråkigt att er bröllopsdag blev så förstörd, men ni kan ju alltid gifta om er bara ni två och en positiv sak är det ju.. Du och din MAN är gifta och det kan ingen ta ifrån er

Stor varm kram, grattis och lycka till i äktenskapet och kärleken.

om du hittar tillbaks till det du kände här så blir det nog bra ska du se

www.brollopstorget.se/Forum-2-18/m1748687.html

Men fy vilken hemsk dag.
Min dag blev inte heller som jag tänkt, jag fick migrän under middagen och spydde, huvudet dunkade värre för varje minut och hela festen var en pina, jag ville åka och sova bort migränen...

Bröllopstårtan var fel, inte den vi beställt, och inte räckte den till alla heller. Bröllopsdansen orkade jag inte pga migränen, och natten spydde och sov jag...

Men om jag inte fått migrän och fel tårta så hade vår dag varit perfekt.

Fy fasen vilka hemska människor som beter sig som era närmaste gjort, låter som ren avundsjuka.

Vi ska bjuda lite vänner på vår årsdag och äta den där tårtan jag ville haft sen ska vi åka till stället vi sov på bröllopsnatten, dit ska vi åka varje bröllopsdag

Var inte vigseln fin för er då? eller blev den katastrof oxå?

Men du skrev ju i förra tråden att det hade varit bra?...

YLLO; tack för din berättelse...hemskt bara att det visar sig att det finns fler personer som min odrägliga svägerska...Jag lider med dig med. Du hade det inte heller så lätt...! :(

BRÖLLOPSÄNGELN: Tack för påminnelsen....behövde den. Jag är verkligen glad för att jag är gift och har min älskade man!

TILL ALLA: jag vill ju verkligen inte säga att jag är "glad" att höra andra berätta om sina bröllop, som inte heller blev som dom tänkt sig...

Men det hjälper mig också lite att må bättre, hemskt att säga kanske. Men jag menar väl...för det får det hela att kännas mer mänskligt, och mer vanligt.

För jag trodde jag var ensam om att känna att jag hade såna här konstiga och ofröskämda människor runt omkring mig..

så jag tackar för era berättelser...

SOLROSBLAD;

cermonin var fin...Men endå så kändes det mesta av tiden som att jag stod utanför min kropp...på nått sätt...

allt gick på ett ögonblick...alla klagade också på det som var där. Dom frågade om prästen skulle nånstans eftersom han lätt så stressad och bara skyndade på allt..

och han är inte direkt nån nybörjare,..snarare i pensionåldern...

jag fick inte den där känslan...lite rörd var jag..men inte alls som jag trott,,

jag kände mig bara utanför som att jag var nån annanstans, fast endå inte..

jag vet inte om det var för att jag var stressad från första början..tänkte på lokalen, maten alla människor...jag är ett kontrollfreak..och kan slå över lite ibland, när jag måste lämna saker i andras händer..jag kan liksom inte slappna av.

-det blir bäst när man gör det själv, för då vet man att det blir gjort...typ...sån är jag! så jäkla hemskt..

men jag minns ju endå vartenda ord prästen sa...det jag skulle säga sa jag väldigt tyst...det ångrar jag.

men annars var stunden i kyrkan det bästa på den dagen...(såklart)....även om jag önskat migt mer inlevelse...

När jag läste igenom din förra tråd ( som finns länkad här över) så fick jag intrycket att det hade varit ett bra bröllop!??
Vad hände?

Njaaaa.... det står ju egentligen inget om att själva festen var så alltigenom underbar. Snarare känns det som att det kapitlet blivit "överhoppat" i den länkade tråden?

TS, taskigt läge! Vilken märklig svägerska, och så konstigt beteende av dina föräldrar att inte kunna dela på hushållsgöromålen så att du kunde få hjälp i lite vettigare tid! Att dyka upp vid tiotiden på kvällen innan bröllopet - det är väl verkligen ett tecken på kass planeringskänsla...?

till blowjo:

Grattis till fru och man!!!

När jag läst det du skrev om dagen innan och bröllopsdagen är det redan passerat - fokusera nu på framtiden, du och din man har hela livet framför er!

Jag har en känsla av att du hängt upp dig på att det som varit, men försök att ta lärdom av det, använd dig inte av släkten till ex. dop, fester etc, ta in en cateringfirma, där handlar det om cateringfirmans ansikte utåt och de vill alltid göra ett bra jobb för de vet att ett gott rykte är det bästa (gör en cateringfirma ett dåligt jobb så vet många fler det än om det gjort ett bra jobb, så är det)

Lägg det bakom dig!!! Det som varit har varit och det kan du inte förändra!

Om du inte visste var du hade dina nära och kära innan bröllopet, så vet du det nu :)

Det är de som är förlorarna, om nu din svägerska är så duktig, varför betedde hon sig då så kasst? Varför tog hon inte tillfället i akt och gjorde ett kalasbra jobb istället = mer jobb för henne framöver = mer cash!!!

Du, ibland förstår man inte varför vissa saker händer, men jag har lärt mig att man måste ha tålamod, tiden kommer att visa.

Lägg nu bröllopsdagen bakom dig, fokusera framåt, se till att ha underbara dagar tillsammans med din man, var glad.

Jag är själv gift sedan april i år och vi flydde fältet...

Grattis igen och lycka till!!!

blowjo, precis så upplevde jag vigseln oxå, som om man var utanför sin kropp. Jag frågade min man om solisten inte sjöng tyst i kyrkan men han sa att han hade sjungit klart, högt och vackert, precis som han brukar göra..det är min mans kusin som sjöng.

En vigsel cermoni tar inte lång tid, 20 minuter kanske. Vi har tittat på vår vigsel på dvd och när vi ska gå ut till utgångsmusiken så puttar min man våra små barn framåt och det ser ut som vi har bråttom ut Kyrkan är liten så det tar inga längre tider att knalla gången fram precis, och jag ville njuta av allt när vi gick, men det hanns ju inte med

Men overklighetskänslan i kyrkan kändes lite snopet. Fast jag tror att när man har planerat och haft förväntningar inför händelsen under så lång tid, så är det svårt att förstå att nu äntligen ska vi verkligen bli man och hustru när man står där framme vid altaret

Åh herregud!

Mitt råd är - res bort själva till en fin plats och gift om er. En privat härlig cermoni där inga utomstående får chansen att förstöra.

Stackars dig blowjo!

Ska gifta mig i vår och det är hemligt så tillvida att gästerna tror de är bjudna på födelsedagskalas. På så sätt kommer bara de som verkligen vill träffa oss för de vi är.
Skulle kunna tänka mig att gifta mig helt i hemlighet, just för att slippa sådana scener, men då skulle föräldrarna bli så sura, nu får de i alla fall vara med.
Jag vet att jag får sköta allt själv vad gäller mat (ska ha catering), dukning, smink, hämta brudbuketten m m. Ja det är klart att min karl får hjälpa till oxå.
Men jag gör hellre det och vet att jag får det jag vill och inte behöva lita på att andra ser vad jag vill.