När började ni kalla er pojkväns/sambos/fästmans/mans föräldrar för svärföräldrar?
Jag har tänkt lite på detta...
Jag kallar dem för Xs mamma och pappa.
I helgen hade vi besök av en barndomskompis till mig. Min sambos pappa kom på besök och då kallade min kompis honom för min svärfar.
Han och min sambo blev alldeles förlägna och skrattade bort det. Pappan sa "ja det kanske det kan bli".
Vi har varit tillsammans i flera år och är förlovade sedan ett år.
Jag är nog lite allmänt nojjig... 
Jag har träffat min sambos föräldrar många gånger. De bor bara någon mil från oss.
I förra veckan så var de här och de berättade då att de skulle göra ett läkarbesök. Jag skulle till min läkare samma dag och nästan samma tid, så jag tänkte vara trevlig och komma förbi och säga hej. Det sa jag också till dem att jag kanske skulle göra.
Sagt och gjort, dagen efter letar jag upp deras väntrum och ser dem sitta där. Jag går mot dem och ser glad ut, vinkar lite. De tittar bara! När jag är precis framme vid dem så säger jag "hej!" och då rycker de till och ser förvånade ut, ungefär som "vem är du?". Sedan förstår de väl vem jag är men jag kände mig så bortgjord så jag sa bara att jag måste skynda mig till min läkare.
De ringde sedan till min sambo och sa att han skulle säga till mig att jag inte får komma och skrämmas på det viset!
Stackars mandelblomman!
Det är inte lätt med svärföräldrar...
Nu har jag iofs fått tag i mycket, mycket bra sådana. De är helt fantastiska och hjälper oss jättemycket med allt utan att vara påträngande. Däremot kan jag skämmas för mina föräldrar som inte är/var så välkomnande mot min man. Jag hoppas på bättring! Du får väl säga till dem nästa gång när ni träffas "skrämde jag er närni satt i väntrummet sist" ? Kom ni inte ihåg att jag också skulle till läkaren, det sa jag ju dagen innan... Eller något sån´t och själv ta upp det. Eller så får det bero, ibland är det bättre att inte säga något än att säja något "dumt".
Hoppas att du tar det på rätt sätt.
funnything
Det verkar inte vara lätt med svärföräldrar, nej...
Jag kände mig så bortgjord så jag tackade faktiskt nej till fika hos dem i helgen. Att de inte kände igen mig! Hur ointressant är man inte då för sina sk svärföräldrar? Det är deras enda barn dessutom, och han är över 30.
Tror nog jag aldrig kommer säga så om det inte är formelt tex hos nån myndighet. Men det låter oerhört konstigt i munnen kan jag erkänna!
Eh...va?
Fattar ingenting. "Ska" man inte kalla dem för svärmor eller svärfar förrän man är gifta? Iofs säger jag inte det till dem för de har ju faktiskt ett namn, men om jag ska till dem eller nåt och berättar det för någon annan så säger jag alltid ska till svärmor och svärfar nu. Så säger alla jag känner, ingen som reagerat på att säga det. 
Jag trodde också att det var ett vedertaget begrepp när man har ett seriöst förhållande. Jag vet många som är sambos och inte gifta, men nog säger de svärmor/svärfar ändå. Om man är ett par i 15 år och sedan gifter sig, får man svärföräldrar då?!
Jag skulle nog lite skämtsamt kunna kalla dem "svärföräldrar" innan giftermål, men inte på allvar. Svärföräldrar blir de efter att man är gift, tycker jag. Kanske lite gammalmodig på den punkten. :)
Äh, eftersom vi varit tillsammans i nästan 13 ar när vi gifte oss sa har vi sagt det rätt länge som sagt.. Det är rätt vanligt.
Jag vet att de och mina svågrar anser att svär-skapet inträdde i och med att vi gifte oss. Till dem skulle jag aldrig säga annat än namn, men om dem har jag sagt svärföräldrar etc läääänge innan vi gifte oss.
min killes mamma började fatiskt med att kalla sig själv svärmor när han och jag bara varit tillsammans några månader. vet inte om hon gjorde så med alla hans ex också, men han såg ganska panikslagen ut när hon gjorde det första gången så kanske var det första gången :)
