Nu har Lina & Gustav gift sig!! Lååångt med bilder!

Nu har Lina & Gustav gift sig!!

Bilder finns på: www.linaochgustav.se/

För det första: om det är massa klantiga stavfel och missar av mellanslag så är det för att jag fortfarande har mina naglar på mig och det är lite svårt att skriva i dem 
För det andra: är lite trött fortfarande så jag hoppas det inte låter som en 5-åring har skrivit detta.

Nu är vi äntligen gifta, och vi fick en helt underbar dag. Det var utan tvekan den lyckligaste i mitt liv!
Kvällen innan bröllopet sov vi ifrån varandra eftersom vi inte ville se varandra förrän framme vid altaret. Jag sov hos min ena tärna och vi hade en mysig kväll med räkor, lite champagne, rakning och diverse andra skönhets kurer.
Jag vaknade 7:30 på morgonen av att alarmet tjöt för fulla rullar. Min tärna var jättetrött eftersom hon haft svårare att somna än mig, så jag hoppade ur sängen och började packa fram frukosten.
Min tärna (Sophia) blev förundrad över hur lugn jag höll mig och frågade om och om igen: Hur känns det? Är du nervös? Fattar du att det är idag det gäller?
Vi hade fått reda på att vi inte fick duscha håret eftersom frisören hade lättare med frisyrerna om det var duschat dagen innan.
Kl.9 hade vi tid hos frissan och vi var där i god tid. Där dök även min andra tärna upp, lillasyster Sara.
Frisören satte genaste igång med mig först och det gick riktigt fort för henne att få ordning på mitt hår. Hon hade dukat fram med körsbär cider och snacks och det var skönt att tugga på något så man lugnade sina nerver lite grann. Nervositeten kom i vågor, och jag gick ifrån illamående till hysterisk lycka. Vår fotograf Helena sprang hela tiden omkring och fotade oss och det tog inte lång tid förrän man glömt att hon var där.
Kl.11 kom min sminkös och började arbeta. Hon hade lite jobb framför sig eftersom jag varit tvungen att äta hormoner dagarna innan bröllopet för att skjuta på mensen, och det har gjort att min hud inte varit som den brukar. I ögonvrån kunde jag se hur mina tärnor fick sitt hår fixat och de blev verkligen jättefina. Min sminkning blev jag så himla nöjd med, jag vill verkligen att de skulle se ganska naturligt ut så jag inte såg översminkad ut och hon lyckades jättebra. Jag hade tur med både frisör, sminkös och fotograf, alla tre var väldigt lugna och fick stämningen att vara glad och munter.
Mamma kom med lunch till oss vid kl.12. Det var baguetter, champagne, choklad och läsk. Det var inte lätt att försöka äta när man precis blivit ny sminkad, men jag gjorde mitt bästa. Hon hade även med sig alla våra blommor och de var verkligen superfina. Inte en grej fel på dem. En lite lustig grej bara, i mitten av min bukett satt en pinne som petade rakt upp, antar att det var för att skydda ifrån plasten eller något. Det fattade ju såklart inte jag så den hade jag kvar i buketten ända tills efter kyrkan 
Jag hade hela tiden trott att vi hade super mycket tid hos frisören, men 09:00 till 13:30 bara flög förbi. Frisören satte på mig slöjan och det såg perfekt ut. Nu var det dags att klä mig. Jag började med att hoppas i mina nya fina underkläder, och sen fick jag ÄNTLIGEN sätta på mig min underbara fina klänning. Tärnan Sophia böjde sig ner för att rätta till mitt släp, och välter en RedBull jättenära klänningen, jag kan lova att jag fick hjärtat i halsgropen, men det gick bra.
13:30 kom bilen med chaufför för att hämta oss.
Vi visste inte vilken bil det skulle vara eftersom svärfar fixat det som en överraskning. Det var i alla fall en gammal Jaguar, jättefin bil!
Vi körde iväg och på motorvägen blev vi två ggr omkörda av samma buss med japaner som fotade oss, komiskt.
Det tog 30minuter att ta sig till kyrkan och det var nervös i bilen. Eftersom vår kyrka inte hade någon brudkammare hade vi pratat m ed vaktmästaren och vi fick vara inne på hans kontor på andra sidan vägen. Direkt vi kom in sa jag ?Hjälp, jag är så nervös att jag måste akut på toa?. Tärnorna tog mig inte på allvar, men jag insisterade. Så 10minuter innan vigseln skulle börja fick jag klättra ur hela min klänning och springa in på toaletten. Det visade sig ju såklart att det bara var psykiskt och det vara bara att klättra i klänningen igen. Pappa kom ner för att förberedda mig att det snart var dags. När jag tog hans arm och vi skulle gå upp för kyrkobacken kändes det igen som om toaletten kallade, men det var bara att glömma det. Medan vi gick i backen började klockorna ringa, och i den sekunden blev jag så nervös så det kändes som om jag skulle ramla omkull!
Mina tärnor gick in före mig, en efter en och jag visste att det skulle bli min tur alldeles strax. Jag höll hårt i pappas arm och vi började gå.
Det kändes som om jag flög fram på ett moln, och jag kunde inte förstå vad som hände. Gustav stod framme vid altaret med ett stort leende på läpparna och jag kände mig så otroligt lycklig.
Jag gick in till Pachebell?s Canon in D major, som stråkkvartetten spelade och det var otroligt vackert. Direkt efter det började vi med solosång ?Don Mclean ? And I love you so?. Vigselakten satte igång och allt bara flöt förbi. Det var som om någon knäppt i fingrarna så var det dags för ?Come what may? ifrån Moulin Rouge. I den här sången var jag tvungen att få en näsduk för jag kunde inte hålla tårarna borta. Snart satte vi på oss ringarna och lovade varandra trohet i nöd och lust, sen var det solosång åter igen ?John Denver ? Annies Song?. Innan vi skulle gå ut tog jag två rosor ur brudbuketten och gav en till min mamma och en till svärmor. Sen startade ?Jämtländsk brudmarsch? och det var dags att tåga ut ur kyrkan.
Vi fick gå upp för en trappa och gömma oss medan folket gick ut ifrån kyrkan för att smala ihop sig med ris påsarna.
När vi kom ut blev vi totalt överösta av ris. Vi hade köpt det fågelvänliga hjärtformade socker riset, och det tyckte folk var jättesött.
Efter alla 1000kramar och grattis ord åkte gästerna till Stadshotellet medan vi skulle fotograferas. Även fotograferingen på ca 90minuter bara flög förbi, och jag är lite nervös för hur bilderna ska bli. Det kändes inte som om man riktigt förstod vad som hände och jag kunde inte koncentrera mig på bilderna.
Min stackars nyblivna man höll på att svettas ihjäl i solen med sin mörka kavaj. Vi hade verkligen kanon sol hela dagen. När vi gick mot jaguaren såg vi att det stod nygifta i fönsterrutan, och bakpå hängde det långa snören med Cola Light burkar (ett insider skämt mot mig som är Cola light galning) På snörena stod ord som man behöver i ett äktenskap, t.ex. Ärlighet, respekt, kärlek osv.
När vi satte oss i Jaguaren för att fara mot Stadshotellet hade jag så ont i fötterna att Gustav fick hjälpa mig av med skorna och massera fötterna redan. Jag tackar min lyckliga stjärna att jag köpte vita ballerina skor som låg och väntade på mig på festen.
Vi ringde toastmastern och sa att vi var 5minuter bort och han såg till att allas välkomstdrinkar fylldes på.
När vi gick ifrån bilen till hotellet applåderade folk och det var mysigt.
Vi mötes även av applåder av våra nära och kära när vi kom in på hotellet och vi fick den klassiska brudskålen utbringad av vår härliga toastmaster.
Jag kunde inte röra mig mer än någon meter för direkt jag försökte kom den någon ny och vill kramas och ta kort. Inte för att jag klagar såklart
Vi gick upp till festlokalen och där var det kanon fint. Mamma hade köpt små böcker om kärlek och lagt ut på ett bord. I ett litet rum intill låg gästboken oh alla presenter. Folk hittade sina platser och alla verkade trivas bra med sina bordkamrater eftersom munnarna gick i ett på alla.
Vår toastmaster som är brandman kom ut i hela sin utstyrsel (stackaren måste ha svettats ihjäl) och körde sin introduktion och sa att det var han man kunde komma till om man behövde hjälp. T.ex. med bruten klack, plåster, huvudvärkstabletter osv., han lättade verkligen upp stämningen. Sen introducerade han min pappa som skulle hålla välkomsttalet.
Jag visste att pappa hade varit jättenervös inför sitt tal och jag blev även nervös åt honom. Hans tal rörde mig mest på hela bröllopet, han kunde nästan inte ta sig igenom det eftersom han själv blev så rörd. Överallt runt mig såg jag folk som började snyfta och det var nog det mest minnesvärda tal jag någonsin hört.
Efter han satt sig fick jag då ett väldigt tragiskt besked. Vi hade bett en vän till Gustavs föräldrar att filma hela dagen, något han sa att han var ärad att göra. Men han hade glömt sin laddare hemma, och pappas tal blev inte filmat. Så jag kommer aldrig igen få höra de otroligt vackra ord han sa. Jag hakade upp mig på det en bra stund, men efter förrätten stack pappa hem så snabbt han kunde och hämtade sin egen kamera, och filmade resten av kvällen. Men det var just hans tal som jag så gärna velat ha. Varenda person som kom fram till oss senare under kvällen pratade om hans otroligt känsliga tal. Jaja, släpp det och gå vidare sa jag till mig själv. Tärnorna skickade runt en bok med äktenskaps råd och en annan med möhippa och svensexa kort. Maten var underbart god, med hela middagen tog längre än vi tänkt eftersom vår toastmaster var alldeles för artig och väntade tills alla satt hela tiden innan han lät nästa talare börja.
Vi fick vårt första spex efter förrätten. 6 frivilliga fick ställa sig upp och dra ett varsitt pris ur en korg. Det var saker som ?bjud paret på bio, bjud paret på middag? osv. Det var en kul grej. Vi sjöng även våra sånger, och det var också kul.
När sen min syster skulle hålla sitt tal (vill bara påminna om att hon bara är 17) var det dags för tårarna igen. Hon grät sig igenom sitt tal, och det var otroligt vackert skrivet och mitt sminka började rinna igen. Vi hade gäster ifrån utlandet, och när min syster läser hela talet på engelska för dom blev jag lika rörd igen.
Spex nr2 var en frågesport med Gustav och jag mot varandra. Vi hade egna lag. I mitt lag var: mamma, svärmor & tärnan Sophia. I Gustavs lag var: pappa svärfar och bestman/bror David. Vi fick frågor om varandra och på något underligt sätt vann Gustavs lag? fusk enligt mig 
Vi fick tal ifrån svärmor och bestman, min tärna, min mamma och tillslut svärfar. Vi ficktillslut hoppa över sista sångerna eftersom tiden verkligen flög förbi.
Tårtan kom och den var totalt underbar. Det var en vit ?amerikansk modell? på tårtan. Uppe på var det två svanar vända emot varandra. Det var en choklad tårta med Toblerone inuti och vi fick verkligen mycket lovsång om tårtan av gästerna. Gustav och jag skulle nu hålla vårt tal till varandra och det gick mycket bra.
Brudvalsen var nästa steg och den var jag riktigt nervös för, jag har aldrig dansat vals i hela mitt liv. Övandet i vardagsrummet är inte riktigt samma sak som att stå inför massa människor och dansa på ett nytt golv, men en stor lång klänning.
Men det gick någorlunda bra ändå.
Efter det kom bandet ut och festen kunde börja. Dansen satte igång och folk var glada att få röra på sig. Bandet hade övat in favorit låt ?I Can?t help myself med The Kelly Family? och det var kul. Dansade med pappa, svärfar, min syster och bestman. Sen blev det ju såklart mer dans än bara det också.
00:40 var vi helt slut och fick tacka för oss. Vi visste att sviten kallade på oss och vi ville bara dit. Där hade min mamma och tärnor gjort i ordning med blommor, champagne, frukt och choklad. De hade även lagt ros blad i sängen och det var jättefint. Hela sviten var jättehärlig. Gustav fick hjälpa mig att ta loss håret och det tog ett tag, och sen var det underart att krypa ner under täcket

Bilder finns på: www.linaochgustav.se/