Hjälp! Vad har jag gett mig in på??
(Jag visste inte vart jag skulle lägga inlägget, så jag chansar här.)
Som rubriken lyder: Hjälp, vad har jag gett mig in på?
Jag börjar få lite panik när jag inser vilken stor apparat det är att ha bröllop. I så många år har jag längtat och längtat efter ett frieri. Nu ska jag äntligen bli fru.
MEN... Det är ett år kvar till bröllopet och jag har ingen aning om hur vi ska fixa det här. Gästlistan blir bara längre och längre. Vi är i skrivande stund uppe i 85 gäster. Längre lär den bli, jag har inte vågat skriva in "alla" ännu utan tar lite i taget. Vi vill ju att alla ska vara där med oss.
Vi har inte en susning om hur vi ska kunna spara ihop pengarna på ett år. Vi kommer att få lite sponsring (min mamma berättade idag att hon tänker betala min klänning och näbbkläderna, eventuellt även naglar, hår och makeup :)) men den största delen får vi bekosta själva. Det får väl bli ett mindre lån som vi betalar av på så kort tid som möjligt.
Vi hade en idé om att låna en släktings hus men allt eftersom gästlistan växer inser vi att vi kanske inte ens får plats där. Vart ska man då ta vägen med alla 85 gäster?
Snälla svärmor kommer ju att få huvudansvaret för maten, men hur 17 ska hon hinna laga mat till 90 pers samtidigt som hon jobbar heltid?? Catering har vi inte råd med och vi vill ha hemlagat (svärmors mat är absolut godast! :D)
Hur ska vi underhålla alla gäster så ingen går hem av tristess? Vi vill att alla ska ha skoj på festen.
Allt känns så omöjligt just nu. :( Det här är min stora dröm, att få ha ett stort bröllop med alla nära och kära. Ska det vara litet med bara närmaste familjen kan vi lika gärna gå till rådhuset i mysbrallor och skriva på ett papper.
Förlåt för mitt gnäll och jag VET att det viktigaste är att vi gifter oss med varandra, men det här är viktigt för mig.
Någon som orkar säga något uppmuntrande eller finns det kanske fler som känner som jag...?
(Och jag VET att det finns de som har det värre...)