Visa myter är seglivade. Pippisarna dör av riset, man måste gifta sig vitt, man måste ha någonting lånat och blått, folk tror på spöken och varsel. Fast det är ju mest stadsbor och civilisationskritiker som roas av det här. Folk som jobbar för litet och saknar livspespektiv, och är mer oroade av att småfåglarna dör än att folk bor ensamma och vantrivs med det, får stöd.
Ett alterantiv till att kasta riset är ropa "hurra" istället. På så sätt riskerar inte pippisarna föräta sig och man behöver inte heller sopa upp hurra-ropen, för de faller inte ned till marken.
Oavsett vad man tycker så upplever jag detsom attman inte behöver känna sig förorättad eller sårad. Att högdramatiskt tala om att diskussionen inte leder till något och man lämnar diskussionen känns som en löjeväckande surhet.
Öppnar man en diskussion så tar den olika vägar, den leder alltid till något. Att en TS sedan inte gillar det är inte relevant. Här på BT sticker samtalen åt de mest konstifika håll. Jag har fått mycket hjälp av alal dessa konstiga håll, och blivit en bättre bröllopsplanerare tycker jag. Åtminstone för egen del så tycker jag det är bra att diskussionerna ibland sticker iväg.
Tyvärr har denna tråds TS nu lämnat tråden, men annars hade det varit spännande och roligt att få fortsätta samtalet, eftersom jag tycker att TS tar upp en viktig aspekt på bröllopet och den oro som man kan känna inför olika myter, rykten och sanningar. Vi ses i en annan tråd kanske?
