Hur blir man omtyckt?

har inte läst hela tråden...

Det här med att skaffa nya vänner är knepigt! Jag är ganska nyinflyttad (2 år) och har vänner , mest killkompisar. MEN jag saknar enormt tjejkompisar!! Visst har träffat en och annan som är ok, men för mig är det svåraste att överhuvudtaget lita på tjejer!!! Det är så mycket baktalande bland tjejer så det är knappt man kan tro det!!! Även om jag riktigt skriker efter nya vänner så kan jag inte ta dem till mig. Blir livrädd och slutar ringa, varje gång man festar till det har jag världens ångest över vad man kan ha avslöjat om sig själv... Jag kan ex ha glömt bort att skydda min humor och skrattat åt roliga saker... "Men F-N nu vet de vilken humor jag har...." Det kan de säkert utnyttja mot mig på nåt sätt! haft vänner som ´svikigt mig rejäl förr och sist tog det 6 år innan jag kunde lita på tjejkompisar igen.. Då träffade jag en ny "kompis" som svek otroligt igen.. Det var 4 år sen och jag KAN_INTE_SLÄPPA_DET!

Min poäng här är att, visst man kanske längtar efter vänner, MEN när du hittar tjejer som verkar bra.. avslöja inte för mycket om dig... Det kommer garanterat leda till skit.. SÄtt dig hellre och spana in dem på avstånd och låt de komma till dig efter ett tag. VAr hemlig och få dem intresserade av dig! Låt dem avslöja personligheter till dig INNAN du gör det... Annars kanske du blir som jag... Råkar ut för förlorare och rötägg som inte har IQ nog att fatta hur man ska vara som vän..

snustroll:

så sant så!!!!!
Ibland kan det nästan verka som om de inte vill träffa folk!! JAg har en gammal vän från grundskolan kvar (enda person som jag någonsin träffat som man kan kalla riktig vän), men hon bor i mina gamla trakter fortfarande medans jag dragit mig söderut i sverige efter 5 år i London. Hon har nu barn och man, och mår bra! Varje gång vi träffas hör man att hon blir såååå glad att jag ringer och innan vi lägger på så låter hon nästan lite ledsen att vi inte kan ses pga avstånden. Underbar människa som jag håller högt! MEN under de år jag varit hemma i sverige nu så har hon inte ringt en enda gång.. Jag ringer alltid. Tror inte det är så att hon inte vill ha kontakt, men jag kan inte låta bli att tänka på varför inte hon kan ta upp luren o ringa nån gång.. Ringde för typ en vecka sedan för att berätta att vi skulle gifta oss. Hon Vart så glad att hon snyftade till.. MEN hon har inte ringt ännu som hon sa att hon skulle göra, (för att prata lite vidare)... Det har nu gjort att jag inte vet om jag ska bjuda henne eller inte.. Vill se lite mer engagemang från hennes sida i vår vänskap först tror jag....

Men.. som sagt.. är folk så upptagna att de inte kan pausa nån gång??