Jag har ställt ett ultimatum - gjorde jag rätt?
För några veckor sen började jag känna ett starkt avstånd till min m2b. Han kramade mig inte längre, han svarade bara kort på tilltal - det kändes som om han ignorerade mig och önskade att jag inte var där.
Jag blev förstås helt förstörd och frågade honom gång på gång vad som var fel. Men hans svar var alltid detsamma "Jag vet inte" eller "Jag vill inte prata om det just nu".
Det gick en vecka, av sömnlösa nätter och dagar fyllda med gråt. Jag visste inte vad jag gjort för fel.
Och så en morgon ville han helt plötsligt ha en kram innan han gick till jobbet. Jag blev förbannad och menade på att han inte bara kan ignorera vad som hänt. Varpå han gör slut och går till jobbet.
Senare på kvällen sätter vi oss ner och pratar. Först DÅ öppnar han upp sig och tar upp det verkliga problemet. Vi pratar igenom det och lovar varandra att i fortsättningen vara öppna mot varandra. Han lovade att alltid berätta direkt när något var fel istället för att låta mig lida i dagar.
Nu är vi tillbaka på ruta ett igen. Inga kramar, kort ton och jag känner mig i vägen. Jag frågar vad som är fel och får svaret "jag vet inte."
Jag klarar inte av den här känslokarusellen igen. Jag sa till honom "Antingen pratar du med mig eller så ställer vi in bröllopet"..
Dörren slogs igen och han gick till jobbet.... Och här sitter jag igen och gråter för mig själv.