Urinvägshelvete - hjälp?

Nu är jag fruktansvärt less, och i viss mån även orolig. Har haft urinvägsinfektioner då o då de senaste tio åren, inte anmärkningsvärt ofta utan kanske bara vartannat år. Men i vinter har det helt spårat ur....

Fick min första kur antibiotika i början av december. Åt den men kände att problemen kvarstod. Tillbaka till VC m nytt prov som gick till odling. Det resulterade i ännu en antibiotikakur eftersom bakterierna var kvar. Nog illa att de hade gett mig fel typ av penicillin första gången, men jag tog kur nummer två också förstås.

Nu har det gått två månader sedan jag började känna symptomen o efter TVÅ kurer känner jag att det fortfarande är ngt galet med urinvägarna.

Innan kur nummer två kände jag att det "drog" i ryggslutet o jag misstänker därför att infektionen var (är?) på väg upp mot njurarna. Hur kollar man det? Får man bråka för att få till stånd sådana undersökningar hos läkare, precis som de gör allt för att undvika att skicka urinprov på odling?

Jag håller på att bli galen av att besvären inte försvinner. Dock har jag inte de klassiska symptomen med sveda o värk när jag kissar. Men urinen luktar illa o ser konstig ut, o jag känner att det inte är som det ska kring blåsa/urinrör.

Till saken hör att jag jag ny pojkvän o första urinhelvetet kom ganska kort efter att jag träffat honom. Vi har dessutom ett ganska högfrekvent o "hetsigt" sexliv. Hur kan det hänga i hop? Kan jag vara "allergisk" mot några av hans bakterier? Och bör man avstå från sex när man äter antibioktika mot urinvägsinfektion?

Jag är INTE sugen på att åka på en kur till nu. Förutom att penicillin slår ut allt annat som ska funka i kroppen så åker jag dessutom på ordentliga svampinfektioner VARJE gång.

Snälla tjejer, jag vet att vi är många som har de här problemen. Vad kan jag göra nu för att försöka mota Olle i grind? Försöker köra med citroseed o dricka surt så gott jag hinner o förmår. Har även druckit med persiljevatten. Har ni fler tips? Jag är jätteglad för alla råd jag kan få. Känns ofta som att man får ut mer av goda råd från andra tjejer/kvinnor än av läkare. Tyvärr. Hoppas någon kan hjälpa mig m sina tips o erfarenheter.