Liten fundering bara från en nyfiken som älskar att höra om andras kloka erfarenheter.
Varför gifter man sig egentligen...? Kärleken finns ju där oavsett och fest kan man ju ha ändå. Vad är det bästa med att vara gifta? Vad är det jag har att se fram emot om jag gifter mig någon dag?
Jag menar inte att vara en glädjedödare, alltså. Jag älskar all romantik och allt det roliga runt bröllopet! Men sen då? Undrar bara..
När man kommit så långt i en relation som till bröllop räknar man ju faktiskt med att det ska vara livet ut. Man har gjort sitt val, hittat sin livskamrat. Man gifter sig för att man älskar varandra och vill visa det för hela världen, att det är just Vi som hör ihop.
Sedan finns det ju dessutom en del rent praktiska saker, t.ex. juridiskt, som gör det till en fördel att vara gifta.
...filosoferar Dorothy som inte är gift än ;)
Det finns ju en del praktiska saker som är mindre romantiska som tex ekonomiska frågor etc. Tex lagstadgad säkerhet för den ene parten ifall den andre skulle avlida etc.
Men sen är det ju mkt mysfaktor på något vis som jag tror att de flesta (?) känner att det liksom är lite mer speciellt att vara gift än att bara vara tillsammans.
Jo det är ju det där praktiska, juridiska och tråkiga. :) Men mysfaktorn tror jag nog mer på!
Jag har absolut inga argument för att gifta mig men ändå ska jag göra det! Jag är en hopplös romantiker och ser det som en mysig, symbolisk grej.
Det juridiska spelar in, men främst för att befästa vår hängivelse och kärlek till varandra. Att få Guds välsignelse över vår kärlek. Känns angeläget att få visa hela världen att vi menar allvar med att vi hör ihop om ni förstår hur jag menar 
Sen går ju inte den typen av fest av för hackor...
Juridiken spelar absolut roll. Sen tror jag att ceremonier eller ritualer i våra liv spelar roll - ett bröllop är väl ett typiskt exempel på en sån ritual! Löftet till min man hade jag ju gett långt tidigare, men att offentligt befästa det, liksom att få del av samhällets/juridikens fördelar, var nog en faktor. Vi var nog ute efter "bekräftelsen" på att vi hör ihop som ritualen ger vårt löfte - det går väl på kontot "mysfaktor". Tror jag.
Att visa världen att det nu är Vi två och att man gjort sitt val att dela resten av sitt liv med den man älskar. Man kan ju iofs aldrig garantera att det kommer att hålla livet ut. Människor förändras med åren, speciellt när man är yngre, men just nu idag så vet man att man vill dela resten av sitt liv med någon speciell. Romantiken och mysfaktorn spelar också in. Det där att man är någons fru och/eller äkta man. Sedan är det ju också det juridiska.. är man bara sambo så har man inga rättigheter om den andra avlider, det har man som gifta.
Tror nog att de flesta kvinnor har drömt om sitt bröllop, hur det ska vara, sedan de var små. Jag har i alla fall gjort det 
Nu blir dock inte mitt bröllops så som jag drömt om (jag ville ha ett stort och han ett litet), men jag får göra det bästa av situationen och kompromissa med min blivande make 
Man gifter sig av två anledningar:
- för kärleks skull. För att stadfästa sin kärlek inför varandra och sin omgivning.
- för det juridiska. Som gift är ni och era avkommor bättre skyddade av lagar som reglerar förhållandet och vid en ev upplösning.
Det här är två helt olika saker, som kan vara svåra att göra upp med samtidigt. Tjusiga klänningar matchar inte alltid juridiskt skydd i ens tankevärld. Därför är det bäst att skriva eventuellt äktenskapsförord innan man börjar planera bröllopet och allra senast innan man gifter sig. Då har man gjort bort funderingarna på juridiskt skydd och kan njuta av romantiken till fullo.
Tack för alla trevlig svar! Yllo: Nej, jag har aldrig direkt drömt om att gifta mig. Hade faktiskt inte tänkt göra det över huvud taget. Men nu när man träffat sina drömmars man... Ja, varför inte?
