Lustig fraga kanske men jag har slingat ganska lange men funderar pa att lata min egen harfarg vaxa ut. Problemet ar bara att det ar ganska sa rattfargat sa har pa aldre dagar. Sa darfor vill jag veta hur fult ni tycker att rattfargat har ar?
Sjalv tycker jag inte att det ar snyggt men vill kanske aterga till mitt "naturliga" jag och slippa halla pa att springa till frissan.
Sa om ni ar arliga, vad anser ni om en rattfargad 30-plussare?
Min tanke är som så här..
Förstå gången jag ville återgå till min naturliga hårfärg så var jag blonderad, med folieslingor.. Då var det lätt, de tonade håret i en ton väldigt lik min men ändå beige på något sätt. Det var skitsnyggt. Såg ut som min färg men lite mer lyster och lite roligare färg, utan att man egentligen såg någon skillnad. När håret sedan växte ut syntes inte kanten alls. Ingen annan an jag och frisören kunde skymta den, eftersom den var i ton med resten...
Så jag säger det, när jag denna gång återgått till min färg så kommer jag ändå tona håret för att få min egen färg lite uppfiffad. Då slipper man det trista håret men även de trista utväxterna.
Ska lyckas komma dit bara, just nu är utväxten mörkare än mitt eget hår och då är det en knepigare och längre process. :(
Mitt tipps till dig är att fråga efter färger som ligger väldigt nära din egen råttfärg. Då får du lite läckrare färg och finare lyster men untan hemska utväxter.
Varför inte köra såna där nivå 2-toningar man kan göra hemma? Det borde bli minst lika snyggt om du tar en färg nära din egen, det blir lite lyster och skiftningar men ingen stor förändring eller stor kostnad.
Inte så särskilt fult, väl? (Annars skulle jag behöva döma ut mig själv helt, nämligen... 
) Men du har fått bra tips om hur du kan få mer glans och lyster i håret men ändå undvika en utväxt, i ett övergångsstadium.
blev glad av denna tråden så här på morgonkvisten, för att jag har mörkare utväxt än nånsin och funderar på att frångå det eviga blonda slingandet och en hemsk utväxt, låta det egna komma fram. ens naturliga hårfärg borde ju vara den som passar bäst!
Råttfärgat är inte alls fult!!! Är själv mörkhårig och tycker att den färgen fått oförskämt dåligt rykte bara för att det är en färg utan så mycket liv i... Och vill du ha bara lite liv kan ju slingor som bara ligger nyanser ljusare än den egna färgen vara jättesnyggt och lättunderhållet eftersom en utväxt inte syns mycket (ev. bara "solblekt").
Det är väl en kanonfärg med massor av potential att köra i "lätta" toningar (6-8 tvättars) på?! Lite åt rött ena veckan, lite mer brunt nästa, och sen tillbaka till "cendré" som min frisör så fint rättar mig *ler*
Cendre´är inte "råttfärgat".
Den färgen som ofta brukar gå under benämningen "råttfärgat" eller "en sjua" på frisörspråk är jättefin! Jag blir supersugen på att färga tillbaka till min gamla råtta när jag ser snygga bilder i tidningen, men inser ganska snart att jag inte vill väcka den råtta som sovit i snart 15 år... hehe
Alltså- snyggt på andra, men inte på mig, tycker jag. Men man kan ju aldrig veta innan man provat, så jag tycker du ska lägga av med slingorna och färgen och se hur det känns. Om du sedan tycker att du såg mindre blek ut (är mitt problem iaf) i slingorna, så är det ju bara att återgå. Men det är definitivt värt ett försök. Som sagt, det är en snygg färg.
Tycker det är lite kul med liknelsen "råttfärgat hår". Om man syftar på den bruna agouti-färgen, så är den ju tickad i grått, varmt nötbrunt och svart ytterst ;)
Så eftersom jag varit råttuppfödare med inrikting på originalfärgen agouti i flera år, så tycker jag förstås att det är jättefint med råttfärgat hår! :D
Tycker att de flesta som har s.k. "råttfärgat hår" (och vi är måååååånga många många) klär bäst i den färgen. Blir sällan bra blonderade och ser tydligt tonade ut av andra nyanser. Råttfärgen harmonierar lixom med resten av ansiktet. Och så tror jag att färgen uppfattats som finare om det inte hette just råttfärg. Ekorrcendré kanske roligare?
