Hä, det där med mammor alltså... När jag var liten och lekte vid ett tillfälle så hade jag ett pannband på mig. Ja, som de flesta kanske vet så brukar ju barn sätta på sig pannbandet och dra ner det så att öronen står rakt ut. Min mamma ropade till förfärat och sa åt mig att nej, du får inte ha pannabandet så tänk på att du kan få utstående öron. Jag var kanske 4 år då, men jag minns det som igår. Jag gick till spegeln och kollade, och mycket riktigt, jag ahde fått utstående öron! Så då gick det en tid när jag typ vägrade ta av mig pannbandet, det skulle sitta utanpå öronen och platta till dem igen. Men det lyckades, så hela min barndom trodde jag att jag ahde förstört mina öron! Sen dess så har jag skämts lite för dem. Men det är som du säger, ingen tänker på dem utom när jag påpekar det men själv är det det första jag ser (eller tittar efter) när jag ser ett kort tex. Jag har också håret uppsatt nästan jämt, men jag aktar mig för att sitta så att lyset faller på mitt huvud bakifrån osv... Min lillebror har samma öron som jag och det tycker jag är ganska gulligt. Jag kommer nog aldrig operara dem, de är trots allt en del av mig. Skulle kännas lite löjligt att operera dem för de som jag sett som har opererat har verkligen haft öron som stått rakt ut, o då känns mina lite utvikta öron så fjantiga att oja sig över...
Har en kpmis som har jättefina små välformade öron som sitter platt och fint, hon ahr blivit retad av sin syster som liten och skäms jättemycket för sin öron. helt obegripligt för jag tycker de är jättefina, men hennes syrra retade henne ochs a att hon hade fula älvöron... Tänk avd en sårande fas som liten kan påverka en när man är vuxen...